– Det är från när jag var tolv år och reste till New York för första gången med min familj. Det var mitt i sommaren, vi var i Central Park och jag hade fått en dollar av min mamma att köpa en salt kringla av en gatuförsäljare för.Jag minns att jag var väldigt nervös, skulle prata på engelska och ville liksom att det skulle bli rätt. När jag lyckats stamma fram vad jag ville köpa och lämnat över pengarna tog jag världsvant en kringla från hans vagn och började knapra på medan jag gick tillbaka till mina föräldrar. Då skrek försäljaren efter mig ”Vad gör du, det där är ju mitt visningsexemplar i plast, kom tillbaka så får du en riktig!” Förnedrad av skam tvingades jag gå tillbaka och byta ut platskringlan mot en varm, nygjord kringla. Min familj skrattade åt mitt misstag.

Varför är det så mörkt?

– För att det handlade om att min självbild som cool och världsvan krossades totalt. Det kan låta banalt, men den där förnedrande upplevelsen har präglat min relation till New York som är en stad som jag annars gillar väldigt mycket.

Vad är din största sommartrigger?

– Sand på fötterna! Det är så fruktansvärt obehagligt, nästan klaustrofobiskt att vara på en sandstrand, bada och sedan tvingas ta sig tillbaka till sin handduk och märka hur fötterna blir fulla av sand. När jag var liten tvingade jag därför alltid min pappa att bära mig från vattnet till handduken, eventuellt upp till en ålder där jag var lite gammal för att bli buren. Det var kanske också ett sätt för mig att får lite extra fysisk närhet och uppmärksamhet av honom.

Hur gör du nu när du är vuxen med det här ”problemet”?

– Jag försöker att bara bada från klippor och bryggor. Tyvärr har jag även lyckats överföra min sandnoja på min 3-åriga dotter, hon får panik om hon hittar ett sandkorn i skon och säger att hon inte kan gå. Det är väl någon sorts ”Prinsessan på ärten”-syndrom vi håller på med, hon och jag.

Vilken sommarort vill du aldrig mer besöka?

– Det måste vara Aten, även om det mer är en europeisk storstad än en sommarort. Senaste gången jag var där hade jag fått ett stipendium av Författarförbundet för att skriva en bok, jag bodde i ett hus två veckor som jag delade med en annan stipendiat från Journalistförbandet. Tyvärr kunde jag inte riktigt hantera situationen att vara själv i väldigt varm europeisk stad och försöka skriva. Jag fick social fobi och istället för att njuta av vår gemensamma terass och socialisera lite med den andra stipendiaten så stängde jag in mig i mitt rum och hade ångest i 40-gradig värme.

Vilken är den värsta sommarhiten?

– Jag gillar de flesta sommarhitsen, jag tycker att det är ett härligt koncept att alla lyssnar på samma låtar. På sommaren tillåter man sig liksom själv att tycka om lite dum musik, man är inte lika hård mot sig själv. Det är bara på sommaren som roliga europeiska sommarplågor som ”The ketchup song” och "Dragostea din tei” når Sverige. Men det finns en sommarhit som jag inte gillar; ”Sommaren är kort” med Tomas Ledin. Det låter som ett jättekonstigt, obegåvat, pseudofascistiskt barn har skrivit den.

Vad ska du göra för att överleva sommaren?

– Vi ska åka till mina föräldrar och parasitera på dem. De har ett litet landställe utanför Stockholm, 20 minuter från Gullmarsplan. Det är som ett litet Christiania där med små hus och trädgårdar där man bara kan softa och inte göra någonting.