BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

– Vi kände ett starkt behov av att utforska just vad slut-shaming är för något eftersom det är ett begrepp som är extremt laddat och utgör en stor del av samhällsdebatten idag. Men också eftersom att det var ett begrepp som dök upp i vårt arbete med Monica Lewinsky och är ett av flera teman i hennes historia. Så då djupdök vi i det förra sommaren och inför i år kände vi för att göra en avslutande del som fick namnet ”The doggy style project”, säger Lena Bondeson.

Hundstilen – koreografisk utgångspunkt

I deras framträdande belyser de hur kvinnor ofta objektifieras och problematiken att kvinnor ska vara erotiska men inte för sexiga. Den eviga balansgången. Att vara sexig eller bli stämplad som slampa – slut-shamead.

Just sexställningen doggy style var den ställning som de privat upplevt att man som kvinna lättast känner sig objektifierad i och att den på något sätt är tvetydig. Men förutom det var det också den praktiska delen som gjorde att de valde att omfamna hundstilen i föreställningen.

– Det finns mycket att hämta från den ställningen. Just eftersom den är på alla fyra och ställningen både signalerar sexposition, förödmjukande krypande men också som en oladdad utgångspunkt för koreografisk rörelse.

Influerades av Wennstam

Att både bli utsatt för slut-shaming och att själv utsatta andra för det tas upp i föreställningen. Bravo Toga undersöker alla sidor av slut-shaming och en del inspiration har de även hämtat från författaren Katarina Wennstam.

– Det är inget manifest utan vi vill att folk ska få syn på strukturen och också på sin egen blick. Katarina Wennstam är en influens i vårt arbete. Vi började läsa hennes bok ”Flickan och skammen” förra året. Vilka förödande konsekvenser slut-shaming kan ha, alltså att se det stora sammanhanget och kedjan mellan en blick eller en kommentar och i förlängningen det våld både fysiskt och psykiskt som kan drabba en kvinna som blivit skuldbelagd och slut-shamead, säger Sara Ribbenstedt.

Handling i ljus

Handlingen berättas genom text, modern dans, ljud och ljus. Engelska är föreställningens huvudsakliga språk men vid några tillfällen pratar scenkonstnärerna på sina nordiska modersmål.

– Diskursen är annorlunda i alla våra tre länder, Sverige, Finland och Danmark och det är ibland förvånansvärt hur olika det är. Så det har bara varit en intressant lager till det hela.

Vad vill ni att publiken ska ta med sig hem?

– Drömmen är att publiken får syn på sin egen blick. Om man ska vara riktigt konkret vill vi att man också släpper den yttre blicken på sig själv. Mest att du får syn på din egen blick på andra, men också att du kanske lite mer kan släppa den blick som du upplever finns utifrån på dig och din sexualitet, säger Sara Ribbenstedt.