Det är ett och halvt år sedan Emil Jensen senast kom till Malmö för att uppträda. Då var det föreställningen I det nya landet som han turnerade med. Men privat har han besökt staden oftare än så då han ser både Malmö och Stockholm som sina hemstäder.
– Just nu är det mest Stockholm som gäller, men en del av min kropp och själ är kvar i Malmö, säger han.
Flyttade så fort han kunde
Uppväxtorten Hjärup har han däremot inte några band kvar till i dag. Han flyttade därifrån så fort han kunde, vilket var som 18-åring. Ingen i hans familj bor kvar så han inte haft så många anledningar till att återvända.
– Det jag minns mest är alla rapsfälten, säger han.
Men att Emil Jensen i dag är en artist med en växande publik, kan han på sätt och vis tacka just Hjärup för.
– En fördel med att växa upp på landet, som jag gjorde, är all tid man får där. Jag satt och spelade piano hela dagarna eftersom det inte fanns så mycket annat att göra. På det viset fick jag ihop de 10 000 timmar som krävs för att bli bra på ett instrument. Det har nog haft betydelse. När jag senare har bott i städer så känner jag att det är så mycket svårare att få ihop de där timmarna som det krävs.
Ett nytt instrument på varje skiva
Pianot är fortfarande ett av Emil Jensens huvudinstrument. Men när han började turnera som artist så insåg han snabbt att det var ett klumpigt instrument att transportera och han övergick därför mer och mer till att också spela gitarr. Men mannen som skriver, sjunger, uppträder och publicerar både skivor, tidningskrönikor och böcker nöjer sig inte heller med att spela bara två instrument.
– Jag brukar utmana mig själv med att ha med ett nytt instrument vid varje skivinspelning jag gör, så att jag inte tröttnar på det jag gör. På förra skivan var det en kalimba, ett tumpiano från Sydafrika. Det blev en bra kontrast till det västerländska och elektroniska musiklandskap som mina låtar rör sig i.
Välkänd utan att vara känd
Emil Jensen säger att han är lyckligt lottad som kan leva på sitt skapande. Hans publik växer underifrån som en gräsrotsrörelse, men han har till stor del hållit sig borta från alltför mycket tv-exponering. Detta har gjort honom till en musiker som är välkänd utan att vara känd.
– Jag har numera en stor trogen publik i de flesta svenska städer men de som känner igen mig på stan är de som är intresserade och har koll på vad jag gör. På det sättet har jag sluppit baksidan av kändisskapet, säger han.
Den skiva som Emil Jensen nu släpper är en samlingsskiva med material från hans elva år som artist. När låtarna till skivan skulle väljas ut så gjordes urvalet inte efter vilka som spelats mest i radio eller sålt mest utan efter vilka som tycktes ha haft störst betydelse för andra människor.
– Det är många som använder mina låtar vid viktiga ögonblick i livet, som bröllop, begravningar och på manifestationer av olika slag. Det vet jag eftersom många hör av sig och vill få tillgång till texter och noter. De låtar vi har med på skivan är därför sådana där jag har nått in, snarare än de där jag har nått ut.
Urspårade mellansnack
Att det också blivit en bok och en föreställning i anslutning till skivan förklarar han med att de består av kringmaterial, sådant som kommit ur honom för att det känns angeläget.
– Mycket av det jag gör vid sidan av musiken är från början överblivna texter och urspårade mellansnack!
Emil Jensens liv tycks bestå i någon form av organiskt material som ständigt växer och frodas av egen kraft. Så när han samlade redan befintliga texter till en bok, så skapade han samtidigt en del nytt av bara farten.
– Jag kunde inte låta bli att fylla boken med lite annat. Det finns med pysselsaker som noveller, krönikor, självtest och korsord där de rätta svaren består av vilka åsikter jag har i olika frågor.
Du skriver, spelar, sjunger och uppträder. Om du skulle tvingas sätta en etikett på dig själv som artist, vad skulle du då välja?
– Artist blir väl en alldeles utmärkt beteckning som omfattar allt.
Blir det aldrig svårt för dig att vara så mångsidig?
– Inte alls, jag är tvärtom bara tacksam över att få ha alla de möjligheterna att uttrycka mig på. Men det är nog svårare för dem som ska göra PR för mig. Jag har förstått att det är svårt att marknadsföra någon som drar åt alla håll.
Hur tacklar du, som är en samhällsengagerad artist, tillståndet i världen just nu då allt bara tycks bli värre?
– Jag har aldrig duckat för svåra frågor. Tvärtom har jag gjort mina föreställningar om både privata tragedier som dödsfall i familjen och om globala tunga ämnen som mänskliga rättigheter, hållbarhet, flykt och jämställdhet. Men det som varit den röda tråden i allt jag gör har varit att hitta och sprida hopp, ljus och humor i detta. Och det tror jag är viktigare än någonsin just nu, att hålla det vid liv.