– Det är väldigt grovt att tala om hunger i ett land där det kostar väldigt lite att äta stärkelse, säger Lena Andersson.

Men mothuggen har varit många. Till exempel Ann Heberlein skriver i SvD att det vore klädsamt om människor som själva inte stött på några större motgångar i livet visade ödmjukhet inför andra människors livssituationer, och ”att beskriva fattiga människor som människor med bristande förnuft är farligt nära avhumanisering.” Och i Aftonbladet skriver Irena Požar: ”Det går knappt att bemöta en text så ohederlig och sårande mot dem som redan kvävs av dåligt samvete med annat än: du vet inte vad det kostar att vara fattig.”

En av dem som själv har erfarenhet av att som barn ha gått hungrig till skolan för att det faktiskt inte fanns mat hemma är Douglas León, mest känd som Latin Kings-rapparen Dogge Doggelito. Också han tycker att Lena Andersson är helt fel ute.

– Det klart att det finns hungriga barn! Jag har bott i förorten i hela mitt liv, jag vet att det finns många barn som har det tufft och går hungriga. Det kan finnas många olika orsaker till varför. Att lägga det på föräldrarna så där, det visar bara att man inte lever i verkligheten.

Efter att hans föräldrar skilde sig fick han själv uppleva hur det kunde vara att inte ha råd med mat.

– Mamma var ensamstående, hade tre barn att försörja. Men hon varken rökte eller drack, ändå var det svårt att få pengarna att räcka. Andra hade föräldrar som var missbrukare och narkomaner, för dom var det så klart ännu tuffare.

Kan det vara som Lena Andersson menar, att barnen kunnat vara mätta om föräldrarna gett dem ris och havregryn?

– Min mamma var inte värsta ekonomiska människan, men lönen räckte inte till normala grejer. Vi levde på existensminimum. Klart man kan skylla på föräldrarna, mamma studerade inte, hon skaffade inte värsta jobbet. Men man måste också se verkligheten. Det kan finnas en massa uppförsbackar att ta sig upp för som gör att man hamnar där man hamnar. Att lägga allt på föräldrarna visar på en människosyn som inte är så juste.

Lena Andersson menar att debatten är överdriven. Att det är fel att framställa det som att föräldrar inte har råd att köpa mat till sina barn.

– Jag vet ju själv hur det var. Skolmaten var räddningen för sådana som mig. Jag kommer ihåg en mattant som hette Agneta, hon gav extramat till oss fattiga. Hon visste att vi var hungriga. Nu är ännu fler fattiga. Det är sorgligt, men det klart att det finns barn som går hungriga till skolan.