Nytorget. Det är den platsen Joppe Pihlgren från bandet Docenterna har valt för att bli intervjuad på. Centrum för SoFo och Södermalms gentrifiering. Trendigt och mysigt med kaféer, barer och eget surdegshotell. Och förstås hånat och parodierat i serieteckningar och på tv.

– Ja, Nytorget speglar väl hela den gentrifiering som vi tar upp i låten Södermalm. Titta på Urban Deli, säger Joppe och pekar:

– Det var ju förut en postlokal där pensionärer utan internet hämtade ut pengar och betalade räkningar. Nu är det en hipp matbutik och krog, säger han. 

”Trendigast i världen”

Joppe har bott här på Södermalm i cirka 25 år. Nästan lika länge som hans band Docenterna (från början Docent Död) har funnits. Förutom Joppe ingår i dag också trummisen Kricke Pihlgren, låtskrivarfantasten och bassisten Larry Lövgren och gitarristen Jon Jefferson Klingberg.

Mycket har hänt sedan 1980, då bandet startade. Både i musiklivet, som är inne i en skön period med en enkel Do It Yourself-mentalitet just nu, enligt Joppe, och i stadsdelen. Att Södermalm har förändrats under åren är han inte ensam om att tycka.

– Stockholm är jättebra på många sätt, men den segregering som finns är sjuk. Stockholm är trendigast i hela världen och den här stadsdelen är trendigast i Stockholm.

– Från början kanske det är bra med gentrifiering, men när den har kommit över toppen och allt har blivit jättedyrt har det gått för långt. Man släpper inte in andra människor, säger Joppe.

Men har det inte gått inflation i att klaga på Södermalm och gentrifieringen?

– Visst är det inne. Alla Söderbor klagar på Söder för att alla är så lika varandra. Alla vill vara så jävla speciella. Kolla på dig och mig. Alla i min ålder ser ut som mig och alla i din ålder som dig. Samtidigt tror vi att vi är unika, säger Joppe.

– Men i låten är det inte meningen att vara för eller emot gentrifiering, utan att bara skildra det vi ser runt omkring oss, fortsätter han.

”Du måste bort från Söder”

Det är runt hörnet, vid Hannas Krog på Bondegatan, som låten Södermalm tar sin början. ”Det var här mitt hjärta brann. Gick upp i rök och försvann.” Den uppgivna stämningen leder till uppmaningen ”Om ditt hjärta blöder du måste bort från Söder” till dystra toner. Joppe själv lämnar stadsdelen ofta i jobbet som tar honom ut och runt i landet. Men sällan till andra delar av den egna staden.

– Det är lite konstigt. Jag vet mer hur det ser ut i resten av Sverige än i Stockholms förorter, säger Joppe.

Förr i tiden levde Docenterna på sin musik. I dag har de ”vanliga jobb” och tar inkomsterna från musiken som något extra. Joppes förklaring till hur de har orkat att hålla på så länge är enkel:

– Det vi håller på med är att vi gör jävligt bra popmusik. Det är vår drivkraft. När vi gör en bra låt vill vi ge ut den, säger Joppe.

Under åren har det blivit ungefär 150 låtar på skivor. Bland de mest kända finns Vanligt folk, Söderns ros, Varma öl och kalla element och Chick-E-Chack. För Joppe har musiken blivit ett behov.

– Man håller på och gör sin pop. Under tiden lär man sig massa nya saker, fattar grejer och utvecklas.

Och numera är Docenterna så säkra på vad de håller på med att konflikterna, som kunde finnas förut när musiken var levebrödet, har lagt sig. 

34 år är en lång tid. Varför ser man nästan bara killband som håller på så länge? Varför så få tjejer?

– När vi startade fanns det mest killband. Jag tror att det ändras i framtiden. Det är inte helt otroligt att systrarna i First Aid Kit håller på om 38 år, säger Joppe.

”Kör så länge vi vill”

Och i slutet av låten då? Ja, då har Joppe kommit över sin besvikelse över Söders utveckling och konstaterar att ”Jag lämnar aldrig Södermalm”. 

Kommer Docenterna alltid att fortsätta finnas? Håller ni på i 30 år till?

– Nej, då finns vi nog inte, då är vi runt 80 år. Men tio år i alla fall. Vi har alltid sagt att vi kör på så länge vi känner för det. Vi tänker inte lägga ner och sedan åka på återföreningsturné efter två år, det är bara löjligt, säger Joppe och vandrar iväg längs Åsögatan.