Eleven till Annie Ernaux: ”Min mor tar hand om sex barn ensam”

Förberedelserna

Det är måndag och Rinkeby bibliotek fylls med barn från tre skolor när den franska litteratur­pristagaren Annie Ernaux ska komma på besök. Skolbarnen som ska uppträda får namnskyltar, flera tv-team finns på plats och minst en radioreporter. Stämningen är nervös bland de fjärdeklassare som ska uppträda, men de blir lugnade och får beröm av Gunilla Lundgren.

– Förut talades det om halvspråkiga barn. Men de flesta barn här i Rinkeby och Tensta är flerspråkiga och det ska de vara stolta över. Den kunskapen behövs, säger Gunilla Lundgren.

Hon berättar att Nobelprojektet står på tre ben: biblioteket, skolorna och författarna.

Dels har eleverna ritat och skrivit ett häfte som tryckts i flerfärgstryck, som ska ges till Annie Ernaux, dels har de tecknat Alfred Nobels barndom och skrivit om den. Fjärdeklassarna har också gjort ett tittskåp där de berättar om Annie Ernauxs barndom medan niondeklassarna har läst delar ur Nobelprisvinnarens böcker ”Åren”, ”Kvinnan” och ”En far” och skrivit utifrån dem.

– När programmet är över kommer Annie Enaux att dricka te med våra deltagare här på scenen. Men hon ska inte intervjuas eller ge autografer, berättar Gunilla Lundgren.

Mötet med pristagaren

Författaren Annelie Drewsen manar alla att stänga av ­mobilerna.

– Om fem minuter kommer hon.

Sorlet i biblioteket dämpas, en spänd väntan infinner sig. Under stående applåder lotsas Annie Ernaux in av fyra tonårsflickor iförda tomteluvor. Hennes hedersplats är längst fram, bredvid sin tolk, och programmanuset har översatts till franska.

Ett luciatåg inleder, med stjärngossar och traditionella julsånger. Därpå hälsar fjärdeklassarna från Askebyskolan i Rinkeby prisvinnaren välkommen på varsitt språk. De läser också upp texter om Alfred Nobels liv och beskriver titt­skåpet som föreställer ett kafé från Annie Ernauxs barndom. Många av barnen kan känna igen sig i hennes berättelse.

Selma Ben Haj Dahman har ritat författarens mamma med rött hår. Hon berättar:

– Din mamma gick upp klockan fem på morgonen varje dag. Då gick hon till affären och torkade golvet. Hon var aldrig ledig. Affären var öppen från fem på morgonen ända till klockan elva på kvällen.

Eleven Khadija Ashawish fortsätter:

– Vi har hört din berättelse om hur du föddes under kriget och hade det svårt som liten. I vårt skåp kan du se dig själv. Du är fint klädd i rosa kläder och du har en rosett i håret, säger hon.

”Sluta tillverka vapen”

Orden är starka och enkla. Gunillas Lundgrens pedagogik består i att hon skriver med barnen. Ibland också istället för. ”Jag kan vara din penna” kan hon säga, och sedan läsa upp vad de berättat för henne.

Niondeklassarna från Enbacksskolan i Tensta har arbetat tillsammans med författaren Annelie Drewson. De framför bland annat texter där de inspirerats av Alfred Nobels vänskap med fredsaktivisten Bertha von Suttner.

Eleven Noreen Judith Khan läser sin text:

– Först och främst måste rasismen sluta. Sedan ska jämställdheten vara på riktigt. Sluta tillverka vapen och droger. Börja istället bygga hus för dem som behöver extra hjälp. Sänk hyran och var snällare.

Inspirerade av Annie Ernaux har eleverna också skrivit om sina mödrar och fäder.

Brishna Sukmani:

– Min mor tar hand om sex barn ensam och hon har alltid tid för oss. Min mor är alltid på vår sida, oavsett hur svår eller jobbig situationen är. Det är mamma­magi. C’est la magie de maman.

Asma Akther tar över:

– Min far jobbar för att vi ska få en bra framtid. Han är som ett jättestort träd som ger oss skugga. Han kan sex språk vilket gör att jag blir väldigt intresserad av att lära mig andra språk. Han är väldigt petig med städning.

Fika med Ernaux

När programmet är slut säljs häftet, vars intänkter ska gå till att återuppbygga barnbibliotek i Ukraina. I det går det att läsa barnens brev till Annie Ernaux.

Sanel Saleh skriver: ”Jag håller med dig om vad du skriver om kvinnors och flickors rättigheter. I Tensta här i Stockholm blir tjejer smutskastade bara för att man råkar bli kär.”

Bullar, kakor, te och kaffe står uppdukat åt alla, och journalister intervjuar barnen. Mängder av mobiler och kameror vänds mot bordet där Annie Ernaux dricker te med ivriga högstadieelever, endast tolken får vara med.

Efteråt säger Nobelpristagaren att detta varit det starkaste och mest rörande hon upplevt under sina dagar i Stockholm.