Två år senare har de visat att det går att bryta ingrodda mönster – för såväl anställda som besökare – genom konkreta åtgärder.
I en segregerad stad som Göteborg krävs mer än bara prat för att göra skillnad, menar Reika Farman och Johannes Tsagarakis.
– Det är för lätt att säga att alla är välkomna. En klubb ska tänja på samhällets regler. Jag tror att det är därför som människor i grunden tycker om nattklubbar. Man ska ta ut svängarna och det ska vara tillåtande, menar Johannes Tsagarakis.
En lika radikal som naturlig lösning blev att låta de anställda prova varandras positioner. Dörrvakten tog plats i baren, och diskaren i dj-båset. Att välkomna människor utan erfarenhet att spela den musik de älskar har varit ett sätt att bryta den tidigare dominansen. Det Johannes Tsagarakis kallar gubbighet: ett ensidigt fokus på teknik som fungerar exkluderande.
– Det händer något då. Det handlar om att skapa en helhet. Vi vill öppna upp klubben för andra typer av människor. Alla ska känna att det är deras ställe, säger han.
Nästa steg blev att utjämna lönerna.
– Vi har aktivt försökt jobba bort den hierarki som fanns tidigare.
Med sig har de haft Ib Cederfeldt, som har gått från diskare till medarrangör. Håkan Lundberg, som suttit i aktiebolagets styrelse, har nyfiket lyssnat på deras idéer och bidragit med sin erfarenhet.
– Åldersspannet har varit viktigt. Håkan är 67 och Ib är 25, säger Johannes Tsagarakis.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
”Viktigt kunna känna igen sig”
De analyserar allt tillsammans. Reika Farman tänker särskilt på detaljerna.
– Det är till exempel viktigt att scenen är vid dansgolvet och inte högre än 30 centimeter. Man ska kunna sträcka ut handen och röra vid artisterna, känna att de är människor!
Livespelningar är en viktig del av klubbens verksamhet.
– Det är viktigt att kunna känna igen sig själv i andra. Det märker vi när artister från USA uppträder här och reagerar på publikens sammansättning.
Reika Farman lägger många timmar på att nosa upp nya artister efter tips från de yngre som gärna besöker klubben. Det gör att klubben ligger i framkant. Samtidigt gör alla unga besökare att det ibland måste sättas tydliga gränser.
– Det handlar mest om ren hyfs. Gapa inte på bartendern! Scratcha inte när någon spelar.
Sexuella trakasserier förekommer men är inte utmärkande för unga människor eller för klubbmiljö, säger Reika Farman. Det är ett mycket större problem än så.
NDF tar ställning genom de artister som bokas, eller de artister som man efter noggrant övervägande väljer att inte spela.
– Men tafsar du så åker du inte ut. Då blir du anmäld!
Vakterna ger feedback varje kväll och tar med sig affischer till förorten, där Reika Farman också brukar föreläsa.
– Vi representerar, och det är okej. Det spelar roll när jag till exempel ska prata med folk i förorten, att jag själv är rasifierad och judinna.
Att inkludera barn från alla delar av staden är en annan del av den verksamhet som framför allt Reika Farman byggt upp med Jazz för barn.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
NDF har gått markant bättre än de flesta andra arrangemang på Nefertiti, med uppemot 600 besökare en fredagskväll. Verksamheten har burit upp de mindre lönsamma jazzkonserter som Nefertiti traditionellt har stått för.
Men nu är sagan över. Efter ett beslut av föreningens styrelse stängs NDF ned. Johannes Tsagarakis och Reika Farman vill inte gå in på konflikten, men berättar att de kommer ta sitt koncept vidare. Bland annat torsdagen den 11 augusti, då de håller i Nöjesguidens dagsfest på Way Out West.
