Den helande länken

Aleksa Lundberg har blivit känd som transaktivist och skådespelerska. Sedan några år tillbaka arbetar hon också som journalist, och 2014 gjorde hon regidebut. Med pjäsen Flytta på er – Jag ska bli fri tar hon ytterligare ett steg åt det skrivande hållet.

– Jag ville inte bara diskutera och gestalta längre, utan vara medskapande.

Det är viktigt för Aleksa Lundberg att ”inte bara vara skådis”. Under arbetet med manuset har Annika Silkeberg och Aleksa Lundberg använt sig av metoden devicing, som ska utmana det hierarkiska tänkandet inom teatern.

– Jag måste tillfrågas. Jag är en självklar del av produktionsmötena. Så är det inte vanligtvis som skådis.

De uppmuntrande ord och klapparna på ryggen som hon får inom teaterns värld kan ibland få henne att undra.

– Det är nästan så att jag känt att jag blir ett alibi. För rent faktiskt händer väldigt lite. Jag önskar ju att jag skulle slippa prata om det här nu! Att branschen tog ansvar.

Den helande länken

Aleksa Lundberg imponeras inte av det nya utspelet där regeringen lovar utreda situationen för transpersoner och inkludera transpersoner i hets- och hatbrottslagstiftningen.

– Det är självklarheter. Det mest oroande är vad som inte sägs. Vad händer med lagen om könstillhörighet? Varför händer inget med skadeståndet för tvångssterilisering?

Att Sverige som ett av få länder håller sig med strikt könsuppdelade personnummer ser Aleksa Lundberg som ett uttryck för könsmaktsordningen.

– I den splittringen är transpersoner den felande länken. Eller kanske den helande länken!

Hon skrattar.

Inte stå och killgissa

Den nya pjäsen bygger både på Aleksa Lundbergs egna erfarenheter som transperson, men också på gedigen research om transhistoria i både USA och Sverige.

– Vi ville veta hur det egentligen ser ut. Jag kan ju inte stå på scen och killgissa!

”Killgissa” finns till skillnad från ”hen” ännu inte listat i Svenska Akademiens ordlista. Innebörden är ungefär att anse sig veta hur det ligger till, utan att för den sakens skull ha satt sig in i ämnet.

En annan gräns som passerats under arbetet med manuset handlar om att visa svaghet.

– Jag bjuder på en rejäl dos självförakt. Det måste få komma fram. Tidigare har jag tyckt att det varit för personligt. Jag har varit rädd att det ska landa fel och inte gynna kampen. Men nu känner jag att jag måste få berätta vad det här har gjort med mig. Det finns en mening med att andra får veta hur djupt det går, att det inte bara är jobbigt för stunden.

Alltid funnits motstånd

I läkningsprocessen ingår att kunna vända blicken från sig själv, till andra. Efter de kommande projekten, också de med trans-tema, ser hon fram emot att få djupdyka i ett annat ämne.

– Siri Derkert! Jag är så extremt fascinerad av den människan. Hon blev konstnär i en tid när kvinnor inte hade några som helst förutsättningar att bli någonting alls.

Siri Derkert är en tröst.

– Hon påminner mig om att pionjärer och provokatörer alltid har funnits. Det har alltid funnits ett motstånd.