– Våra två tidigare föreställningar var väldigt konfrontativa. Vi sparkade åt alla håll och gjorde utfall i allt möjligt som hade med det sjuka konstlivet att göra, som fenomenet sponsrad konst. Den här gången är vi inte lika hetsiga. Det är mer som om vi har satt oss ner och tänkt till, säger Ossian Melin, skådespelare och gruppens regissör.

Det låter som en mognadsprocess, att ni har gått från ungdom till något mer vuxnare?

– Det är exakt så det är. Det är otroligt lustigt att se tillbaka på hur vi var för två år sedan, och hur vi är nu. Jag är överhuvudtaget inte samma person.

Kan du beskriva den nya föreställningen?

– Det är mer drömsk, med drag av klassisk surrealism.

Enligt pressmeddelandet handlar den om ett mord som har begåtts på Moderna Museet. Berätta mer?

– Haha, det stämmer egentligen inte. Vi skrev det mest för att det lät spännande och våra föreställningar är egentligen sjukt ospännande.

Så, vad handlar den om då?

– Om en ung regissör som arbetar i en butik för serietidningar, där en del tidningar kan visa framtiden medan andra visar vad som har hänt. Dit kommer en dansk performancegrupp. Regissören förälskar sig i deras livsstil och följer med dem på en resa runt om i Europa. Under resan besöker de olika platser som har med viktiga metafysiska händelser att göra.

Era tidigare föreställningar har varit ett lapptäcke av olika tekniker. Gäller det också för den här?

– Det stämmer men det är mer text den här gången. Mer eftertänksamt också, lite som en sagostund.

Ni har en konstnärligt manifest också. Kan du säga något om det?

– Det har vi för att det är viktigt för oss och hjälper oss i vårt arbete. Men det är inte tänkt som något som andra behöver följa.

En av punkterna är att aldrig göra någon form av performance i det offentliga rummet. Varför är det så viktigt?

– För att vi hatar det. Det och punkten om att inte måla skulpturalt på kanvas är inte några ideologiska punkter, utan något vi har som ett stopptecken, om vi någon gång skulle råka hamna nära det.

KonstAB:s manifest:

1. En fascist som gör ärlig konst är bättre konstnär än en socialistisk konstnär utan integritet. Människosyn och politisk övertygelse påverkar inte konstverket eller konstnärens kvalité. Varje konstnär skall dömas utifrån konstnärlig integritet, inte på vilket sätt denne kan skapa ett bättre samhälle. Alla är lika inför Gud, men inte inför Mammon. En konstnär som kompromissar, ljuger, förvrider, anpassar sig för att passa in, bli accepterad eller tjäna pengar skall straffas och behandlas som den svaga, oärliga människa denne är.

2. Har du som konstnär skapat en scen, en bild eller en händelse du känner igen så måste du förstöra det och börja om. Att lyckas beskriva det obeskrivliga, med ett obeskrivligt språk, det är målet.

3. Ta aldrig emot mutor i form av spons eller arvode från vinstdrivande företag.

4. En konstnärs arbete skall gå ut på att göra världen till en bättre plats, men inte mätbart, inte ekonomiskt, inte synligt. Däremot känslomässigt, osynligt, ogreppbart, spirituellt, individuellt.

5. Konstnärens slutgiltiga mål skall vara att mörda grafiska designers, annonsköpare, reklamformgivare, copywriter, reklammakare, och andra människor som underlättar för kapitalismens larvfötter att rulla över den fria konsten.

6. Publiken betyder ingenting. Verkets egna ande är det viktiga. Publik är människor som lever och dör, verkets ande ger ringar på det kosmiska vattnet. Energi ut, energi in.

7. Arbeta aldrig skulpturalt med canvasen.

8. Skapa aldrig performancekonst i det offentliga rummet.