En motståndshandling

I operan har ensemblen intresserat sig för myten om att kvinnor inte kan samarbeta med varandra.

– Jag tror att samarbete och systerskap är en motståndshandling. Det har jag velat undersöka i en scenisk och musikalisk gestaltning, säger regissören Helena Röhr.

I föreställningen pågår en konstant avklädning, där sångarna har alla fyra lager av kostym på sig från föreställningens början.

– Det blir en bild av önskan. Att vi ska skala av våra skydd så att vi kan mötas, säger Helena Röhr.

Föreställningen beskrivs som en ”komisk miniopera”. På vilket sätt blir det humor i kampen?

– När status flyttas fram och tillbaka mellan två individer så kan det väcka komik. Och skrattet har en mening, att öppna oss för det djupt tragikomiska i denna könsmaktstruktur som håller oss fast på en sorts stängd arena. Det bästa skrattet är det där vi skrattar tillsammans.