”Det är underbart att få förtroendet att få spela en monolog”

– Det handlar om Penny, som är i tidiga 20-årsåldern. Hon har tidigare släppt en bok som blev väldigt hyllad och fick Augustpriset, och hon klättrade snabbt i kulturhierarkin. Nu måste hon skriva en ny bok. Det handlar om hennes skrivkramp och hur fan man gör när man sätter ihop en ny bok. Hon är ung och har kanske inte riktigt någon metod för det. Hon har lyckats skriva ett kapitel och har fått ett förskott på 250 000, som hon bränner. Det handlar även om att vara tjej, vilka förväntningar det finns på flickan, tjejen. Där kommer väl moralpaniken in. Det är inte så städat, inte så tyst. Det går ganska rejält dåligt.

Det är en monolog, som jag inbillar mig är mer på axlarna för en skådespelare. Har du gjort det förr?

– Nej aldrig. Det är jätteovant. I min utbildning har allt handlat om reaktioner och motreaktioner från sina medspelare och det samspelet, så det här är helt annorlunda. Jag har ingen panik skulle jag säga, men det är nog det svåraste jag har gjort hittills. Jag har spelat mot stolar nu i sju veckor, så det är helt underbart nu när det börjat komma lite provpublik.

Den, publiken, har sett dig i en rätt lång rad uppsättningar nu. Börjar du bli ett med Folkteatern?

– Det är roligt att du säger så, för jag har ju bara varit här två år. Eller tre höstar och lite till är det. Det säger nog mer om branschen, att det är snabb ruljans. Men visst är det underbart att få förtroendet att få spela en monolog. Det hade jag kanske inte fått om jag inte hade varit här ett tag. Jag trivs väldigt bra här, jag känner mig trygg och känner mig inte rädd när jag går till jobbet, eller något sådant.

När: 10 oktober – 9 december

Var: Folkteatern