På lördag sänds jubileumsspecialen av tv-serien Doctor Who, på sekunden 50 år efter att det första avsnittet visades i brittisk tv. ”Doktor vem?!” kanske du undrar. Och att förklara Doctor Who för en utomstående utan att framstå som lite knäpp är svårt, ja nästan omöjligt. En 900 år (Kanske. Han vet förmodligen inte ens själv.) gammal tidslord från planeten Gallifrey som reser genom tid och rymd i en blå polistelefonkiosk, har hemligt namn och byter kropp – regenererar – med jämna mellanrum, alltid har minst en mänsklig följeslagare och gång på gång räddar universum... Ja du hör ju. Men faktum är att Doctor Who är en omåttligt populär tv-serie, med miljontals tittare per avsnitt, och ett flaggskepp i BBC:s katalog. Den är dessutom, enligt Guinness rekordbok, den mest långlivade science fiction-tv-serien någonsin, och den ständigt närvarande humanismen går inte att ta miste på. När den är som bäst är Doctor Who helt enkelt världens bästa tv-serie.

Med tanke på att den kretsar kring en rollfigur som från starten spelats av en vit man (vilket kritiserats på senare år) är det kanske svårt att föreställa sig att serien är mycket populär bland feminister och i hbtq-kretsar – framför allt efter nylanseringen 2005, efter flera år i träda. Bakom denna så kallade reboot låg tv-producenten och manusförfattaren Russell T Davies, som slog igenom med Queer as Folk 1999, en tv-serie om homosexuella män i Manchester. En av huvudkaraktärerna i Queer as Folk, Vince, älskar Doctor Who. Sex år senare var Davies med och återupplivade den klassiska serien och förde in både klass-, genus- och etnicitetsperspektiv.

En rollfigur som hyllats är Captain Jack Harkness, som spelades av John Barrowman 2005–2010. Jack är den första öppet icke-heterosexuella karaktären i seriens historia, och i flera intervjuer har John Barrowman sagt att han fått mycket uppskattning från personer som tidigare inte känt sig representerade i serien. I antologin Queers Dig Time Lords (Mad Norwegian Press 2013) skriver författaren Susan Jane Bigelow om hur Doktorns regenerering var ett stöd för henne som man-till-kvinna-transperson. För Bigelow symboliserade Doktorns kroppsbyte hennes transitionsfas och hjälpte henne att bearbeta känslan av att bli en ”ny” människa samtidigt som hon behöll delar av sin person. ”’För att rädda mitt eget liv förändrade jag min kropp’, säger den tionde Doktorn. För en del transpersoner är det bokstavligen sant, även om det inte var det för mig”, skriver Bigelow.

Efter att Steven Moffat ersatte Russell T Davies som huvudsaklig manusförfattare anser många att tv-serien återigen har ändrat karaktär och att de sexualpolitiskt radikala inslagen har fått ge vika för plumpa och ibland sexistiska under bältet-skämt. Det har gjort Steven Moffat till en kontroversiell person i fanskaran som kallar sig Whovians, whovianer.

På lördag möts tre doktorer: den nuvarande, Matt Smith, den förre, David Tennant, som flera gånger röstats fram som den mest populära doktorn någonsin, och en mystisk inkarnation som spelas av John Hurt. Det visas samtidigt i mer än 70 länder och miljontals människor – inklusive jag – kommer att sitta klistrade framför tv:n.