Kate Mulgrew, som spelar den dominanta kökschefen Red i serien, möter Dagens ETC och världspressen på ett Netflix-event i Paris, där hon knappt kan stävja sin begeistring inför riktningen som det hyllade fängelsedramat tar i den nya säsongen, som släpps via Netflix-tjänsten den 17 juni.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
Orange is the new black alltid har genomsyrats av en skarp samhällskritik, men enligt Kate Mulgrew hamnar ramverket för berättelsen – kvinnofängelset Litchfield – i fokus på ett nytt sätt i den nya säsongen.
– Visst kommer det att bli många skratt också, men knäpp fast säkerhetsbältet för det hela tar några väldigt intressanta vändningar. Vi kommer att undersöka fängelsesystemet på ett sätt som det aldrig tidigare har undersökts, i alla fall inte i vår kultur.
De första avsnitten av säsong fyra visar definitivt en mörkare riktning, även om den karaktäristiska galghumorn består. Karaktärernas personliga problem förvärras av situationen på Litchfield, som är överbefolkat på grund av privatisering. Piper Chapman (Taylor Schilling) – den yogafräscha, välbärgade Brooklyntjejen som åkte fast för knarkbrott och utgjorde tv-seriens startpunkt – står fortfarande i berättelsens centrum, men de andra kvinnorna får nästintill lika sort utrymme.
Däribland publikfavoriten Poussey, som spelas av Samira Wiley. Även hon tar upp säsongens ökade kritik av fängelsesystemet, när Dagens ETC några månader före Paris-eventet träffar henne och resten av skådespelarna i New York, vid inspelningen av de nya avsnitten. Samira Wiley tycker det är självklart att återspegla fel i samhället.
– Jag vill göra något som både är underhållande och informativt. Det är vårt ansvar att visa människor hur livet verkligen är, utan någon censur. Redan i säsong tre såg vi baksidorna av privatiserade fängelser. Och många hade ingen aning om att det är något som finns här i USA.
Kraftfull respons
Förutom samhällskritik har hbtq-frågor präglat Orange is the new black sedan första avsnittet, och på det området känner Samira Wiley – som själv är lesbisk, liksom hennes rollfigur i serien – att tv-serien spelar en väldigt viktig roll. Responsen från tittare i andra länder är överväldigande.
– Kvinnor kontaktar mig på sociala medier från ställen som Afrika och Ryssland, där man är avklippt från mycket av den utveckling som sker i väst, och jag kan bara föreställa mig hur det då är att veta att man är homosexuell och att det inte är accepterat. Men de skriver till mig att jag i tv-serien visar dem att det är okej, och att de kan acceptera sig själva. Det är kraftfullt.
På väg in genom dörren till hotellets konferensrum frågar Lea DeLaria tv-bolagets assistenter om det finns tid att käka något innan det blir för sent.
– Flaming saddles ligger inte så långt bort kom jag på, flikar hon själv med ett kort skratt och syftar på gaycowboy-baren med Coyote ugly-dansare på nionde avenyn.
Komikern och skådespelaren Lea DeLaria har under hela sin karriär lyft fram sin queerness. Hon blev den första öppet homosexuella komikern att uppträda på en amerikansk talkshow när hon gästade Arsenio Hall 1993. Hennes Orange is the new black-karaktär Carrie ”Big Boo” Black har cementerat hennes ställning som flatikon men även gjort henne till ett välkänt ansikte för de miljoner som följt serien. De flesta älskar henne men hennes utseende provocerar också en del människor. Håret är bakåtslickat och rakat på sidorna, t-shirten som hyllar regissören John Carpenter döljs delvis av en svart kavaj, en tatuering med ordet butch täcker en bit av underarmen. Lea DeLaria har beskrivit hur hon som självidentifierad butch ofta känt sig ovälkommen, även inom hbtq-samhället.
Hur funkar det att vara butch i dag, har attityderna förändrats över tid?
– Det har definitivt blivit bättre och det kan jag också tacka serien för. Orange is the new black har verkligen gjort mycket för att förändra hur människor tänker och känner kring queera personer och det gäller butchar mer än andra grupper. Det har aldrig funnits några positiva porträtt av butchar tidigare. I Orange is the new black hände det plötsligt – en smart, rolig, varmhjärtad, äkta och sammansatt butchroll.
Dagens ETC träffar även Laverne Cox, som spelar Sophia Burset i tv-serien. Laverne Cox hoppas att tv-serien kan hjälpa till att intensifiera samtalen om problemen med amerikanska fängelser.
– Litchfield är nu mer eller mindre privatiserat, så vi tar oss an fängelse som vinstdrivande verksamhet som ett huvudämne. Detta existerar alltså här i USA, vilket är fullkomligt vidrigt. Vi tar upp den korruption och den hårda verklighet som blir resultatet av ett sådant system, säger Laverne Cox som är positivt överraskad av att en tv-serie kan ha en sådan viktig roll i samhällsdebatten.
– Jag har lärt mig att publiken är intelligent, och att vi inte ska underskatta deras förmåga att reflektera över de teman som vi tar upp. Vår tv-serie är ett bra exempel på när man litar på tittarna och respekterar dem nog för att ge dem något som är utmanande. Folk kan hantera det.
Korrupt system
Lea DeLaria menar att Orange is the new blacks huvudbudskap är att fängelset kan drabba vem som helst.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0
– I seriens tillbakablickar ser vi att väldigt få är riktiga brottslingar. Chang är visserligen en kinesisk gängboss men Mendoza försöker bara överleva med sin lilla matvarubutik. I år handlar det mycket om ras. Serien blir också mörkare och tar sig an problemen i det amerikanska fängelsesystemet på ett nytt sätt.
Lea DeLaria kallar det amerikanska fängelsesystemet korrupt.
– Vi har glömt att det ska handla om rehabilitering och förändring. Fängelserna är överfulla. Och vilka är värst: vakterna eller fångarna? Vakterna säljer droger. Det är inte taget ur luften, den där skiten pågår oftare än vi vill medge.
