”OM JAG HAR SYMPTOM?!? //JAG HOSTADE SÅ MYCKET ATT JAG HOSTADE UR MIG MAGSÄCKEN. JAG VAR TVUNGEN ATT SOVA PÅ DEN DÄR JÄVLA MAGSÄCKEN FÖR JAG ORKADE INTE STOPPA TILLBAKA DEN I KÄFTEN!”

Den upprörda karaktären visade sig vara Birgitta från Rotebro, både travälskande röktant och en av Dockhumors mest uppskattade figurer. Tillsammans med SVT-favoriter som det röviga tv-ankaret Allram Eest och överklassbrackorna Renata och Margareta från programmet ”Operation Klotty” ger hon sig nu ut på Sverigeturné med föreställningen ”Dockhumor 2”.

Parodi på styrelsegubbar

I showen, som fått tema kärlek, syns även Kjell, den beväpnade finnen Risto från Pääkasjärvi, den bortglömda operadivan Gloria samt näringslivsgubben Ulf af Utterman – en parodi på en moderat styrelsegubbe.

– Det är alltid kul att skoja med överklasstyper, säger dockkomikern Björn Carlberg som gjort fältstudier på både NK, Östermalmshallarna och i den skånska överklassen för att hitta rätt röstlägen och karaktär.

– Är man väldigt rik så att inget spelar roll längre, det är ju ett intressant tillstånd att vara i. Den här självsäkerheten, gubbarna som satt i A-ekonomi på 90-talet som satt i olika styrelser, Ulf af Utterman är en parodi på alla dem. Jag kan känna väldigt avundsjuk på dem för att de inte verkar ha någon kontakt med sitt känsloliv, de mår aldrig dåligt. Vi köper mer olja där! Mer gas!, skrattar Björn Carlberg.

Både barn och vuxna älskar era skruvade dockor. Vad är framgångsfaktorn?

– En sak är att det krävs lite fantasi av publiken. De är ju bara en överkropp, men när man tittar på dem dras man in i ­eftersom man måste lägga till lite själv, säger Björn Carlberg.

Vad krävs av er dock­skådespelare som en kött­skådespelare inte behöver kunna?

– Det handlar om att rytmisera ett objekt. Det är som ett instrument man spelar på för att dockorna ska få sina specifika kroppsspråk, och en puls för att få det att kännas som att de tänker innan de pratar, till exempel genom att de får klia klia sig i håret, säger Petter Lennstrand.

– Och vi tränar ganska mycket på överspel, man får jobba jättemycket med rösten eftersom det inte händer något i ansiktet på dockan. Men det är också därför det blir så tydliga karaktärer, säger Björn Carlberg.

Arbetsskada: Handsvett

Publiken jublade ”som socker­överdoserade sexåringar på kalas” skrev DN om ”Dockhumor” när den första föreställningen gick för fullsatta salonger på Scalateatern 2019. Totalt såldes över 10 000 biljetter. Med upp­följaren har Petter Lennstrand och Björn Carlberg nu fått göra vissa tekniska korrigeringar i dockorna för att orka.

– Vissa dockor är tunga för axeln och armen att hålla upp, då har vi låtit bygga in ställningar som hjälper till. Och vi bad precis dockmakaren Katja Serrander att fixa ingången till dockan Klotty, för Petter blir så svettig andra gången han ska ta in handen. Då fick hon snabba upp ingången med silke, säger Björn Carlberg.

Skrattar barn och vuxna åt olika samma saker med era dockor?

– Vissa saker är samma: Den fysiska komiken och figurernas ytterligheter, att man tar ut svängarna ganska mycket. Det som skiljer är egentligen innehållet i texten, säger Petter Lennstrand.