Det finns ingen genväg till guld

– Det räcker inte att vara med på lagträningen. Du måste träna mellan träningarna själv. Alla på hög nivå har lagt ner otaliga timmar extra arbete, säger Oscar Lewicki.

Som barn blev det mest extraträning under lekfulla former för Oscar Lewicki, vars pappa, farbror och kusin också var aktiva fotbollsspelare. Men i tonåren byttes leken ut mot många timmar ensamt nötande med en boll.

Inte rädd för att göra misstag

Rädsla finns inte i Oscar Lewickis vokabulär. Och han är rätt säker på hur hans vänner skulle definiera honom.

– De skulle säga att jag är orädd. Jag är orädd för nya utmaningar och för det okända. Det var exempelvis ingen fara att flytta till Tyskland som 16-åring och börja spela där. Fördelen sportsligt är att jag inte är rädd för att göra misstag. Det är bra för då kan man utvecklas. Dessutom är det bra att våga gå in i dueller.

Tiden som junior i tyska Bayern München var extremt viktig för honom. Det var där han lärde sig arbetsmoral, att förbereda sig och att passa tider. De första veckorna var dock jobbiga eftersom han inte kunde tyska.

– Jag ringde hem varje dag, i princip. Men eftersom det gick bra på träningen kunde jag anpassa mig ganska snabbt.

Tyst och taggad

För MFF:s supportrar är Oscar Lewicki känd som den tyste som jobbar hårt och inte slänger ord omkring sig. I alla fall inte under matcher.

– Jag tror inte att jag någonsin har sagt något till en motståndare som försöker psyka mig. Det blir i stället tändvätska i kroppen och jag blir sporrad att prestera ännu bättre.

Förra året hände något livsavgörande – han blev pappa. Det graderar Oscar Lewicki högre än alla guld i hela världen. Livet som familjefar har gjort honom till en bättre spelare.

– Jag kan glömma förluster lättare när jag kommer hem till min son. Han får en snabbt att tänka på annat. Det är en fördel. Dessutom har det blivit ännu bättre rutiner vad det gäller sömn och mat. Han måste ha mat vid fasta tider så då äter jag själv.

Drömmer om de stora ligorna

EM-guldet med U21-landslaget är det största Oscar Lewicki har uppnått i sin karriär, men han tror att det finns mycket mer att plocka ur den 173 centimeter långa kroppen.

– Jag skulle tippa att jag når min topp när jag är 27 eller 28 år. Drömmen är att spela i någon av de stora ligorna som England, Spanien eller Tyskland. Jag trivdes väldigt bra under mina år i Tyskland och kan mycket väl tänka mig att åka tillbaka dit.

När guldet var klart mot Portugal åkte han raka vägen till familjen för att fira sin sons födelsedag. Medan laget tog emot folkets jubel i Kungsträdgården. Det är en prioritering som mycket väl kan upprepa sig framöver. En vinst firas nämligen alltid bäst hemma.

– Som bäst efter en vunnen match mår jag när jag har kommit hem till familjen och kan koppla av. Det är det jag tänker på innan matchen. Känslan när jag är hemma igen och känner mig uppfylld efter en bra match – det är den som driver mig.