– Farmor hade folksagorna med sig och hade alltid spännande historier att berätta. Det var sjöhäxor i vattenbrynet och troll och älvor i skogen och skulle hon kasta ut en hink vatten på gårdsplanen så ropade hon alltid: Se upp! Så att hustomtarna skulle hinna undan.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Det tog många år innan Emelie Lidehäll Öberg förstod att berättelserna var till för att skydda henne från att trilla i sjön eller gå bort sig i skogen. Det som har dröjt sig kvar är magin. Sagovärlden där även John Bauer och Elsa Beskow tog plats.
– Jag brukade hänga på biblioteket på Söråkers Folkets hus och läsa böcker om folksagor och om hur man tecknar. Jag tycker om sagor för att de är så fria, fantasin får plats och det finns alltid utrymme för en egen tolkning.
Tillbaka till Söråker
Efter några år i Sundsvall för att utbilda sig i information och pr och, som hon säger: ”leva livet”, flyttade hon tillbaka till Söråker när det var dags för hus och familj. Nu bor hon i en villa nära centrum med sin sambo och treåriga dottern Elise. Här har hon inrett sin egen ateljé med ritbord och en arbetsplats där hon bearbetar bilderna digitalt. Ett vackert gammalt dockhus får också plats.
Inspirerande utmaning
Det var här, under föräldraledigheten från informationsjobbet på sin barndoms fritidsgård, som hon såg en utmaning på Instagram om att lägga upp en illustration varje dag.
– Jag tyckte det var en kul grej. Jag tycker om att teckna och tänkte att det var ett bra sätt att komma igång igen, man kommer ju av sig om man inte håller på. Så jag ritade en bild varje dag när Elise sov, och lade upp.
När hon en dag kollade mejlen låg där ett från ett förlag som hade sett hennes bilder och ville att hon skulle skicka arbetsprover – kanske kunde det bli en målarbok för vuxna?
– Jag hade ju sett de där böckerna, och tänkt att det vore kul att göra en sådan. Men det var ett för stort motstånd; jag undrade varför de skulle vilja ha just mig, hur man gör med arbetsprover, eller hur jag skulle bli modig nog att våga ta steget.
Emelie skrattar vid minnet av hur nervös hon var när hon väntade på förlagets dom – och så sade de ja, gör en målarbok åt oss. Den första boken, ”Sagolikt”, kom ut 2016, den andra ”Sagor och sägner” kom i april i år. Båda böckerna har 96 sidor, med motiv hämtade ur farmoderns sagor.
Men allt kommer inte ur fantasi och minnen. Emelie har läst mängder av folksagor, studerat gamla illustrationer, samlat på bilder av hus och gamla övergivna gårdar. Motiv som sedan letat sig in i hennes bilder. Hon tycker om att ha dem där, och beskriver det som artificiell andning att låta människor över hela världen färglägga och blåsa liv i hus som sedan länge är övergivna av sina ägare.
– Jag börjar alltid med att skissa en bild, det kan börja med en tekopp och sedan bygger jag ut den så att den bli symmetrisk.
När jag är nöjd fyller jag i med tusch och sedan skannar jag in dem så att jag kan jobba med dem i datorn, berättar hon.
Tuff konkurrens
Trenden med målarböcker för vuxna började 2012 i Storbritannien och slog igenom här 2015. Sedan dess har konkurrensen hårdnat.
– Vi som gör målarböcker i Sverige är kvinnor i ungefär samma ålder, från ett liknande sammanhang. Jag tror att det i kombination med att bilderna behöver vara så pass stiliserade för att kunna färgläggas är en stor utmaning för den personliga stilen. Som är så viktig för att man ska kunna fortsätta. Mina bilder har realistiska utformningar, en sorts naivitet i ansiktena och större fält att färglägga än många andras. Det gör att man kan jobba med skuggningar och bakgrunder på mina bilder, säger hon.
Hon tar fram telefonen och visar på Instagram hur olika slutresultatet kan bli, färgläggare från hela världen fotar och lägger upp när de blir klara.
Från ateljén i huset i Söråker har Emelies böcker färdats till USA, Australien, Polen och Japan och hon har kontakt med många av dem som målar via sociala medier.
För en del människor är målandet ren avkoppling, för andra är det ett projekt. Det finns de som har två exemplar av samma bok, för att kunna öva på en och göra ”på riktigt” i den andra. Och det finns både de som sorterar sina pennor i olika färgpaletter och väljer skala med omsorg innan de börjar och de som bara tar den färg de känner för.
Fin stämning
– Det är så fin stämning mellan de som målar, man peppar varandra och ibland kommer en liten livshistoria som förklarar varför de målar. Det är fint, säger Emilie och ler.
Hon älskar att människor hör av sig och berättar om lugnet de har känt när de färglagt hennes bilder, att de gillar stämningen i dem och att de fylls av en positiv känsla när de sitter och ritar. Själv får hon lite samma känsla när hon har skapat dem, som att tid och rum försvinner och inget annat än bilderna existerar.
Tar en paus
Men nu ska hon ta en paus från målarbokskapandet eftersom marknaden känns lite mättad just nu. I stället skissar hon på andra illustrerade böcker. Sagofigurerna kommer att hänga med, de är en del av hennes liv och den magi som hon vill föra vidare till sin dotter.
– Nu är det jag som går ut på baktrappan och ropar: Se upp! för att hustomtarna ska hinna undan. Det är mysigt att tänka sig att de är här ute i trädgården, skrattar hon.
Under sommaren gör ETC Sundsvall nedslag på platser runt om i Medelpad. Har du någon idé om ställen eller människor vi borde besöka? Tipsa oss på sundsvall@etc.se
Nästa vecka besöker vi Klampenborg.
