BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Med kampanjen blev det officiellt: det är inte längre löjligt att vara ”prepper”.
Lars Wilderäng ser lite triumfatorisk ut när han utbrister det, som om han och hans följare tagit revansch. Han är en man i rufsigt blont hår och fyrkantiga glasögon som ser betydligt yngre ut än sina 47 år. Vi har bestämt träff för att prata om prepping, undergångsscenarier och hans skrivande. Lars Wilderäng är författare och driver landets största oberoende blogg, Cornucopia.
Namnet betyder ”Överflöd” och där skriver han om hur vi måste vänja oss vid att inte ha tillgång till allt i framtiden. Kanske på grund av en stor naturkatastrof, kanske på grund av en framtida noll-tillväxt. På bloggen behandlas allt från bostadsbubblan och räntepolitiken till framtida kärnvapenangrepp och hur man hittar sitt närmaste skyddsrum. Detta har givit Lars Wilderäng status som landets förste-prepper och när man läser är det lätt att förstå varför: bloggen är närmast trollbindande med sin blandning av konkreta tips och klarsynta analyser.
WTC – en milstolpe
Här måste vi backa bandet några årtionden och ta det från början. Att ”preppa” kommer ursprungligen från 70-talets USA då unga män började förbereda sig för undergången i spåren av kärnvapenhotet och ”peak oil”. På den tiden var det en blandning av scouter och vapenfetischister som gav sig ut på hajk och testade prylar. Ofta kallade man sig ”survivalists” och odlade en slags ”ro om sitt eget hus”-anda.
Denna rörelse försvann dock 1989 efter murens fall, då det som Lars Wilderäng ironiskt kallar ”den eviga freden” inleddes. Men så kom 2001, attacken mot World Trade Center och rörelsen återuppstod med förnyad kraft.
Efter det har mycket hänt: en finanskris, Rysslands invasion av Ukraina, Nordkoreas kärnvapensprängningar - och rörelsen växer så det knakar. I USA kallar sig uppskattningsvis fem miljoner invånare för preppers och industrin som kallas ”doomsday prepping” omsätter runt 500 miljoner dollar årligen. Lars Wilderäng understryker dock att det är skillnad på den amerikanska och den svenska rörelsen.
– I USA handlar det till stor del om vapen vilket det inte gör här. I Sverige är rörelsen mer lik den alternativa miljörörelsen med sitt fokus på självhushållning och odling. Men medan alternativrörelsen gör det av miljöskäl gör preppingrörelsen det av katastrofskäl.
Kollapsen ”kan hända igen”
Men vad är det preppern förbereder sig för egentligen? Vad hämtar rörelsen sin näring ur? När jag ställer frågan tar Lars Wilderäng sats – det märks att han är van vid den – och börjar snabbt räkna upp en rad tänkbara undergångsscenarier. Han talar om nanomiter (pyttesmå maskiner) och risken att de börjar reproducera sig själva. Om solstormar som kan slå ut all elektronik. Om kärnvapenkrig och pandemier.
Men, understryker Lars Wilderäng, det intressanta är inte katastrofen i sig, utan hur de överlevande påverkas efteråt. Och det är här lockelsen med prepping-kulturen ligger: vad händer om civilisationen som vi nu känner den faktiskt går under? Hur kommer vi ordna samhällena efteråt? Ett av ledorden för Lars Wilderäng är ”förenkling”.
– Det som vi kallar för ”civilisationens undergång” handlar ju egentligen om en kollaps. Och vid en kollaps är det första som händer att komplexiteten i samhället minskar, statliga institutioner försvinner och byråkratiska regelverk avskaffas. Det var det som hände under romarrikets fall och det kan hända igen.
Idéerna påminner om föreställningar som alternativrörelsens vänstertänkare Joseph Tainter haft i årtionden. Han menar att när imperier når ett övermoget stadium kollapsar de under sin egen komplexitet. Systemen som de måste upprätthålla kräver alltmer energi – och tillslut blir de för tunga att bära. Vid ett sådant scenario blir den yttre katastrofen strået som knäcker kamelens rygg. Det hände med romarrikets militärmakt och det kan hända med samtidens finanskapitalism.
Lars Wilderäng har onekligen ett sådant ”tainterskt” drag i sin prepper-ideologi men någon entydig vänsterröst är han knappast. På hans blogg blandas progressiva och konservativa idéer hejvilt. Till exempel förespråkar han upprustning av försvaret och han är skeptisk till den tidigare liberala invandringspolitiken. Samtidigt är han lika negativ till nyliberalismen och den ökade förmögenhetskoncentrationen.
Vill man vara lite cynisk skulle man kunna säga att Lars Wilderäng blandar allt det som är trendigt i dag: Pikettysk kritik mot ojämlikhet, tankar om självhushållning och en gnutta försvarsromantik. Allt paketerat i en DIY-förpackning.
Bilden har förändrats
Nu är det inte så att alla preppers läser Lars Wilderäng eller att han fungerar som någon slags chefsideolog åt rörelsen. Men han är en distinkt symbol för den: å ena sidan dess krassa materialistiska maktanalyser, å andra sidan dess cyniska individualism och pessimistiska samhällssyn.
Det börjar bli sent och vårt möte går mot sitt slut. Lars Wilderäng måste återvända till sin – som han själv beskriver det – ”80 timmar långa arbetsvecka”. Men innan vi skiljs åt poängterar han att det i dag är närmast omöjligt att hålla isär preppern och hipstern. För vem kan säga om den lokala gerillaodlaren inspirerats av kulturen på Södermalm eller ett nördforum på nätet? Om det är kursen i självhushållning eller zombieserien som är upphovet?
– Tänk vilken resa preppern har gjort. 2006 skapades en liten obskyr sida som hette ”Swedish Survivalist” och knappt någon visste vad prepping var då. Tio år senare anordnar myndigheter temaveckor kring ämnet.
Serie: Alla älskar undergången. Varje fredag i fyra veckor djupdyker vi i det nutida undergångstänkandet.
I nästa del av artikelserien ”Alla älskar undergången” kommer vi titta närmare på apokalypsen och samhällskritiken.
