– Hon var verkligen en stor 68-karaktär som skrev om kolonialiseringen av Norrland, om apartheid i Sydafrika och Vietnamkriget. Jag tycker att hon är Sveriges bästa författare. Hon är stor i Västerbotten, men inte i resten av landet. Hade hon varit man är jag säker på att hon skulle blivit mycket mer känd, säger America Vera-Zavala.
Hon tycker att alla borde läsa Järnbane-eposet, fyra böcker om när järnvägen byggdes och historien om hur Norrland kolonialiserades.
– Det finns en svensk samsyn om att det var utveckling, det stämmer inte. Nu ser vi en ny våg av gruvdrift i Norrland. Vi måste folkbildas i det här.
Samtidsskildrare
Sara Lidman var författare, journalist och politisk aktivist som skildrade sin samtid. America Vera-Zavala är en politisk aktivist som har skildrat sin egen samtid genom sina pjäser: Concha tu madre om papperslösa arbetares liv, Rött kort om hur livet är för en 11-årig pojke som lever gömd och Etnoporr som handlar om bilden av förorten. Men snarare än att identifiera sig med Sara Lidman, inspireras hon av henne.
– Jag hade behövt dra ganska långsökta paralleller för att identifiera mig med henne. För mig är hon otroligt exotisk, den västerbottniska byn hon beskriver, människorna och snön.
För America, som har rötter i Chile och Peru, är Västerbotten mer exotiskt än Sydamerika. Men i Saras skrivande hittar hon en magisk realism som påminner om den colombianska nobelpristagaren Gabriel Garcia Marques.
– Det är sättet hon återberättar historier från folket i byn. Men hon gör det i Missenträsk, inte Macondo.
Saknar politiken
Det var 2006 som America Vera-Zavala bestämde sig för att lämna partipolitiken för att ägna sig åt att skriva dramatik. Hon hade då bland annat varit med och startat den globala rättviserörelsen Attac i Sverige och varit assistent för Vänsterpartiet i EU-parlamentet.
– Jag kände att jag ville ha ett riktigt yrke. Politiker är inte ett yrke, det är ett förtroendeuppdrag som man ska ha ett tag. Jag har haft lite komplex över att jag inte gått en högskoleutbildning i dramatik men nu börjar jag äntligen känna att jag faktiskt är dramatiker.
Och även om hon för tillfället inte är partipolitiskt aktiv tror hon att hon kommer bli det igen, och eventuellt ta sikte på posten som finansborgarråd.
– Jag kan sakna stressen ibland, det går snabbt i politiken. Jag kan inte snabba på med skrivandet. Då vet jag att det bara blir dåligt.
Politiken skulle behöva mer dramatiska inslag, tycker hon. I dag är det brist på politiker som kan beröra.
– Det är ett stort problem i dag. Det handlar inte om att man ska ljuga, men politiken måste ha människor som engagerar för att bygga broar. Det är därför Gudrun Schyman är så omtyckt, hon har varit politiker i 25 år och man tröttnar aldrig på henne. Både Löfven och Reinfeldt somnar man till.
Flyttar på prov
Efter flera års veckopendlande mellan Stockholm och Göteborg flyttar hon tillbaka till huvudstaden i höst, ”ett år på prov, sedan får vi se”. En stad hon tycker borde bli mer som Buenos Aires.
– Det är så nära till korta möten och meningslösa samtal på gatan. Man får lätt stammisställen och det räcker för att bryta ensamhetskänslan. I Stockholm känner jag mig nästan alltid ensam.
