Det visar sig att även skådespelaren själv påverkats fysiskt av rollen som enkelt uttryckt pendlar mellan lägena ”jagad”, ”på gränsen till sammanbrott” och ”totalt hysterisk”.
– Det går för fort, Malou är impulsiv, olycklig och tar dåliga beslut. Att gå in rollen var tufft och kostade mycket. Någon morgon kom jag till inspelningen och började gråta, för jag låg så ofta i de lägena, säger Helena af Sandeberg.
Skådespelaren konstaterar att hon även utanför inspelningen tog färg av rollen som välfönad fuckup.
– Fråga mina barn! ”Mamma, du får så konstiga utbrott”, sa de när jag filmade... säger hon men intygar att det ändå gick över snabbt.
Hittar 47 miljoner
Helena af Sandeberg är skådespelaren känd från filmer som ”Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö” och teaterpjäser som ”Tre systrar” och ”Anna Karenina” på Stadsteatern. I höst frontar hon alltså tillsammans med Bianca Kronlöf SVT:s stora höstsatsning ”DEG”, regisserad av guldbaggevinnaren Levan Akin (And the we danced). Här spelar hon societetskvinnan Malou, en piffig villaägare på Lidingö som driver en mycket misslyckad inredningsbutik. När Kronofogden knackar på börjar fasaden lämna.
Då sker ett mirakel. I skogen hittar Malou en väska med 47 miljoner kronor i kontanter – bytet från ett rån. För att tvätta pengarna tar hon över ett bageri. Men det är fler än hon som är ute efter rånbytet. Snart har hon både tungt kriminella och ekobrottsmyndigheterna i hälarna.
– Kroppen fattade inte att jag suggererade allt. Den trodde att jag hela tiden hade panik. Malou är ofta rädd eller svimmar eller är full, skrattar Helena af Sandeberg.
Även om den kostade på att spela beskriver hon rollen i ”DEG” som ”en jävla present” och ”jävligt rolig”, inte minst i kvinnofacket.
– Jag har varit så trött på ”starka kvinnor”-grejen. Man ska spela en förebild? För mig som skådespelare är den rollen precis lika snäv som att spela hora, säger hon.
Målet är att få spela roller med samma spektrum som män.
– Malou är jättejobbig, besatt av status, hon är impulsiv och allt har gått åt helvete. Men hon har också ett gott hjärta, hon vill väl, hon älskar sin son – men är verkligen inte en exemplarisk mamma. Hon är fan allt! Mitt mål är att folk inte ska tycka att hon gör rätt, men de ska ändå inte kunna låta bli att heja lite på henne, säger Helena af Sandeberg.
Lyxfällan i överklassen
Helena af Sandebergs misslyckade Lidingö-entreprenör för osökt tankarna till realityprogrammet ”Lyxfällan” som sänts i 30 säsonger i TV3 sedan premiären 2006. En produktion som återkommande fått kritik för att den exploaterar arbetarklassens ekonomiproblem och stöper om den till underhållning. Är det verkligen rimligt att få uppsträckning i tv för att man köpt för mycket läsk, eller för att man velat ha en platt-tv som alla andra? Detta samtidigt som människor i högre klasser kan komma undan med långt mer sjuka konsumtionsmönster och skuldproblem.
Malou i ”DEG” är just ett sådant överklassexempel. Hon har länge lånat sig till att kunna hålla jämn takt med sina högstatusvänner. Till sist går det inte längre, och när väskan med 47 miljoner dyker upp är Malou en fattig egenföretagare med enorma skulder.
– Jag tycker att hon är en skildring av samtidsmänniskan. I princip väljer hon att behålla de 47 miljonerna för att kunna leva upp till sin fasad. Det är väldigt sorgligt, men jag tror tyvärr att många skulle fatta fel beslut där. I och med att vår värld ser ut som den gör nu med Instagram och hur vi presenterar våra liv... säger Helena af Sandeberg och tillägger:
– Det är en serie man inte kan sluta titta på. Men det är också en kommentar till konsumtionssamhället och hur det urholkar oss.
”Alla andra är så kära”
Helena af Sandeberg tar en paus och fortsätter resonemanget om den statusfyllda samtiden.
– Bara den här sommaren... jag är så glad att den är över! Folk är så JÄVLA lyckliga på sommaren, utom jag. Och jag tror att många känner så. Alla lägger upp härliga bilder, alla är så kära medan jag känner: ”Jag är ensam. Jag vill bara börja jobba, då kommer jag börja må bättre”.
Det materiella konkurrensen har hon däremot släppt.
– Jag är inte så intresserad av statusgrejer. Jag är alldeles för dålig på det. Jag har till exempel inte världens finaste hem, säger hon.
Hur gör du för att inte dras med i hetsen?
– Det är inget val! Jag har inte middag särskilt ofta, och jag blir lite stressad övner att folk i Stockholm har så jävla fint hemma. Men jag har bara inte intresse nog. Och så är jag ensamstående med två barn. Jag är fascinerad av att folk hinner! Med det liv jag lever, skild med två olika pappor, så är det ett jävla pussel för mig att ens kunna jobba. Jag väljer mina barn och jag väljer mitt jobb. Skådespelare som hinner gå på massor av premiärer? Jag hinner knappt gå på mina egna. Det finns inte tid.
Vill vara Winslet
Helena af Sandeberg säger slutligen lite skämtsamt att det är en sak hon är lite orolig för i ”DEG”: Att hon ser så sliten ut i vissa scener att det i värsta fall kan komma att påverka hennes kommande chanser att få jobb.
– Alltså INGEN kommer att tro att jag har gjort botox efter att ha sett mig i den här rollen, skrattar hon.
Att hålla sig utseendemässigt relevant är ett ok som alla kvinnliga skådespelare måste förhålla sig till. Många väljer ingrepp för att ”få några extra år”. Men efter att nyligen ha sett HBO-serien ”Mare of Easttown” med en kosmetiskt oretuscherad Kate Winslet fick Helena af Sandeberg ny kraft att stå emot.
– Man vill ju vara Kate Winslet.
Helena af Sandeberg om...
…. att spela mot Bianca Kronlöf, som spelar före detta kriminell småbarnsmorsa:
– Det var jätteroligt! Vi båda fick rollerna i ”DEG” flera år innan serien spelades in, de är skrivna för oss. Vi har haft middagar och lärt känna varandra. Jag tycker så mycket om henne, och det har varit lätt mellan oss. Hon är så klok och snäll, en bra människa. Vi jobbar på samma sätt, intuitivt.
… om samhällskritiken i ”DEG”:
– Dels är det en serie där alla klasser är med och skildras nyanserat. Alla jagar efter att komma lite högre. Samtidigt belyser den vilka skillnader som finns utan att bli pekpinnar och tråkigt.
… vad hon skulle göra om hon hittade 47 miljoner i skogen:
– Jag skulle skänka bort dem, och det säger jag inte för att jag är en god människa, utan för att jag är alldeles för rädd. Jag har det bra, jag behöver inte mer. Tack och lov har jag inte samma behov av att köpa lycka som Malou.
