Edward St Aubyn är mest känd för de fem självbiografiska romanerna om Patrick Melrose. I dem skildrar han uppväxten i en kylig överklassmiljö med en sadistisk far som leder till ett självdestruktivt vuxenliv med heroinmissbruk, vidare till att komma ut på andra sidan trauman och missbruk. Romanerna om Patrick Melrose räknas i dag, genom sin självrannsakande ärlighet, mörka men samtidigt ömsinta humor och stilistiska virtuositet, till modern brittisk klassikerkanon.
Sedan dess har Edward St Aubyn fått ur sig tre romaner. Den senaste i raden av dessa är ”Dubbelblind”. Handlingen, så långt vi nu kan tala om någon egentlig handling här, kretsar kring kärleksparet Francis och Oliva och deras gemensamma vän Lucy.
Vi får följa dessa karaktärers liv och alltmer sammansvetsande vänskap under ett år, både i Europa och USA. Francis är en botanist som bor ”off the grid” på den brittiska landsbygden, Olivia är en begåvad men desillusionerad genetiker och Lucy en driven affärskvinna som nyss fått reda på att hon drabbats av en elakartad hjärntumör.
Kring Francis, Olivia och Lucy kretsar en handfull karaktärer som stöter samman på olika mer eller mindre förvecklade sätt. En av dem är Hunter, en innovativ techmiljardär bosatt i Big Sur och tillika Lucys excentriske kokainist till chef. Andra är Olivias adoptivföräldrar som båda är psykoanalytiker och har tagit sig an den schizofrene Sebastian. Även han dras på olika sätt in i Francis, Lucys och särskilt Olivias liv.
Precis som romanerna om Patrick Melrose innehåller också ”Dubbelblind” skildringar av dysfunktionella familjeförhållanden och drogmissbruk, men här stannar också likheterna. Med ”Dubbelblind” har St Aubyn gett sig in på tidigare obeträdd mark som författare. ”Dubbelblind” får närmast betecknas som ett försök till idéroman. Jag skriver ”försök till”, eftersom den bara till vissa delar är lyckad som sådan
Romanen innehåller många och långa detaljerade, bitvis djärva och bitvis förutsägbara, utläggningar om ämnen som ekologi, genetik, neurovetenskap, psykoanalys och riskkapitalism. Dessa är ibland tankeväckande, men dessvärre oftare alltför röriga för att engagera mig som läsare.
Mest intressant blir det när karaktärerna begåvat funderar kring sina personliga liv i ljuset av sina karriärer och de akademiska kunskaper som de besitter. Dessa visar sig gång på gång stå i moraliskt motsatsförhållande till de personliga övertygelser som de bär på.
Ett av bokens mest tankeväckande och vackraste avsnitt är den naturvandring Francis är ute på i romanens inledning. Han filosoferar här bland annat kring vad han kallar för ”livserfarenhetens väv” och ett citat av Wittgenstein som lyder ”Det fysiologiska livet är naturligtvis inte ’Livet’. Inte heller det psykologiska livet. Livet är världen”. Sin holistiska övertygelse, vilken i romanen förmedlas i många svindlande liknelser, ställer botanisten Francis här i starkt desillusionerad kontrast till sin tidigare studieverksamhet som biolog, eller ”dödsbiolog” som han kallar det.
”Dubbelblind” kan knappast sägas vara Edward St Aubyn i högform. Detta på grund av att det för romanen så viktiga idéburna innehållet mer än sällan är ack så rörigt förmedlat. Romanen levererar först och främst som läsning vad gäller sina psykologiskt skarpa och levande karaktärsbeskrivningar. Kärleken som i nöd, lust och mod svetsar samman vännerna Francis, Lucy och Oliva är särskilt väl skildrat.
