Hemstaden, dialekten och uppväxten i Bagaregården är alla viktiga ingredienser på Vanessa Liftigs nya skiva ”Göteborgs pyramider”. Hon tar emot i sin studio, som ligger i källaren i föräldrahemmet på Uddevallagatan. Själv bor hon ett stenkast bort, i Olskroken, så det här är verkligen Vanessa Liftigs del av stan.
– Jag började spela in på svenska när jag började göra musik igen, och hade en lång, lång period – alltså flera månader – av inspelning med en känsla i magen av ”det här känns inte som jag”. Sedan en dag så trillade poletten ner, att jag sjöng på rikssvenska. Jag vet inte varför jag gjorde det, men den mesta musiken man hör är ju så, berättar Vanessa.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
När den insikten väl kom till henne fick hon börja träna sig på att sjunga på sitt eget språk och dialekt.
– Det var jättespännande, och först då började det kännas bra och hemma. Att hitta i:na, och r:en i slutet av ord och, ja … sjunga som jag pratar.
Förutom att få direkt påverkan på hur det lät i form av både melodi och tilltal, så började hemmadialekten även sätta andra spår i skapandet.
– Jag har stor kärlek till min stad, jag verkligen älskar Göteborg. Så platser, olika influenser från staden och annat började komma igenom i texterna och berättelserna.
Svårt skifta språk
Första singeln, ”Skitungar”, handlar om den egna barndomen och växte fram när göteborgsminnena började göra sig påminda. Men att plötsligt formulera sig på svenska visade sig vara svårt. Vanessa Liftig har varit verksam som sångare, musiker, kompositör, textförfattare och producent inom flera olika musikaliska genrer. Allt från jazz och klassiskt till pop och hip hop. Hon är multiinstrumentalist och textförfattare, men hade aldrig tidigare skrivit på sitt hemspråk.
– Det var jättesvårt. Jag gick länge omkring och kände mig som en vandrande klyscha. Jag har ju använt engelskan som ett kreativt språk, och verkligen studerat rimlexikon, synonymer och så. Så det var väldigt svårt att komma ur klichéerna sen på svenska. Men efter ett tag började jag hitta mitt språk. Jag tycker ju om att vrida och vända på orden och få det finurligt.
Hon nämner Freddie Wadling och Barbro Hörberg som exempel på textmässiga influenser.
2014 fick Vanessa Liftig rätt stor uppmärksamhet då hon medverkade på Wu-Tang Clan’s ”hemliga” skiva ”The Wu – once upon a time in Shaolin”. Skivan var speciell då den bara gjordes i ett enda exemplar som såldes till högstbjudande.
– Det händer grejer med det där hela tiden. Producenten ringer upp mig ibland och berättar. Men Martin Shkreli som köpte albumet är i mitt tycke en ganska vidrig världsmedborgare som köper mediciner och pumpar upp priserna. Han blev sedan åtalad för skattefiffel, så det senaste jag hörde var att FBI ska ha konfiskerat skivan.
Inte hört skivan
Då skivan bara finns i ett exemplar och allt är omgärdat av stort hemlighetsmakeri är det svårt att säga så mycket om hur den låter. Vanessa skrev och spelade in till 21 spår från början.
– Jag har fått fyra spår bekräftade. Men jag har ju inte fått höra slutresultatet. Det är det få som har. Det var ju en del av hela konceptet. Ja, det är helt bananas, skrattar Vanessa och skakar på huvudet.
Musikmässigt har hon alltid rört sig fritt. Från musikal i barndomen, till rap. Vanessa gick musikklass på Brunnsboskolan, och fick därigenom roller på Göteborgsoperan. Senare i livet har hon blandat det mesta.
– Det som hänt i min karriär är att jag ofta hamnat i hip hop-sammanhang. Det var nog mest för att jag tyckte det var roligt att rappa på fester när var yngre. Men när det kommer till den här plattan så känner jag att jag har kunnat fläta ihop många olika influenser.
Lång paus från musiken
Till vardags jobbar Vanessa Liftig som musiklärare på The Music College i Angered, som hon också var med och grundade. Men någon musik producerad av henne själv har inte hörts på fyra, fem år nu.
– Jag kom till en punkt då jag bestämde mig för att sluta göra musik. Det hände en massa tuffa saker i mitt liv, något väldigt traumatiskt, personligt, som ruckade hela min världsbild. Så idéerna tog slut.
Hon hann skaffa sig helt andra rutiner i sitt liv, bland annat att ligga och pressa tv-serier hela nätterna berättar hon.
– Det var passionerat tittande. Det var allt jag gjorde. Men, sen en dag öppnade jag Logic på vinst och förlust. Först blev det inget bra, men efter ett tag så kände jag att det var på väg.
Logic är ett musikprogram för att skapa och redigera musik.
– Egentligen fanns det ingen tanke på att släppa något. Jag har mer velat älska det jag gör, och gör det för min egen skull.
Insikten att hon skulle skapa sin musik bara för att hon tycker om det, och inte jaga något annat var befriande.
– Hetsen och stressen över ”framgång” är något jag ser i många av dem jag möter på skolan. Jag tänker att jag vill promota kärleken till det du gör under dagens timmar. Att hantverka i lugn och ro, och må bra av det, det kan vara det viktiga.
Med det sagt, har du ändå några föhoppningar och förväntningar på nya skivan?
– Den senaste tiden har det blivit lite så då jag fått så mycket reaktioner på musiken från folk som tyckt det var bra. Och då börjar jag spinna iväg. Så nu tycker jag det vore kul om det kan spridas lite. Jag har ju ändå någonting att säga känner jag.
