– Jag anpassar mig något men använder i stort sett samma upplägg oavsett om det är många barn eller inga barn alls i gruppen, säger hon.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Vi samlas i Tunaparken på en plats där ett konstverk kommer att finnas inom kort. Rundan planerades i vintras och förhoppningen var då att det skulle vara klart vid det här laget. Nu fick deltagarna i stället nöja sig med att höra om den väv som är under produktion och kommer att finnas på Tunaskolan inom kort.

Fågelmannen

Efter en promenad på några minuter når vi fram till Fågelmannen, en skulptur av Emile Gilioli, som sattes på plats i parken utanför Tunaskolan 1962. Platsen valdes för att ge verket en så luftig inramning som möjligt.

– I handlingarna från den tiden kan man läsa att de som ansvarade för inköpet och valde platsen hoppades att framtida stadsplanerare också skulle ta hänsyn till verket och ge det den rymd det behöver för att komma till sin rätt, berättar Ulrika Liljenström.

Framtiden är redan här och svaret är synligt– skolan har krupit närmare och en cykelväg går nu alldeles intill.

Ulrika berättar om konstnären som slog igenom först sedan han hade hittat sin stil inom den abstrakta skulpturen.

– Han sade att han aldrig kunde göra konst utan kärlek, säger hon.

Vi vandrar vidare till Vipan, ungefär tio minuter gångväg bort. En av deltagarna, som inte vill ha sitt namn i tidningen, berättar att hon ofta går på både konstrundor och konserter i det kommunala programmet Sommarlund. Hon lovordar en liknande vandring, där temat var kvinnliga konstnärer.  

– Den var verkligen jättebra. Vi var omkring 30 som gick med och det var flera som kom förbi av en slump och började lyssna, och som sedan hängde på, säger hon.

Återbrukerskan

På gymnasieskolan Vipan möts vi av en vaktmästare som släpper in oss i aulan, där Ann Böttchers Resan och hamnen (Återbrukerskan) hänger. Ulrika Liljenström berättar att trenden för hur offentlig konst placeras ut har svängt. Från att tidigare ha varit mycket skulpturer i det offentliga rummet, är det nu många intressanta verk som hamnar på förskolor och skolor, där de normalt bara kan ses av en mindre krets. Ett av syftena med konstrundorna är därför att ge deltagarna tillgång till en del av dessa verk.

Vännernas berättelse

Resan och hamnen består av nio långa och fem runda trasmattor. Färgsättningen är inspirerad av Göthes färglära och vi får också veta att Ann Böttcher inte annars jobbar med textila verk, utan att hon lärde sig att väva för att kunna göra just detta verk.

Tredje och sista anhalten är Vännernas berättelse, en grupp om fyra skulpturer på gården utanför särgymnasiet på Vipan. Konstnär här är Bianca Maria Barmen och hon diskuterade först sina planer med elever på skolan.

– Hon frågade vad de ville ha och deras svar var en plats där man kunde dra sig tillbaka, utan att känna sig ensam, säger Ulrika Liljenström.