BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Vi har ett ”gräv där man står”–tänk. Det är väldigt tacksamt att titta på vad man har runt sig, säger Ludvig.
Inspirationen från skivbackarna
Duon har valt platsen för vårt möte. Att det är inne på PMU, Pingstkyrkans secondhandbutik på Teg, som vi ses är inte alls långsökt. Inspirationen för deras musikaliska väg återfinns bland innehållet i butikens skivbackar. På den nya skivan har de samarbetat med en kantor och på de tidigare skivorna ”Det stora uppvaknandet” och ”Arken” har de använt tramp- och elorglar.
– De instrument som kvarlever från den frikyrkliga kulturen står ju på loppisar som den här. Och att använda dem i dansmusik är väldigt roligt, säger Ludvig.
– En elorgel är väldigt lätt att få tag på. Techno är en materialsport och kräver en massa utrustning. Vi använder material som är lätt att komma över i vår närhet, inflikar Andréas.
Inspirationen från det frikyrkliga använder Bottenvikens Silverkyrka snarast som koncept.
– För mig så handlar det om att kapsla in elektronisk musik i någonting. Alltså ge den en ytterligare dimension genom att associera till … evigheten, säger Ludvig.
– Vi har väckelserörelsen mer som ett språk. Vi använder ju inte samma budskap. Vi pratar ju inte om Jesus utan vi använder språket snarare för att prata om dans och techno. Det är väldigt lätt att dra paralleller mellan väckelsemöten och rejv, menar Andréas.
Struktur genom improvisation
Att åstadkomma ett format som är medryckande är målet med deras musik, och det skapas genom en fusion mellan tänkande och görande. Under spelningarna, som ingen är den andra lik, använder duon främst synt, dator och trummaskin. Genom loopar och improvisation skapas strukturen på varje spelning på plats. Duon vill göra upplyftande musik som leder till glädje sprungen ur den kollektiva upplevelsen. Ibland är publiken medskapare av såväl musik som känsla.
– Vi spelade låten ”Jag är ej längre min egen” på en svartklubb i Malmö. Vi körde den utan röstsamplingar, men det var ändå allsång i publiken. En hel drös människor stod och skreksjöng ”jag är ej längre min egen”. Så det blev någon sorts peak av kollektiv upplevelse, berättar Andréas Brännström.
– De fyllde i det element som saknades, infogar Ludvig Widman.
Hur kom ni på namnet Bottenvikens Silverkyrka?
– Vi kom fram till att det skulle vara ett namn med lokal anknytning, säger Ludvig.
– Jag tänker att det finns en idé om något slags regionalt kapitel av församlingen. Att vi är Bottenvikens Silverkyrka, men att det skulle kunna finnas Tornedalens eller Österlens Silverkyrka. Folk får gärna plocka upp namnet. Silverkyrka låter ju fint, menar Andréas.
– Det där konstverket som är en liten kyrka gjord av speglar, som står på en myr på konststigen ut mot Vännäs, den var någon slags inspirationsbild för mig, fortsätter Ludvig.
En berättelse som fortsätter
Bakom skivutgivningen finns en långsiktig plan som bygger på filmskapandets dramaturgiska modell, där första ep:n ”Det stora uppvaknandet” var presentationen och den efterföljande ”Arken” fördjupningen av berättelsen. Kanske blir då den skiva som är i vardande en konfliktupptrappning …
