Jag är professor i filmvetenskap, så när jag fick syn på bilden av Brett Kavanaughs kalender från juni 1982, lade jag genast märke till hans bioplaner. Mellan tentor, en strandutflykt, basketläger och träningar, gick Kavanaugh, likt miljoner andra amerikaner det året, på bio. 1982 var vid den tiden Hollywoods dittills mest lukrativa år när det kommer till biointäkter. Bara i juni hade Kavanaugh planerat in tre biobesök: ”Rocky III” den 13 juni, ”Grease 2” den 16 juni och ”Poltergeist” den 26 juni.
Kan de unga män Kavanaugh möttes av på vita duken, varav många uppförde sig dåligt, men samtidigt var relaterbara – eller till och med populära – hjälpa oss att förstå manskulturen i Brett Kavanaughs ungdom?
Allt för att få ligga
Jag är inte den enda som ställt den frågan, om rollen 1980-talets filmer spelade under Kavanaughs gymnasietid. I New York Times utforskade Ginia Bellafante nyligen hur Tom Cruise-filmen ”Föräldrafritt” från 1983, hyllar manlig medelmåttighet på bekostnad av kvinnlig svaghet. Constance Grady har skrivit för Vox om John Hughes skildringar av dejtvåldtäkter som något ofarligt och humoristiskt, i ”Födelsedagen” (Sixteen candles) från 1984. På 1980-talet var tonårsfilmer nästan en egen genre. ”Häftigt drag i plugget”, ”Tillbaka till framtiden”, ”Föräldrafritt”, ”Födelsedagen”, ”Pretty in pink” och ”Fira med Ferris”, är bland de mest kända idag. Men det fanns många andra, som exempelvis ”Det svarta fåret”, ”Drömtjejen”, ”Jonathans frestelse”, ”Amerikas sista oskuld”, ”Utan plagg i plugget” och ”Snacka går ju”.
Där fanns också ”Grease 2”, som dyker upp i Kavanaughs kalender. Den kapitaliserar på den enormt populära föregångaren ”Grease” från 1978, och äger rum på Rydell high school, 1961. Trots att ”Grease 2” inte var i närheten av samma publikframgång som tidigare nämnda filmer, är den värd att utforska eftersom den är så typisk. Särskilt sätten den skildrar exakt det manliga beteende som idag synas i sömmarna. Filmen fokuserar på två populära gäng på Rydell high school: T-birds, klädda i skinnjackor och brylkrämsfrisyrer och deras kvinnliga motsvarigheter, Pink ladies, klädda i satinjackor och med regeln att de bara får dejta T-birds.
Som så många andra tonårskillar i 1980-talets filmer, kan T-birds komma undan med vad som helst. De gör fräcka anspelningar framför sin hypersexualiserade lärare fröken Mason, de mobbar sig fram till en vinst i talangjakten, de betalar skolans nya elev för att skriva deras uppsatser. Musikalnumren är laddade med sexuell underton. T-birds musikalnummer ”Score tonight” som äger rum i en bowlinghall är kanske den mest uppenbara av filmens ständiga dubbeltydigheter. Andra låtar handlar om tjejer som inte ger killar vad de vill ha, och hur de stackars killarna måste utstå sexuella avfärdanden. När biologiklassen sjunger och dansar sig igenom låten ”Reproduction”, frågar sig några killar ”när ett varmblodigt däggdjur i en tajt liten tröja gör si eller så, betyder det att hon vill göra ’det’?” Några andra replikerar ”Det är inget bevis, för när du fått dem i baksätet, ändrar de tonen”. Precis som ”Reproduction” handlar låten ”Prowlin” om tjejer som inte vill ha sex. Den bästa strategin är enligt låten att ”hitta en brud som ger dig mer” på ”ett ställe jag vet där killar garanterat får napp”.
Pojkar är pojkar – eller något mer beräknande?
Det mest talande musikalnumret är ”Do it for our contry”. I scenen försöker en T-bird som heter Louis ha sex med Sharon från Pink ladies i ett skyddsrum. Efter att ha stängt och reglat dörren, börjar Louis berätta om en kärnvapenattack, samtidigt som hans vänner utanför sätter igång ett flyglarm. ”Ryssen anfaller – ner!” ropar Louis och knuffar Sharon ner på sängen och börjar sjunga ”Vi gör det för vårt land”. Först gör Sharon motstånd, men Louis fortsätter sin övertalning och hon börjar mjukna. Just när det ser ut som att Louis ska få som han vill rusar hon upp och öppnar skyddsrumsdörren. Två tjuvlyssnande T-birds ramlar in i rummet, gapskrattandes.
Visst, det här är fåniga scener i en tramsig film. Men när jag såg om musikalnumret ”Do it for our country” var det omöjligt att inte tänka på hur Christine Blasey Ford beskrev det påstådda övergreppet – och hur Kavanaughs skratt etsat sig fast i hennes minne. För T-birds i den här scenen är allt på skoj, från bowlinghallen till skyddsrummet, allt för att få ligga. I Los Angeles Times recension, från 1982, beskriver filmkritikern Kevin Thomas skyddsrumsscenen som en ”rolig förförelsescen som slår slint”. Men idag är det svårt att föreställa sig att skratta åt liknande scener.
I Journal of Popular Culture skrev filmvetaren Lesley Speed om hur 1980-talets tonårskomedier ofta skildrade ”unga medelklassmäns underförstådda rätt att bete sig hedonistiskt på bekostnad av andra människors utrymme.” I filmer som ”Grease 2” omfattar detta utrymme även tonårstjejers kroppar. T-birds i ”Grease 2” är övertygade att de har obegränsat tillträde till Pink ladies, och trots att de ofta inte får det, så är deras ständiga försök anmärkningsvärda: sådant rovdjursbeteende, ofta helt utan konsekvenser, är en av de övergripande karaktärsdragen hos 19s80-talets tonårsfilmer. Som fotbollstränaren i ”Grease 2” råder T-birds på fotbollsplanen: ”Fotboll är som livet. Du måste pressa. Du måste pressa dig fram i livet”.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
