BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Vi jobbade otroligt mycket och gjorde en diger samling låtar som flera skivbolag gillade. Men när materialet försvann så gick luften liksom ur, säger Stefan Sporsén.
Han är för allmänheten mest känd som keyboardist och trumpetare i Augustifamiljen som spelar med Håkan Hellström och är husband i ”På spåret” i SVT. Han har även spelat med Tallest man on Earth och en hel del annat.
Nurse bildades när Pär Edwardson (sångare och producent) hade arbetat ihop ett nytt band efter Biscaya som han sjöng i tidigare. Medlemmar var en samling ”musikers musiker”, instrumentalister med en fäbless för det mer avancerade musicerandet. Förutom Edwardsson själv och Sporsén ingick Martin Hedström på gitarr och Johan Strömberg på bas. Hedström har senare synts och hörts med bland andra Magnus Uggla, Orup och Eva Dahlgren. Strömberg i Motvind, AnneLie Rydé med flera.
– Men vi spelade faktiskt aldrig live. Vi kom aldrig så långt, berättar Pär Edwardsson.
”Lyssnar efter okonventionella idéer”
Däremot höll de i fyra, fem år på att skapa och spela in musik. På den tiden hade ingen av dem någon vidare inspelningsvana och det i kombination med stilen av musik, progressivt, ”avancerat”, eller vad man nu vill kalla det, med många pålägg och dubbningar, gjorde att det tog sin lilla tid.
– ”Adult oriented music”. Nej, jag har rätt svårt för alla sådana etiketter. Men man utvecklar ju ofta en mer avancerad musiksmak som instrumentalist. Man lyssnar efter okonventionella idéer och på andra som är väldigt duktiga på det de gör, säger Stefan Sporsén.
Men tillbaka till den där historien: Bjørn Nessjø, norsk musikproducent som på 90-talet jobbade med stora namn som Sissel Kyrkjebø, TNT och Morten Harket signade Nurse och tog upp dem till Trondheim för två månaders inspelning i miljonstudio. Det är en väl tilltagen tid och kostade Nessjø hundratusentals kronor i studiokostnader, traktamenten och hotell. När bandet åkte hem till Göteborg för att slipa på fler låtar så lagrades inspelningsbanden (det här var före att allt sådant blev digitalt) i lådor ihop med en del dyra mikrofoner. Naturligtvis fick studion då inbrott, och allt material försvann.
– När allting man har gjort försvinner på det sättet går orken liksom ur. Det spelar ingen roll med pengar för sveda och värk, det hade aldrig gått att börja om, säger Pär Edwardson.
Mer än inspelningarna gick förlorade då bandet aldrig orkade resa sig från smällen.
– Vi var jäkligt tända under den perioden och det sprutade ur låtar. Men sedan tog det liksom bara stopp, säger Johan Strömberg.
Den stora twisten
Bandet Nurse försvann och pratades bara om bland en rätt begränsad men väldigt entusiastisk skara musikentusiaster, som bandet själva beskriver det. Men här kommer vi fram till den stora twisten i berättelsen. År 2015 så hade norska försvaret en övning i fjällen, där de bland annat skulle spränga en gammal övergiven stuga. När de tittade in i den så hittade de bland bråtet en gammal studiomärkt kartong. De dyra mikrofonerna fanns inte kvar, men väl ett antal inspelningsband märkta ”Nurse 1994”. Så nu, 23 år senare, återförenas bandet så när som på Hedström som har personliga förhinder, för att både släppa sin skiva och göra livedebut.
Kultstatus i vissa kretsar
Begreppet storytelling i pr-världen är rätt känt för att slira på sanningen eller rent av fabricera den. Men i Nurses fall är det rätt otänkbart att de skulle spoliera sin egen karriär för att två decennier senare ha en bra berättelse. Och bandet både skrattar högt åt frågan och bedyrar att det inte finns någon anledning till att hitta på.
– Det är mest roligt att de här låtarna äntligen får finnas offentligt, säger Pär Edwardson.
Med åren har de i vissa kretsar fått en kultstatus, och berättelsen om de förlorade inspelningarna har väl gjort sitt därtill. Att slutligen få möta publiken live har tänt dem och att repa ihop igen efter alla år har eggat.
– Skitkul tycker jag det har varit. Bara att ses har nästan känts lite sentimentalt, säger Stefan Sporsén.
Nurse släpper den självbetitlade skivan den 21 april och har dessförinnan releasefest på Pustervik den 18:e.