Under pandemin längtade både kulturbranschen och publiken efter att få återvända till arenor, biosalonger och teatrar. När restriktionerna hävdes i februari hoppades alla på en storslagen comeback – i stället blev tiden efter restriktionerna ett antiklimax.
En undersökning som gjordes efter att restriktionerna lättats visar att endast var fjärde svensk, 26 procent, faktiskt har återgått helt till att konsumera kultur på plats. 27 procent uppgav att de inte alls återvänt till livekulturen.
Det är något som Emelie Löfmark, producent på Julius Production och ordförande för organisationen Sveriges Producenter och Privatteatrar, har upplevt. Trots att hon gärna velat se andra resultat hade hon och hennes branschkollegor förväntat sig detta.
– Vi har respekt för att folks vanor och rutiner har förändrats men också att det är så mycket man ska tillbaka till. Det är två saker vi konkurrerar om: publikens tid och deras pengar. Nu står vi dessutom inför en situation där vi har ett krig ganska nära oss och en inflation som vi inte vet vart den kommer ta vägen, säger Emelie Löfmark.
Hon tror att alla varningarna för offentliga sammankomster under pandemin har satt sina spår och skapat en rädsla som kommer ta ett tag för människor att komma över.
– Jag tror att kulturkonsumtion föder ny kulturkonsumtion, så har man inte gått på något på länge så minns man inte i kroppen hur härligt det är att gå på en bra konsert eller häftig teaterföreställning, säger hon.
Trots att Emelie Löfmark hoppas att folks vanor kommer återgå till det normala efter en anpassningsperiod finns en oro över de ekonomiska konsekvenserna.
– Får vi inte igång verksamheterna under 2022 så finns det inga pengar till produktioner för 2023 och 2024 och det kan bli problematiskt.
”Det kändes lite osäkert”
31-åriga Thuha Nguyen är en av dem som älskar kultur och gärna gick på kulturevenemang innan pandemin. Trots det var hon inte först i biljettkön när samhället öppnades upp igen.
– Jag återgick till kulturevenemang lite senare för att jag inte riktigt vågade precis i början. Jag var osäker på om det skulle kännas säkert att vara i ett rum fullt av andra människor igen, säger hon.
Thuha Nguyen tror inte att hon har varit ensam om att känna så.
– Jag tror att folk precis som jag var lite försiktiga, nervösa och rädda för hur det skulle utveckla sig. Man hade ju varit fast hemma i två år och sen helt plötsligt skulle man bara återgå till det normala.
För Thuha Nguyen betyder kulturen väldigt mycket och pandemin visade verkligen hur viktig gemenskapen är.
– Jag har verkligen saknat det, det är en helt annan upplevelse att vara bland tusentals människor och lyssna på musik på en konsert än att sitta hemma och kolla på en livesändning på Youtube.
”Förändringen är inte så stor”
Björn Sandmark, vd på Göteborgs stadsteater, upplever inte att deras verksamhet har sett en större nedgång i publiksiffror. Samtliga teatrar som ingår i Göteborgs stadsteater har mött sina budgetar.
– Förändringen är inte så stor. Stadsteatern har legat ungefär som den gjorde 2019, vi hade nog lite tur för att vi har haft stängt under hela pandemin för ombyggnad så vi öppnade igen precis när restriktionerna släppte förra året. Det har varit helt utsålt på vissa uppsättningar medan andra dragit något mindre.
Han tror det finns två förklaringar till varför de klarat sig så bra:
– Främsta skälet är att det har funnits en viss nyfikenhet efter våra ombyggnationer. Sen har vi haft en väldigt fin repertoar under året som varit omväxlande med stort utbud och olika inriktningar. Där har vi lyckats ganska bra med att locka publiken, säger han.
Publikens nya köpmönster
Även om publiksiffrorna har varit relativt normala så har även Björn Sandmark märkt av den stora förändringen som skett i branschen i form av förändrade köpmönster hos publiken.
– Vi har märkt av att man framför allt bokar biljetter senare än tidigare och skälet är väl att man är osäker på om man kommer vara frisk. Har man flyttat fram och avbokat biljetter flera gånger på grund av sjukdom förstår jag att man tröttnar. Men huvudsaken är ju att de bokar biljetter, om de inte bokade alls så hade det varit ett problem.
Konstnären Rani Nair är medlem i konstgruppen Ful som just nu är aktuella med föreställningen Baba Karam. Mitt under pandemin kom föreställningen till och krävde att gruppen skapade en föreställning som gick att spela även om hårdare restriktionerna skulle införas. Resultatet blev en digital föreställning, där publiken istället för att streama showen hemma fick komma till teatern och se ett förinspelat videoklipp.
– Det var svårt att vara verksam under pandemin men vi fick åtminstone krisstöd. Vi utforskade nya möjligheter och former för att möta en publik och jag tycker nästan att vi har uppfunnit en ny föreställningsform, säger hon.
”Har inte försvunnit”
När gruppen uppträdde i Lund nyligen hade arrangörerna svårt att säga hur många som förväntades komma i förväg, senare räknades det till 170 besökare.
– Jag vet inte hur många det var på föreställningen därefter i Malmö men det kändes som många fler än vad det var i Lund, säger Rani Nair.
Oron kring branschens framtid är inte särskilt stor för Nair. Konsten kommer inte försvinna ur allmänhetens liv, däremot tror hon att den kommer ändra form.
– Konsten har inte försvunnit, den har bara flyttat från det offentliga rummet. Vi får ta vara på det vi lärde oss under pandemin om digitala rum och genreöverskridande konst.