– Jag mindes hans blick och hur sargad han såg ut. Man förstod att det fanns människor som var mer sargade än vi. Han hade problem med ljuset och kisade när han släpptes ut i rastgården. Han hade uppskrapade anklar och tortyrskador, säger Martin Schibbye.
Chaala skrev att han flytt och befann sig i ett flyktingläger i Sudan. Där är situationen fruktansvärd, flyktingar dödas av den etiopiska säkerhetstjänsten och ligor med människohandlare opererade i lägren.
– Att han flytt betydde inte att han var i säkerhet, säger Martin Schibbye.
Antagen som kvotflykting
En tid senare berättade Chaala Hailu Abata att han blivit antagen som en av drygt 1900 kvotflyktingar till Sverige. När han landade på Arlanda var Martin Schibbye där och mötte upp. Tanken om att på något sätt dokumentera Chaalas historia väcktes och så blev det. I mer än två år har Martin Schibbye, med bandspelaren, gjort nedslag hos poeten. På söndags sänds hans berättelse i P1 Dokumentär. Det visade sig dock bli en delvis annan dokumentär än han först tänkt sig. Istället för en actionfylld historia om flykt, biljakter och adrenalin, kom det att handla om Chaalas sökande efter en annan identitet än den som kvotflykting i ett ensamt Färila i Hälsingland.
– Det blev en berättelse om hans kamp för att finna sig själv igen, att bli den poet han är, återerövra ordet och värdig-heten. I dagens diskussion om flyktingpolitiken tror jag inte att man ska underskatta de utmaningar det innebär att bygga sig ett nytt liv och en ny identitet, säger Martin Schibbye.
”En frustration”
När Martin och Johan lämnade Kalityfängelset i september 2012 lovade de medfångarna att de skulle berätta vad de sett. Dokumentären om Chaala är en del i att hålla löftet, men berättelserna från tiden i Etiopien kommer troligtvis att fortsätta komma resten av livet, tror Martin Schibbye.
– Jag kommer att berätta olika saker allteftersom de kan berättas. De flesta vi träffade sitter inspärrade, men Chaalas historia var en sådan som kunde berättas nu. Att jag lagt så mycket tid på att följa honom beror också på en frustration. Det är som om medierna tyckte att allt var löst så fort Johan och jag var fria, men situationen i Etiopien har förvärrats. Kollegor flyr för sina liv, men det följs inte av media, säger han.
– När Chaala landade på Arlanda var det bara jag och Johan där, det var inget pressuppbåd som kom och mötte honom. Dokumentären är ett sätt att sätta ljud på det vi ville granska i Etiopien, bristen på demokrati och mänskliga rättigheter. Jag hoppas kunna ge en förståelse för dem som betalar ett högt pris för yttrandefriheten, säger han.
