– Galtström är en fantastisk plats och det är inte konstigt att det är en av Medelpads största besöksmål. Men tittar man bortom idyllen, är det också en fantastisk plats om man vill se hela den maktstruktur som präglade brukssamhället, säger han.
Idylliskt och stilla
I dag är det stilla och idylliskt vid den lilla kyrkan och i herrgårdsparken, men förr ramades platsen in av både buller och damm från järnbruket. Under storhetstiden på 1800-talet bodde cirka 400 personer i byn som i mångt och mycket var ett eget samhälle. Här fanns, förutom järnbruket, handelsbod, kyrka, skola och jordbruk.
Maktens boningar finns kvar. Förvaltaren i herrgården hade den ekonomiska makten men även den juridiska över människorna som bodde i byn. Han hade rätt att både avskeda och besluta om spöstraff eller dryga böter för den arbetare som inte skötte sig eller var ”uppstudsig”.
– Det var livegenskap och förtryck men samtidigt en trygghet. För de som bodde här hade husrum, försörjning och mat på bordet.
Järnbruket var en manlig arbetsplats. Masmästare och smeder var män. Kontorspersonalen var enbart män. Och cheferna var män.
– Kvinnorna syns nästan inte i den dokumentation som finns bevarad. Kvinnornas liv finns i stor utsträckning i den historiska skuggan.
Viktiga roller
Kvinnorna hade ändå viktiga roller i samhället, exempelvis inom jordbruket. Galtströms bruk var i stort sett självförsörjande och hade ett stort och effektivt jordbruk. Bland annat nämns mejerskan – som ansvarade för mejeriet och såg till att ta tillvara mjölken från brukets kor och att tillverka ost och smör. Servicepersonal som pigor på herrgården var andra sysslor liksom hästskitplockare – det var ett kvinnligt jobb att ta rätt på spillningen efter de hästar som användes som dragdjur vid transporterna.
Karl-Erik Nilsson noterar även att i flera av de fall där kvinnor nämns är det för att förminska dem.
– En av de mest dramatiska händelserna i Galtströms historia var när ångaren Svartvik började brinna utanför Galtströms hamn. I brev berättas det om en arbetarhustru från Gnarp som hoppade i vattnet med ett spädbarn i famnen och där hennes tunga yllekäder drog ner både henne och barnet så att de drunknade. En liknande historia är att när en arbetarbostad började brinna så skulle en kvinna sprungit tillbaka in i huset med sitt barn rakt in i lågorna.Förmodligen är detta inte sant utan berättat för att visa att kvinnorna var känslomässigt styrda och inte rationella i sitt agerande, som männen.
– Det finns också andra sägner som berättar om männen och arbetarna, om smeder som inte drog sig för att bete sig mot överklassdamerna. Även sådana historier ska man vara mycket försiktig med, tycker Karl-Erik Nilsson.
– Det här är en spännande plats. Vi behöver inte ljuga ihop historier om starka smeder eller virriga fruntimmer som dekoration. Bättre då att vi försöker sätta in saker i sitt sammanhang och få besökarna att själva reflektera över livet för de som bodde här.
Obligatorisk läsning
Ett viktigt instrument om man vill förstå livet för människorna i brukssamhället är Luthers lilla katekes, obligatorisk i varje hem, och där prästen, den andra delen av makten i byn, höll husförhör så att ingen skulle kunna missa -budskapen.
– Det är en manual till maktutövningen och hur människor skulle bete sig på bruket. Hur påverkades människor av detta? Å ena sidan var det makten som via katekesen talade om att man skulle lyda sina överordnade, å andra sidan gjorde den att människor lärde sig att läsa och därmed väcktes en läslust som gjorde att man kunde läsa andra saker, få andra perspektiv och börja fundera och reflektera över sakernas tillstånd, säger Karl-Erik Nilsson.
