Det är fredagseftermiddag och dags för en ny öl för sångerskan i ett av Sveriges mest omtalade rockband. Gitarristen Tyra Hasselrot beställer också en öl, medan andra gitarristen Lovina Isaksson nöjer sig med en cola. Trummisen Saga Westerlund har ont i ryggen och stannar hemma. 

Dolores Haze är uppväxta runt stan, Södermalm, Östermalm, Bredäng och Axelsberg. Tyra och Lovina är 18 år och går fortfarande i gymnasiet, medan Nicki och Saga är 20. 

De är stammisar här, så mycket att de har fått pikétröjor med Dovas-loggan på av personalen. 

Bandet bildades redan 2012, men det stora genombrottet kom först i fjol. 

– Ibland undrar jag vad vi gjorde de där första två–tre åren. Jag fattar inte var drivkraften kom ifrån, säger Nicki. 

– Hur pallade vi? Jag har så svårt att relatera till hur man orkade spela på ungdomsgårdar för typ 20 kronor, och utan öl. Men vi bara körde på och tyckte det var världens grej att vi hade en spelning, berättar Tyra. 

Successivt började ryktet om Dolores Haze att spridas. De fick förbandsgig till indieband, var med i en kampanj för ett klädföretag och kunde i fjol skriva kontrakt med skivbolaget Woah Dad, som sedan dess har blivit hem åt både Håkan Hellström och bob hund.  

I november kom debutalbumet ”The Haze is Forever”, som fick strålade recensioner. Många jämför dem med band som Sonic Youth, The Runaways och Bikini Kill. Själva är de ordentligt less på att bli placerade i ett ”riot grrrl-fack”. 

– Jag är så jävla trött på att man ska vara deras ”feministiska coola förebild”. Alltså, jag älskar feministiska coola förebilder, men jag gör också musik. Jag är inte bara tjej. Jag vill kanske framför allt vara musiker, säger Lovina och fortsätter:  

– Det mest provocerande var när en gubbe skrev om vår spelning i Norge nyligen. Det var en bra recension, vi fick 9 av 10, men så skrev han att ”de har feministiska attribut, som hår under armarna”. Man bara: ja, det växer där!  

– Det har noll procent med vår image att göra. Du hade värsta pampiga outfiten på dig, det var ju vårt scenspråk. Och de tror att det var håret under armarna, säger Tyra. 

– Ja, här har vi lagt ner timmar på att komma på en bra stil och köpa kläder. Och så skriver de att vi har kroppshår, som alla andra människor. Jag blev sjukt provocerad. Det kändes verkligen som förminskning, säger Lovina. 

När medlemmarna i Dolores Haze står på scen lämnar de sina vanliga namn och blir Groovy Nicks, Groovy Fuck, Lucky Lollo och Foxy Sagz. Med namnen förändras även självförtroendet. 

– Vi har våra scenpersoner och de har väldigt bra självförtroende, men i privatlivet har vi kanske inte lika bra. När man är Groovy Fuck så äger man allt och kan typ spotta på folk. Och när man är hemma själv så känner man sig så jävla ful och vill bara bli skedad, säger Tyra. 

– Vi är så starka tillsammans. Det är liksom vi mot världen, säger Nicki. 

På ert Spotify-konto har ni gjort en spellista med allt från Pixies och Placebo till Basshunter och Hannah Montana. Sammanfattar den er bra? 

– Ja, den sammanfattar vår musiksmak och image. Vårt spretiga jag, säger Tyra.  

– När vi dj:ar kan vi spela en timme schlagers. Alla står och brölar till Eloise. Vi älskar Arvingarna, säger Nicki. 

Ni har sagt att det töntigaste som finns är att hata mainstream. 

– Ja, vi älskar mainstream, säger Tyra. 

– Det är en spark i huvudet på mitt 15-åriga jag, säger Nicki. 

– Man får göra som man vill tycker vi. Det är lite av ett motto för oss, säger Tyra.