– Jag kände att det inte riktigt var någon annan som har gjort sådan här musik tidigare, inte med den här kombinationen av text och sound. Jag blev lite osäker och började fundera på om folk bara skulle skratta åt det, berättar hon.
Nervositeten till trots är Matilda Sjöström knappast någon nybörjare på musikscenen.
Hon har tidigare spelat i reaggeduon Äkta kärlek och är sångerska i Nationalteaterns rockorkester. Mest känd är hon kanske som ena halvan av pianopopduon Steget, som hon driver tillsammans med Nils Dahl. Men att för första gången ge ut ett album på egen hand är ändå något extra speciellt.
– Det har varit svinsvårt att stå själv och inte kunnat studsa saker mot någon annan. Jag har många gånger tänkt att om jag kör fast kanske folk inte kommer vilja jobba med mig mer.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
”Lite som en frälsning”
Matilda Sjöström berättar att hon under processens gång har grubblat mycket fram och tillbaks.
Vändpunkten uppenbarade sig under en flygresa mellan Mexiko och Sverige då Matilda Sjöström var på väg hem från sin första semester på andra sidan jordklotet. Med hörlurarna i öronen befann hon sig någonstans mellan sömn och vaket tillstånd då hon lyssnade igenom sina låtar.
– Jag minns det så tydligt, för jag insåg plötsligt att det här är så jävla bra. Det blev en euforisk grej. Jag vet att det låter skitflummigt, men det kändes lite som en frälsning, säger Matilda Sjöström och fortsätter:
– Och så kom jag fram till att om jag tycker att det här är bra spelar det faktiskt ingen roll vad någon annan tycker. Jag måste släppa den här skivan ändå. Och så jävla unika är vi ju inte, så om jag är nöjd måste det finnas någon mer som gillar det.
Att övervinna den rädslan beskriver hon som en känsla som inte liknar något annat.
– Det är något särskilt med att göra nya saker som du egentligen är rädd för. Det finns en frihetskänsla i det som är helt ojämförbar.
Annorlunda ljudbild
Albumet ”Så låt mig vara” innehåller nio låtar. Textmässigt finns många likheter med Steget, vilket inte är så konstigt med tanke på att Matilda Sjöström står för textskrivandet i duon.
– Men det finns en annorlunda ljudbild hos Det brinner. Det är lite ösigare och flörten med 80- och 90-talet är tydligare. Nils skriver väldigt pampig och vacker musik som tar fram de ledsna och vemodiga sidorna hos mig. Det brinner är mer ilsket och tar fram de arga sidorna.
Trots det arga kallar hon sin genre för gråtdisco, och även om det inte är Matilda Sjöström själv som myntat uttrycket tycker hon att det stämmer väl in på musiken hon skapar.
– Det var en kompis som sa: ”Det här är ju gråtdisco. Det är ju det du gör”. Det är sådan musik som man kan stå på ett dansgolv och både gråta och dansa till med 100 personer runt omkring sig. Det är fler som har hakat på och börjat kalla sin musik för gråtdisco. Det är nog för att det är så lätt att förstå vad man menar.
Självutlämnande texter
Textmässigt är ”Så låt mig vara” väldigt självutlämnande, något som är genomgående i Matildas musik. Att lyssna på henne är lite som att läsa hennes dagbok och hon konstaterar att hon omöjligen kan skriva om saker hon själv inte har varit med om. Undantaget är låten ”Mikael vs Miguel”, som handlar om Matilda Sjöströms bäste vän.
– Han blev dumpad och var helt knäckt. Vi pratade om det i tre dygn, sedan skrev jag låten. Jag har själv varit i den situationen så många gånger, de där tillfällena som man bara har blivit behandlad som luft. Mikael tyckte att låten blev fin, och var helt med på att den blev döpt efter honom eftersom den handlar om hans grej. Men annars skriver jag nästan alltid utifrån mitt eget perspektiv.
Någon brist på material har det definitivt inte varit. Snarare tvärtom. Matilda berättar att hon har tillräckligt för att skriva över 200 låtar om hon skulle vilja.
– Det är helt stört, haha. Nu har jag dock rensat lite i lådorna och slängt några riktigt gamla grejer. Textmässigt har jag så himla mycket material och jag skriver nytt hela tiden. Det tar inte slut. Jag har aldrig haft några problem med att hitta inspiration.
Hon berättar att hon har mappar för olika låtar. Hon skriver när inspirationen faller på. Det kan bli några textrader som hon skriver i mobilen på spårvagnen, eller så plitar hon ned några formuleringar i ett block. När Matilda Sjöström sedan ska göra en färdig låt är det som att lägga ett pussel.
– Jag har ett väldigt bra bildminne, så jag kan komma ihåg textbitarna och se vilka som passar ihop. Sedan är det verkligen ett pussel, det har hänt att jag sitter i studion och limmar ihop textrader med varandra.
Konstant glöd
Just nu håller Matilda Sjöström på att repa för fullt inför den stundande releasehelgen och den 23 november spelar hon på Folk.
Att andra snart ska få lyssna på det hon skapat är både kul och nervöst.
– Jag är inte en sådan som inte läser recensioner, jag bryr mig väldigt mycket om sådant. Jag hoppas att musiken inte ska bli missuppfattad. Men det är alltid kul och förlösande att släppa nytt. Lite som julafton och födelsedagar när man var liten, jag blir helt: ”Wiiih, vad kommer hända nu?”, säger Matilda Sjöström med ett skratt.
Steget har hon inte gett upp bara för att hon nu ger ut ett soloalbum. Duon har precis börjat spela in en EP.
– Nils är lite av en grubblare, medan jag gärna vill att saker ska gå undan. Jag har en konstant glöd som jag måste få knåda på, och det får jag utlopp för i Det brinner. Men en människa är aldrig en sak. Vi har massa olika sidor och för mig är de här två projekten en skitbra kombination.
I vinter väntar också en stor turné med Nationalteaterns rockorkester. Matilda Sjöström jobbar även som programledare på Morgon i P4 Göteborg. Det hindrar henne dock inte från att fortsätta skriva musik. Redan i mars planerar hon att släppa något nytt igen.
– Det kommer att komma mer. Jag har bara gläntat på dörren.
