Drygt 600 personer är delaktiga i projektet som sysselsatt 110 konstnärer, 47 aktörer och dansare samt omkring 350 arkitekturstudenter.

– Vi kan med gott samvete kalla oss Sveriges största teater och konsthändelse, säger Jimmy Meurling och visar upp kontorsutrymmets väggar där samtliga aktörer och scener representeras med en post it-lapp vardera. Många scener utspelas samtidigt, så det är mycket att hålla reda på, fortsätter han.

Angela Wand spelar Woland i föreställningen, för henne har Satans demokrati varit ett helt nytt sätt att arbeta.

– Hela processen har varit väldigt annorlunda, manus har skrivits allteftersom och under föreställningen ska du leverera under fyra timmar i sträck. Scenerna måste spelas oavsett om du har publik eller inte och det ger en helt annan intimitet, säger Angela Wand.

Ett dygnet runt-arbete

Arbetet har pågått dygnet runt för att sy ihop detta gigantiska projekt innan premiären den 13 november. I källaren har man samlat material och rekvisita i olika containrar och artisterna har därefter fått en mindre summa som ska täcka de övriga utgifterna.

Handlingen, ordningen och upplevelsen styr besökaren själv. Fantasi driver handlingen framåt och ger en ytterligare dimension till föreställningen. 

– Tanken är att du själv ska utforska teaterscenen, det du upptäcker i Djävulens kökslåda, eller i Pillertjejens kaos kanske ger ett svar som du annars inte hade märkt av, säger Andreas Blom, kurator för Satans demokrati och medlem i den kreativa byrån Kollektivet Livet.

Andreas var den första som engagerades i projektet när initiativtagarna Py Huss Wallin och Jimmy Meurling var färdiga att dra igång Satans demokrati.

– Alla sa att Andreas Blom var den vi skulle prata med, han har kontakterna och kunskapen kring interaktiva installationer, säger Jimmy Meurling, och på den vägen är det.

Både individuellt och gemensamt

Iklädd målarbyxor guidar Andreas Blom till konsumtionskyrkan där bänkar och altare växer fram. Intill byggs en bar och restaurang.

– Här är det tänkt att besökarna ska kunna ta en paus närhelst de vill under föreställningen, för att ta något att dricka eller äta och snacka ihop sig om vad de har upplevt. Då får man en lite större bild, säger Andreas Blom.

Trots att upplevelsen är individuell och besökarna uppmanas att följa sina impulser och låta fantasin guida dem rätt, finns vissa moment under föreställningen som är gemensamma för alla besökare och skådespelare. Högtalare har placerats ut i hela byggnaden med musik som producerats för föreställningen av kompositör Magnus Larsson, berättar Jimmy Meurling.

Ibland är musiken gemensam för samtliga pågående scener och ibland spelas individuell musik. Andreas Blom fortsätter vandringen runt den artistiska arbetsplatsen. Verktygen ligger fortfarande kvar, vissa rum är färdiga, andra endast påbörjade. I ett rum hålls stora björkstammar uppe av böcker på hög. I ett annat har väggar och golv blivit en jordig utegård fylld av bråte och misär. 

Demokrati som religion

I Satans demokrati bor Woland, även känd som Djävulen, Pontius Pilatius, Ministern och Margarita i en värld där demokratin har blivit religion som utövas och tillbedjs i konsumtionskyrkan. Här finns dårhuset, censuren och matsalen. Precis intill den spartanska matsalen ligger Ministerns middagsrum. Genom en glasruta kan man betrakta Ministerns överdådiga vältrande i lyx. 

– När vi skrev manus utgick vi ifrån pjäsen Mästaren och Margerita, en pjäs som bland annat kommenterar religion. För att göra den relevant och aktuell i dag bytte vi ut religionen mot demokrati som vi behandlar från flera perspektiv genom föreställningen, säger Jimmy Meurling.

Tillsammans med de övriga medborgarna som Skådespelerskan, Katten, Åklagaren, Säkerhetspolisen och Körledaren skapar de tre huvudpersonerna egna föreställningar parallellt med varandra. Samtidigt som de i vissa scener interagerar med varandra. Ingen av besökarna kommer att kunna uppleva allt. Och det är heller inte meningen. Inspirerad av vandringsföreställningen Sleep no more av Punchdrunk är Satans demokrati lika mycket en interaktiv installation som en föreställning. 

– När jag var på Sleep no more blev jag till en början stressad över att inte hinna med att uppleva allt, och det var inte förrän jag insåg att det var hela meningen som jag kunde slappna av och njuta av upplevelsen, säger Andreas Blom.

Interaktiv teater

Besökarna bli tilldelade en mask som ska bäras under föreställningen och får sedan en instruktion om förhållningsreglerna i Satans demokrati inför den drygt fyra timmar långa resan in i sin egen fantasivärld. Scenografin, skådespelarna och installationens övriga attribut kommer genom ljud, musik, dans och skådespel att lotsa besökaren genom kvällen. 

Det är skrämmande, det är misär och det är dekadens och vältrande i överflöd. Satans demokrati är en samhällskritisk tolkning av en demokratis olika samhällsskikt som ifrågasätter villkoren och förutsättningarna för den egna världens existens. En fyra timmar lång föreställning som, även om man tar tillvara på varje sekund, inte kommer att kunna upplevas i sin helhet. Förutom den smått panikartade känslan av ha missat allt innan man ens kommit dit är Satans demokrati årets stora kulturhändelse som både spränger gränserna för vad som är teater och konst liksom dina egna föreställningar om fiktion och verklighet.