Produktiviteten är hög, men Mattias Alkberg vill inte bli ett varumärke.
– Numera ingår det helt självklart att man ska ställa upp på en massa saker. Det väl går hand i hand med att man ska vara så jävla fräsch hela tiden, och äta så nyttigt och springa så mycket och vara så stark. Man ska vara hälsosam och ta hand om sin kropp. Allt ska hela tiden presenteras för någon annan, för så många som möjligt. Det är det alla sociala medier går ut på.
Hur ställer du dig till det?
– Det är bara att gilla läget. Min reflektion är den att jag tycker det är deppigt att alla ska synas. Och dessutom ska alla synas för samma saker. Det är en trend att vara en självständig och stark individ som orkar saker och som äter de här grejerna. Det finns inte flera olika sätt att vara bra på. Folk kan inte säga att ”det här är jag dålig på och det här är jag bra på”, utan man ska bara visa upp det man är bra på hela tiden. Jag tycker att det är dåligt att det är så, säger han.
Han tar recensioner med ro och tycker att det vore ”vedervärdigt” om han anpassade sig till vad han trodde förväntades av honom. Han påpekar att han har fullt upp med att ta hand om sina barn, läsa läxor och laga mat och att han nog inte är så självcentrerad som andra kanske tror. En dålig dag tror han att andra har en hemsk bild av honom, men det är långt mellan de riktigt dåliga dagarna.
– Det är klart jag vill bli omtyckt och älskad och sådär, det vill väl alla människor bli. Men jag hade tyckt att det hade varit lika viktigt att någon hade sagt ”vad bra du monterat de där grejerna på Volvon”, eller ”vilken god mat du gjort”, eller ”tur att du har duschat”, eller vad som helst, säger han.
Skyldig att lyfta fram opriviligerade
I intervjuer återkommer han ofta till privilegium och tolkningsföreträden. Att det är hans skyldighet att lyfta fram dem som inte har de privilegier han har som ”helsvensk, straight och man”.
Hur gör du det?
– Jag tycker att jag gör musik som handlar jättemycket om det, om människor som kommer till korta, som inte gör sig förstådda eller som inte förstår. Jag skriver dikter och krönikor. Det är det jag gör, för jag kan inte så mycket annat. Det är inte mycket att skryta med, men det är så det är, säger han.
Skulle du kunna överlåta utrymme?
– Ja, det borde jag ju kunna. Men samtidigt är det ju detta som är det knepiga med den här tiden. Jag lämnas inget utrymme för annat än mig själv. Jag kan ha kvinnor med i mitt band, jag har kvinnlig turnéledare och jag kan jobba med folk från andra länder och sådana saker. Men du skulle inte begripa hur lite pengar det är i det här, det finns ingen som vill ha det här jobbet... Jag är ju privilegierad som kan fläka ut mig i Aftonbladet eller lokaltidningar uppe i Lule men det är inte så att jag får ge bort utrymmet för sådan makt har jag inte. Jag skulle gladeligen göra det men jag vet inte hur det skulle gå till, säger han.
En ny grej att leva på att spela musik
Mellan 1992 och 2010 släppte han inte mindre än 16 skivor med bandet Bear Quartet. Därefter har det kommit tre plattor under namnet Mattias Alkberg BD och sju titlar i det egna namnet. I dag lever han på musiken, men konstaterar att han inte blir rik på den.
– När jag höll på med BQ uppfattades vi som knepiga, men det var nog mest för att vi skyddade varandra så mycket och inte ville att någon av oss skulle må dåligt. Så fort någon sa nej till något så sa alla nej och det kan ju uppfattas som lite tjurigt, det kan jag förstå. Men sedan – inte vet jag. Jag är gammal och tjock och har inte flirtat med folk på det sättet. Jag har inte varit intresserad av att synas utanför mina skivor. Det har nog mer att göra med att jag inte anstränger mig, för musik är inte det för mig, det är inte att bli känd. Att jag försöker leva på att spela musik det är en helt ny grej, det har bara med omständigheter att göra. Det handlar ju bara om att man inte kan leva på nåt annat heller – förr kunde man stämpla samtidigt som man spelade eller ha projektanställningar, men det går inte längre, säger han.
