Men Tarik Salehs skildring handlar inte främst islam eller muslimer – han skildrar en värld av korruption, maktspel och mord. Av spänningar mellan den religiösa och den politiska makten. Men framför allt är det berättelsen om den unge, begåvade och renhjärtade Adam som sugs in i allt detta. Det är en thriller – inte en dokumentär om muslimer i Egypten.
Men. Vi i publiken häpnar över att hamna i en värld vi aldrig varit förut. På insidan av en av islams främsta institutioner där samtliga karaktärer av naturliga skäl är muslimer – mer eller mindre renläriga sådana och med vitt skilda synsätt på vad det egentligen innebär. Nästan alla är dessutom män, bara ett par kvinnor skymtar förbi i biroller i filmen.
En berättelse vi känner igen
Muslimska män – få grupper som utgör en sådan projektionsyta för förutfattade meningar. Men i den här filmen tillåts de vara komplexa karaktärer, inte de stereotyper vi är vana vid på film: extremisterna, terroristerna ... Det är inte heller en romantiserad värld, de är varken goda eller onda, kanske både och. Religionen utgör en stor del av livet för de här människorna men det deras liv påminner ändå om allas våra liv.
Det är en berättelse vi känner igen:
En ung människa på landsbygden får ett intagningsbrev till ett prestigefyllt lärosäte i storstaden. Efter ett känslosamt farväl av familjen inleds en resa som ska förändra ynglingen i grunden. Ingenting kan någonsin bli som förr.
Den stora världen är skoningslös – bara starka hjärtan överlever.
Västvärlden är besatt av islam
Journalisterna i Cannes ställer ändå mest frågor om just miljön och muslimerna. Tarik Saleh tycks inte ha något emot det, han svarar pedagogiskt om hur hans dubbla bakgrund gett honom insikter.
– Jag är svensk och egyptier och känner båda världar väldigt väl. Det är på ett sätt vitt skilda världar: min mamma, som är svensk, brukade bada naken i den svenska skärgården, framför oss barn. I Egypten är det ju helt annorlunda.
Journalisterna skrattar och nickar unisont.
– Men samtidigt är människor väldigt lika överallt, vi har alla samma önskan och vill det bästa för våra barn, säger Tarik Saleh under presskonferensen i Cannes.
Hans förra film ”The Nile Hilton Incident” ledde till att han bannlystes från Egypten. Den här filmen – som spelades in i Turkiet och inte Egypten – lär inte förbättra hans rykte hos myndigheterna. De institutioner han skildrar finns på riktigt.
Saleh menar att västvärlden är besatt av islam men samtidigt vet väldigt lite om det. Han säger att det var en drivkraft för honom att berätta den här berättelsen. Men också det faktum att hans farfar läste vid Al Azhar – en värld som alltid har fascinerat honom.
En skådespelares dröm
Vid sin sida i Cannes har han några skådespelare ur teamet: svensk-libanesiska skådespelaren Fares Fares – känd från allt från filmen Cops till serien Tjernobyl samt det palestinska stjärnskottet Tafweek Barhom.
Fares Fares spelar Ibrahim – en ärrad agent ur egyptisk underrättelsetjänst. Han tycker om att få spela karaktärerna Saleh skapar åt honom – han hade även huvudrollen som korrupt polis i dennes förra film.
– Det är komplexa och utmanade karaktärer som jag får möjlighet att vara med att utforma, det är en skådespelares dröm, säger Fares Fares.
Efter presskonferensen får Dagens ETC ett samtal med huvudpersonen Tawfeek Barhom. Han säger att han blir irriterad av allt fokus på islam och muslimer.
– Vi har inte gjort en film om muslimer, det här är en universell film om människor och mänskliga öden säger han.
Men det är just det. Den här filmen fick mig och nästan alla jag talat med här i Cannes att inse att vi kanske aldrig har sett en film där muslimer skildras som människor och allt vad det innebär. Känns det viktigt?
– Det här är en värld som jag har växt upp i och jag vet ju att det är så: att det är fullständigt självklart att muslimer är människor som andra. Därför är det frustrerande att så många cementerar ett sterotypt narrativ om vad en muslim är och inte är utifrån fördomar och okunskap. Men vet du vad jag säger om dem? Fuck them! Jag är glad att vi har skapat den här filmen och hoppas att det inte ska vara ett undantag.
En fransk journalist säger till Tarik Saleh att hon tyckte mycket om filmen men att hon, eftersom där fanns en Adam, saknade en Eva: Var är kvinnorna?
Det gav Tarik Saleh tillfället att kommentera svensk filmpolitik: att det i Sverige finns regler för att det ska vara 50/50 och att han, när han skrev manuset till en med nästan helt maskulin rollbesättning tänkte att han aldrig kommer att få göra sin film.
– Jag tycker att det är en bra regel men samtidigt är jag konstnär. Vår film är i grunden som en fängelsefilm om en maskulin värld. Och när det inte finns kvinnor blir miljön toxisk, säger Tarik Saleh.
