– Det året vann Carola Melodifestivalen. Hon var 17 år, och kom från samma område som vi, Norra Botkyrka. När vi såg henne vinna så gav hon oss en gnista. Det går att komma härifrån och lyckas. Jag satt där på bänken och önskade… hoppas jag någon dag får sjunga på TV som Carola.

Det har hänt mycket sedan dess. 1992 blev Dogge tillsammans med bandet Latin Kings några av Sveriges mest oväntade kändisar. De gav ut albumet ”Välkommen till förorten” med hiten ”Snubben trodde han var cool (för han hade en pistol)”.

Det var Lasermannen vi rappade om

Låten hade sin egen historia.

– Det fanns en man som kallades Lasermannen som härjade och sköt invandrare på stan. ”Snubben” är en låt om honom, det var Lasermannen vi rappade om. Någon i gängets farsa hade blivit skjuten av honom när han körde tunnelbana, men klarat sig tack vare att det var dubbelrutor i vagnen. Kulan fastnade i glaset.

Efter ”Välkommen till förorten” blev Latin Kings betraktat som ett politiskt band, trots att de inte ville det.

– Punkare och vänstern älskade oss medan skinheads och nazister hatade oss. När vi spelade på Hultsfred var alla där så det blev bråk mellan dem. Det kastades plankor, bajs-och pisspåsar och det blev totalt kaos.

– Vi ville bara rappa och ha kul men när Mona Sahlin ville ha våra autografer och Göran Persson bokade oss till sossarnas stämma i Västerås blev vi indragna i politiken. Latin Kings och jag var i tidningarna varje dag, både på nöjessidorna och debattsidorna. Vi användes som en bricka i ett politiskt spel på ett sätt vi inte förstod. Jag var ju bara 17 år.

Latin Kings och Dogge fanns med överallt och träffade alla. Det enda han ångrar från den tiden var att han inte tog selfies med de han träffade; Stieg Larsson, Nelson Mandela och Astrid Lindgren:

– Men det var före selfietiden, säger Dogge. Men jag tog ändå kort med min gamla kamera. Det var en speciell tid.

Det var en annan tid då. ”Förorten” symboliserade något annat än Orten gör idag:

– Vi hade det fattigt, morsan var ensamstående och levde på existensminimum, men vi trodde på livet. För oss var framtiden något positivt, något vi hoppades på och gick in i tillsammans; vi visste att det skulle bli bra.

Redan som Latin Kings förstod vi att det skulle bli som det blivit med gängen

– Nu är det annorlunda, mörkret hänger över oss. Egoismen flödar och egoismen dödar. De unga tror inte på något, bara hopplösheten. Man blir ledsen när man ser det. Redan som Latin Kings förstod vi att det skulle bli som det blivit med gängen, vi tog efter USA. Men det blir ett sånt fokus på den lilla klick som förstör. 99,8 procent i Orten är vanliga skötsamma människor som åker till jobbet varje dag.

Dogge och Latin Kings var några av de första som satte rap på kartan i Sverige, de rappade dessutom på svenska medan de andra gjorde det på engelska. Men det var skillnad på innehållet i texterna.

Hade vi utbildat de här barnen som skjuter och gjort dem till medborgare hade vi inte behövt tala om att sätta barn i fängelse.

– Jag växte upp med den amerikanska gangsterrappen. Men den var inte vår verklighet, så våra texter var annorlunda. Dagens rappare berättar om sin vardag med pengar, skjutningar och våld. De är en spegel av samhället. Men den är samtidigt en tillfällig fas, jag är övertygad om att den kommer att utvecklas också.

Dogge har alltid bott i Alby och har inga planer på att flytta därifrån, ”jag kommer säkert att dö här också”.

– Men det är så att det sätt vi behandlar barnen bestämmer hur det blir i framtiden. Som man bäddar får man ligga. Hade vi utbildat de här barnen som skjuter och gjort dem till medborgare hade vi inte behövt tala om att sätta barn i fängelse.

Dogge tycker inte om att prata politik, ”det spelar ingen roll vilken färg politiken har”, men gör det på sitt sätt ändå. Han menar att vi måste lösa det här tillsammans, alla måste vara med:

– Nu är det egoism som gäller, alla ska bara roffa åt sig utan att tänka på andra. Alla mår dåligt; svenskarna, invandrarna, pensionärerna, t o m djuren. Ett ord som solidaritet är glömt – ingen verkar veta vad det ens betyder.

– Folkhemmet dog, jag kommer ihåg 1985 när Tage Erlander skulle begravas. När kortegen kom igenom Botkyrka var det fullt av folk som tog farväl av honom. Man kanske inte gillade hans politik men han hade ändå en förmåga att ena folk. Men det var då.

Dogges eget artistliv tog olika vägar. Efter en mycket tung tid blev han Sveriges kanske mest kända reklampelare men innan Elgiganten ringde och ville att han skulle bli deras reklamsymbol så var han långt nere i mörkret:

– Min fru Leonida dog i cancer och jag och vår dotter Bianca tog farväl av henne på sjukhuset. Jag blev ensam pappa och jag trodde att livet var slut.

De sa att jag hade svikit allt men för mig var det en enorm möjlighet

Men så föddes reklamkampanjen där Dogge lovade svenska folket en cykel på köpet om de handlade hos Elgiganten. Den fick ett enormt genomslag och ”en cykel på köpet” upprepades av var och varannan svensk:

– Credhyllan och eliten skällde ut mig, de sa att jag hade svikit allt men för mig var det en enorm möjlighet. Jag blev folkkär och inte bara känd i vissa kretsar.

Kampanjen blev en av de största reklamsuccéerna genom tiderna och än idag avspeglar den sig i Dogges nya uppdrag för OK-Q8 där han lovar bensinkedjans kunder ”en korv på köpet”.

– Det är dessutom väldigt mycket mer lönsamt att göra reklam än att spela in skivor och skriva böcker.

Efter 40 år som artist har han dessutom blivit inbjuden att delta i ”Så mycket bättre” på TV4.

– Folk brukar fråga mig varför jag inte varit med förut och det har jag inget svar på, trots mitt långa artistliv har de aldrig frågat mig tidigare. 

Det finns kanske en släng av bitterhet när Dogge säger det, men han förklarar det med att han allra helst skulle velat vara med när hans gamla favoriter, som Lill-Babs, Lasse Berghagen och andra var med. ”Dom hade jag verkligen velat tolka”. Nu är det istället han som är den ”gamle” favoriten för de unga artisterna.

Nu som supersvensk, ”jag är dubbel: både svensk och karibisk – men jag är supersvensk – mer svensk än svenskarna” har Dogge en annan dröm. Att få en hedersgrammis och en medalj av kungen:

– Jag vet att min mormor som dog för många år sedan skulle ha älskat det, hon hade blivit enormt stolt. Hon förstod sig aldrig på rap och hip-hop men en medalj av kungen hade hon förstått.