Nino Ramsbys liv är visserligen i ständig rörelse, ständig förändring, men just nu händer det mer än vanligt. Sedan i maj förra året använder han pronomenet han om sig själv, och pratar öppet och tydligt om att han är transsexuell. Han genomgår könskorrigeringsvård, som hormonbehandling och plastikkirurgi.
Den här tidiga och iskalla morgonen när de övriga gästerna på konditoriet på Ringvägen är ett gäng kaffesugna och pratglada chaufförer från ett åkeri, har Nino Ramsby redan varit ute med hunden. Han hänger av sig den bylsiga blå täckjackan och konstaterar glatt att allt klaffade, att han grejade att vara punktlig.
Älskar Stockholm
I år är det måleriet som får stå i centrum för hans skapande, ett skapande som har utställningen på Lars Lerins Sandgrund i Karlstad mellan den 1 oktober och 3 januari som närmaste mål. Det är passande på så många sätt, i Karlstad bor Nino Ramsbys flickvän, där ska han skaffa en egen ateljé och ja, där bor också Lars Lerin som blir en allt viktigare person för honom. Så nu tillbringar Nino mycket tid i Karlstad och det kommer bli hans bas mer och mer även om han inte tänker göra sig av med sin lägenhet på Södermalm. Dessutom är det i Stockholm vården finns, i form av hbt-hälsans psykoterapimottagning och könskorrigeringsvården.
– Jag älskar ju Stockholm, men jag har bott i mindre städer då och då, i Söderhamn, Ystad och Tomelilla, det passar mig rätt bra. Det jag märker nu är att det tar så mycket tid och kraft att ta sig mellan olika platser i Stockholm och då möter man stressen i ögonen hos folk. Det är så mycket som man måste hantera kring händelser, köer och hänsynstaganden till mängder människor man möter. I Karlstad är det väldigt enkelt att göra ärenden och klimatet är snällare, generellt sätt. Det funkar bra för min hjärna att vara där.
Lösningsinriktad
Vart är samtalet på väg? Det vet en aldrig när en träffar Nino Ramsby. Det kan pendla mellan högt eller lågt, mellan flamsigt och närgånget och mörkt. Det kan handla om formgivning, fotograferande, kärleken till longboards eller poesin. Eller om ätstörningar, depressioner eller behovet av vila. Eller om stugan i Hälsingland, nära Söderhamn. Eller förstås om musiken där Nino, tidigare Nina Ramsby, spelat en viktig, egensinnig och svårdefinierad roll i musiksverige sedan tidigt 1990-tal. I Salt, Baxter och Grand Tone Music. Med Martin Hederos och Ludvig Berghe och med Bröderna Lindgren.
Men i dag pratar vi om hans strävan efter att må bra. Han beskriver det som att han har en kraft och en nyfikenhet och är ganska positivt inställd till sin natur även om han också bär med sig destruktiva mönster.
– Det som har fört mig framåt är att jag är ganska lösningsinriktad. Jag har varit på väg att tappa hoppet många gånger, men jag har ändå hittat vägarna tillbaka.
Den nyfikne och på många sätt rastlöse Nino Ramsby testar sig fram i livet. Är det något som inte fungerar, då måste han ompröva och testa nytt.
”Inte så krånglig”
Lite omständligt kommer han fram till vad han själv tycker, det är som om han ibland väger för och emot samtidigt som han pratar. Men inte när det rör sig om vikten av att omge sig med människor som får honom att må bra eller att det är absolut nödvändigt att vila när han behöver. Då är han tydlig och säker. Precis som när han beskriver sig som lätthanterlig och behaglig att umgås med.
– Det tror nog inte folk när de hör min musik. Jag har förstått att många tror att jag bara är en allvarlig person. De flesta runt omkring mig kan nog skriva under på det, att jag inte är så krånglig av mig.
Vi sågs för tre år sedan, även då för en intervju. Då var han fortfarande Nina. Nu heter han Nino och jag svamlar fram en fråga om han känner tydligare nu att han duger som han är, om han kommer närmare och närmare den han verkligen är. Han sätter sig lite rakare på stolen, tittar mig rakt in i ögonen och säger att han inte tänker att han är Nino. Han är bara en person. Namnbytet och det som händer med hans kropp just nu, förändrar inte hans själ, hans kärna. Han är den han är.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Feministiskt hem
Nino Ramsby stryker under att han inte heller tidigare har försökt dölja den han är. Så behagande har han aldrig varit. Han tycker att han har pratat länge om transsexualiteten på sitt eget hemsnickrade sätt, om hur han har varit en inbetweenare, mittemellan man och kvinna.
– Det här med kön är så viktigt i vårt samhälle. Det är det inte för mig, men mina tankar kretsar mycket kring definitionen av vad kön egentligen är, vad som är konstruerat och inte.
– Jag är så på djupet provocerad av könsmaktsordningen. Jag är inte uppvuxen i ett tydligt analytiskt, feministiskt hem och ändå märker jag nu hur mina hemsnickrade teorier och mina upplevelser, var kraftfulla redan som ung.
Särskilt de senaste åren, men egentligen hela livet, har han fått jobba stenhårt för att våga känna efter, erkänna och formulera vad han behöver. Hade han inte nått fram till vad han känner och behöver hade han gått under. I det arbetet med sig själv ingår att han duger vad han än känner.
– Att jag är en relativt offentlig person, det gör att jag inte skulle kunna göra könskorrigeringar utan att det märks. Så jag har inget annat väl än att vara öppen med det. Sen är jag sån som person som tur är.
Han har tvivlat mycket. Är det lyxproblem att inte känna sig hemma i sin egen kropp? Det är då det gäller att hantera de destruktiva tankarna. Ett sätt att besegra de tankarna är genom kreativiteten, just nu mest genom en ”extrem fokusering” på måleriet. Någon skiva blir det inte i år, på sin höjd några spelningar.
– Jag älskar att spela live, det förhöjer min livskvalitet och jag älskar att befinna mig i musiken. Men rösten förändras ju, det hör du. Det är inte bara en förkylning. Mina röstresurser kommer bli lite mer begränsade och ja, jag är ganska förtjust i begränsningar. Det sporrar mig!
