Hans liv har hängt på sköra trådar länge. Kokainet, alkoholen och övervikten har lett till hjärtinfarkter, blodbrist och leverproblem som har spökat i den 165 centimeter långa kroppen under många år.

Han togs in på operation för en hjärnblödning och skrevs ut från sjukhuset för två veckor sedan, men idag gjorde så en hjärtattack slut på Maradonas liv för gott.

Under minst tre decennier har det debatterats om vem som egentligen är världens bästa fotbollsspelare någonsin, Pelé eller Maradona. Dagens ungdom försöker ibland kasta in Ronaldo eller Messi i tävlingen också.

Men det kvittar egentligen ganska hårt.

I min värld är Maradona oslagbar, för evigt.

När Pelé så sent som i veckan fångades på en glad bild där han poserade med en signerad matchtröja han skickat i present till sin vän, den högerpopulistiske och klimatförnekande brasilianske presidenten, Jair Bolsonaro – så framstod den ideologiska klyftan som avgrundsdjup emellan de båda rivalerna.

Maradona, som tatuerat in Che Guevara på högerarmen, som dedikerade sin självbiografi till vännen Fidel Castro, som stöttade Hugo Chavez och Maduro, som var en högljudd motståndare mot USA-imperialismen.

Människan Diego Maradona var långtifrån oproblematisk.

Från den fattiga uppväxten i kåkstaden Villa Fiorito, i utkanten av Buenos Aires, till VM-guld, VM-silver och dubbla Scudettos med Napoli, och i mångas ögon världens bästa fotbollsspelare genom alla tider. Men parallellt också alla skandaler, om samröre med maffian, om drogmissbruk, kvinnoaffärer, dopingavstängningar och bråk.

Men så fort han tog på sig en fotbollströja var han ett obestridligt geni.

Den tekniska briljansen han visade upp i hundratals matcher för storklubbar som Boca Juniors, Barcelona, Napoli och givetvis Argentinas landslag på 80- och tidiga 90-talet är ovärderliga konstverk som borde sparas på de finaste museerna.

Att hans mest kända mål borde ha dömts bort, och gjort uttrycket ”Guds hand” odödligt, är väl på något sätt signifikant för Maradonas stökiga karriär.

”Om jag hade kunnat gå tillbaka och ändra historien hade jag gjort det. Men målet är fortfarande ett mål, Argentina blev världsmästare och jag var världens bästa fotbollsspelare”, skrev han inför sin 60-årsdag så sent som för ett par veckor sedan i ett uttalande.

Det går att hitta hundratals andra klassiska mål i hans långa fotbollsliv.

Dribblingsräden och 2-1-målet i samma VM-kvartsfinal mot England 1986 som ”Guds hand”-målet, som ofta brukar nämnas som ”tidernas vackraste mål”, när Maradona till stor del själv förde sitt Argentina till VM-guldet i Mexiko.

Nedtagningen, vändningen och halvvolleyskottet från 30 meters håll för Napoli mot Verona 1985.

1987 när en målvakt och två backar i Milan ligger inne i straffområdet medan Maradona nästan retsamt enkelt snärtar in bollen i de vita nätmaskorna.

Återkomsten i VM 1994 och skottet från nästan ingen yta alls mot Grekland, innan han testade positivt för efedrin och stängdes av för doping.

Alla de där klippen kan jag kolla på om och om igen.

Det är propaganda för en tid när fotbollen var vacker, genuin och odödlig.

Men det finns ett klipp som jag återkommer till oftare än något annat på Youtube. Ett klipp jag brukar ta fram de allra dystraste och allra gråaste novemberkvällarna, och som alltid får mig att skratta.

Napoli ska spela mot Bayern München 1989. Maradona har mörkblå träningsoverallsjacka, korta vita shorts och har inte ens orkat knyta snörena på de svarta fotbollskorna.

Opus jättehit ”Live is life” spelas i högtalarna på Olympiastadion och trots att det är uppvärmning inför en viktig semifinal i Uefa-cupen tricksar, kickar och snurrar Don Diego med bollen som vore han ett barn hemma på gatan i Buenos Aires-förorten igen. Som om det är det roligaste och enklaste i världen att bara leka runt med bollen i ett par minuter, trots att man råkar vara världens mest hyllade och omskrivna fotbollsspelare.

Han dansar omkring, till synes helt obrydd om uppmärksamheten, med sin allra käraste vän fotbollen tätt intill sig.

Och alla vi miljontals människor som ser klippet över 30 år senare kan bara gråta av tacksamhet över att få ha levt i en tid då Diego Armando Maradona spelat fotboll.

En hel värld hyllar nu rättmätigt den store Maradona. I hemlandet Argentina har president Alberto Fernández utlyst tre dagars landssorg.

Leo Messi kallar honom ”odödlig”. Gary Lineker, den gamle rivalen från Englands-matchen 1986, kan inte hålla sig från att retas in i det sista och skriver på Twitter: ”Efter ett välsignat men svårt liv hoppas jag att han kan finna ro i Guds händer.”

Och 80-årige Pelé hälsar: ”Självklart kommer vi en dag att spela boll tillsammans i himlen.”