”Det finns annat jag hellre gör”

Parker och Edna Ford, Richards föräldrar, var handelsresande i den amerikanska södern. När han föddes stannade Edna hemmavid, medan Parker fortsatte att resa i veckorna för att sedan komma hem på helgerna.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

– Att skriva den här boken var inte något jag måste göra. Men jag har burit runt på dessa minnen och tankar kring dessa minnen och har hållit dem för mig själv mer eller mindre i alla år. Förutom det jag har berättat för min fru. Samtidigt älskade jag mina föräldrar och de älskade mig, det fanns inget dåligt som måste ut, det fanns inget renande med att skriva boken.

Två biografier

”Mellan dem” är egentligen två biografier, en om pappa Parker och en om mamma Edna. Den om henne skrev Richard Ford redan på 1980-talet, några år efter hennes död. Att skriva om sin pappa var svårare – dels dog han fyra dagar efter Richards sextonårsdag och dels tog det lång tid att fundera över hur livet med den så ofta frånvarande fadern faktiskt var.

– Jag blev perplex av att inse att en person som var borta så mycket ändå kunde vara värd att skriva om. Frånvaro är också en sorts närvaro, det var det jag kom på och sedan handlade det om att kunna få läsaren att tro på det och bli intresserad av det. När han väl var hemma var det underförstått att han skulle få varva ner, få lite lugn efter en hård arbetsvecka. Men jag kunde gå in till hans rum och titta på baseboll med honom eller arbeta i trädgården med honom. Han var inte rastlös, inte ointresserad men på måndag morgon var han borta. Så var det bara. Jag ifrågasatte aldrig det och jag tyckte faktiskt att det var bra. Jag kände mig privilegierad. Då fanns det bara en person som kunde hålla koll på mig och jag var inte lätt att hålla koll på.

”Ett slags adieu”

Han tror inte att pappan hade förstått hans yrkesval. Han berättar att Parker Ford ”kanske läste en bok i sin liv” – bibeln, och inte ens det är helt säkert.

– Han hade velat att jag skulle ha ett riktigt jobb, ett traditionellt jobb.

Richard Ford berättar också om en annan romanidé, en humoristisk bok som utspelar sig i universitetsmiljö i norra Michigan.

– Äh, jag är ganska säker på att jag inte kommer att skriva någon av dem. Det finns annat jag hellre gör. Jag vill umgås med min fru, leka med mina hundar. Sånt som jag inte har ägnat mig tillräckligt mycket åt. Nu är det nog dags. Så den här boken om mina föräldrar kan mycket väl vara ett slags adieu. Det skulle vara ett fint avslut. Fast jag vet inte. Jag kanske börjar längta hejdlöst efter att låsa in mig i ett rum för att skriva i tre år igen.