Oscarsson avled i sviterna av sin anorexi, en sjukdom som hon tidigare öppet berättat om och som plågat henne sedan barndomen.

– Hon var produktiv in i det sista, även om hennes funktionsnivå hade fallit mycket de senaste åren. Stinas kraft var obändig och man kan fråga sig hur det hade sett ut om hon inte haft den här sjukdomen som dränerade henne, säger hennes syster Kajsa Oscarson till SvD.

Berörde

Första gången Oscarson offentligt berättade om sin sjukdom var i en intervju i tidningen Filter 2014, och hennes vittnesmål berörde många.

2016 kom hennes bok "Inte en berättelse", där hon gav sin bild av vad som föranledde att hon slutade på Radioteatern. Hon menade att hon från ledningshåll fick höra att det inte var förenligt att öppet lida av anorexia och samtidigt vara chef.

– Det var så fruktansvärt jobbigt, det satte fingret på allt det jag har jobbat för. Både politiskt och personligt har jag kämpat mot ett allt snävare normalitetsbegrepp, mot föraktet för svaghet. När jag sedan märkte att jag själv blev utsatt för det var det en väldig chock faktiskt, sade hon då till TT.

1997 grundade Stina Oscarson den fria teatergruppen Teater ML02, som bland annat samarbetade med Unga Klara och Riksteatern. 2004 utsågs hon till konstnärlig ledare för Orionteatern i Stockholm tillsammans med Lars Rudolfsson. Mellan 2011 och 2014 var hon chef för Radioteatern i Sveriges Radio.

Aktiv skribent

2008 tog Stina Oscarson initiativ till "Skuggutredningen", ett alternativ till den kulturutredning som alliansregeringen tagit fram. Hon har också skrivit "Handbok för en ny kulturminister".

Oscarson var även aktiv som samhällsdebattör och skribent. De sista åren syntes hennes texter ofta i SvD, bland annat i en uppmärksammad samtalsserie där hon mötte omstridda personer som Katerina Janouch, Chang Frick och Yasri Khan. I "Stina svarar" svarade hon på läsarnas frågor om samhället, människan och konsten.