BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Clowner förknippas traditionellt sett med slapstick, komedi eller mim, men den mörka sidan har alltid varit närvarande. Åtminstone om man utgår från hur de har skildras inom tv- och filmvärlden. Kommande ”Behind the sightings” är centrerad kring de clown-observationer som startade i USA förra året och som sedan spred sig över hela världen. Till och med till Sverige. I filmen beslutar sig ett par för att leta upp platserna där folk har sett clownerna som ett slags nyhetsreportage i amatörstil. Inte helt oväntat får initiativet fruktansvärda konsekvenser.
Det som troligtvis gör att så många känner ett mått av obehag när de kommer i kontakt med clowner är ambivalensen i ansiktet. Uttrycket kan snabbt växla från leende till tårar. Men fobier kan skapas, eftersom de är en irrationell rädsla som kan läras in. Enligt psykologiska studier kan fobier utvecklas genom att man själv upplever något eller om någon närstående reagerar starkt på ett objekt. Det maskerade oroar och har dragits till sin spets genom hela historien. Utanför filmvärlden är ”Fantomen på operan” och Pablo Picassos clownporträtt slående exempel. Om vi ska hålla oss till de senaste 30 årens skräckfilmskaraktärer går det att dra paralleller till den maskbeklädda mördaren i ”Scream”-filmerna, Jason Voorhees i ”Fredagen den 13:e” och Michael Myers i ”Halloween”.
Mördarclowner
Onda filmclowner är snarare regel än undantag. Över 50 filmer de senaste 40 åren har inkluderat en brutal eller mordbenägen clownkaraktär. Här är ett axplock av den exploaterade entertainern. Clownen har blivit en skräckikon likt zombies och vampyrer. Mycket på grund av Stephen Kings Pennywise i ”Det” (1986). Boken var delvis inspirerad av den verkliga seriemördaren John Wayne Gacy som växelvis klädde ut sig till clown och uppträdde på både barnsjukhus och stadsparader (se faktaruta). Handlingen i ”Det” utspelar sig i den lilla staden Derry i Maine som drabbas av clownen Pennywise och hans bortrövande av barn. Han återkommer alltid med 27 års mellanrum så det är ingen slump att den nya filmatiseringen har premiär 27 år efter den populära miniserien från 1990. Pennywise blev clownernas ”Hajen”. Plötsligt traumatiserades varje barn och vuxen som såg miniserien på samma sätt som hajskräcken spreds över hela världen i och med Steven Spielbergs mastodontfilm. För 70- och 80-talister förknippas nog huvudrollsinnehavaren Tim Curry snarare med Pennywise än Dr. Frank-N-Furter i ”The Rocky Horror picture show”.
Mördarclowner har nästan blivit en egen subgenre. Captain Spalding i rockartisten Rob Zombies ”House of 1 000 corpses” och ”The devil’s rejects” representerar även han en psykopat i clownskepnad. Han är patriark i den depraverade mördarfamiljen Firefly. Hela bunten skulle kunna vara släkt med sällskapet i ”Motorsågsmassakern” som Zombie hade som förebilder. Captain Spaldings vardagliga nöjen består av kokain, misshandel och att hota barn till livet. Blaxploitation-skådespelaren Sid Haig är som klippt och skuren för rollen och namnet är taget från en Groucho Marx-karaktär. Rob Zombies senaste film ”31” från förra året har även den ett gäng sadistiska clowner i huvudrollerna.
Inte sällan känns det som att film- och tv-skapare vill bräcka varandra i hur djävulsk och skräckinjagande clownkaraktär de kan skapa. Den som förmodligen skulle kunna landa förstapriset är den barnkidnappande seriemördaren Twisty i fjärde säsongen av tv-serien ”American horror story”. Ryan Murphy är en av seriens skapare och har sagt att avsikten med Twisty var att försöka göra honom till den mest skrämmande clownen någonsin. Hans uppenbarelse är lika horribel som hans mål i livet. I ett misslyckat självmordsförsök råkade han skjuta sönder halva ansiktet som han täcker över med en ännu mer motbjudande protesmask med ett gigantiskt leende.
”Killer klowns from outer space” (1988) är visserligen en tramsig och galen b-film från den värsta sidan av 80-talet, men är ett så pass skruvat kapitel i clownfilm-fåran så den måste nämnas. Som titeln säger så landar ett lysande cirkustält i skogen utanför en småstad vars groteska clowner börjar skjuta ihjäl invånarna med laserpistoler som automatiskt rullar in dem i sockervadd för att sedan lätt kunna ta med sina offer tillbaka till tältet. Filmen leker konstant med science fiction-klichéer och blir i slutändan något så sällsynt som en humoristisk clownfilm.
Snälla clowner, finns de?
Vad hände egentligen med den snälla clownen? Den som cementerades i låtar som ”Everybody loves a clown” och ”Send in the clowns”, den som symboliserades av en glad Ronald McDonald, tv-clownerna Bozo och Emmett Kellys luffarclown Weary Willie. Den tragiska martyrclownen hittas redan i Victor Sjöströms ”Han som får örfilarna” 1924 och sedan finns ingen återvändo. Det är i princip hopplöst att försöka hitta film- och tvclowner som faktiskt kan leva med leendet i behåll.
Federico Fellinis fejkdokumentär ”Clownerna” (1970) bygger på hans egna minnen av cirkusclowner och handlingen kretsar kring intervjuer med ett antal clowner och deras vardag. Den är å andra sidan lika ledsen som komisk, fylld till bredden med den bitterljuva känslan som var italienarens främsta signum. Han hade tidigare regisserat sin fru Giulietta Masina som clown i ”La Strada”. Krusty i ”The Simpsons” har oftast en grundläggande välvilja, men är konstant offer för epitetet ”clownen som ingen skrattar åt”. Hans leverne är söndertrasat och det går inte att känna något annat än empati för honom. Att han taktlöst introducerar sadistduon ”Itchy & Scratchy” för barn bättrar inte på karisman.
Alla älskar en clown
Så frågan är om clowners rykte är saboterat för all framtid? Om man får tro ett citat sagt av en professionell clown på serie- och tv-sidan cbr.com så ser det inte ljust ut.
”We just experienced a nice break from the scary clown meme from last October. And just when things are starting to normalize, the ‘It’ trailer comes and it’s like, ‘Here we go again”.
Det går inte annat än att tycka synd om den utsatta yrkesgruppen. Framtiden får utvisa om clownen kan få upprättelse igen. För ett tag framöver kommer texten till ”Everybody loves a clown” troligtvis ha en betydligt mer tveksam innebörd.
Mer clowner
Coulrofobi
Coulrofobi är det samma som rädsla för clowner. Ordet myntades på 80-talet, men har avfärdats av många psykologer som ett kvasimedicinskt påhitt. Faktum kvarstår att många barn reagerar starkt på något de känner igen, men som inte har en naturlig framtoning. Det vill säga en bekant kropp med ett okänt ansikte. Om fobin följer med in i vuxen ålder är oklart.
John Wayne Gacy – ”The killer clown”
Amerikansk seriemördare som tog livet av ett 30-tal pojkar på 70-talet. Uppträdde ofta som clown på både sjukhus och publika happenings under namnet Pogo, därav epitetet ”The killer clown”. Senare diagnostiserad som både schizofren och med en multipel personlighetsstörning. Dömdes i slutändan för 33 mord och dog i elektriska stolen 1994. Porträtterad i filmen ”Gacy” från 2003.
Max Factor – clownernas räddare
n Att clowner än i dag förknippas med en gnutta galenskap tar sin början för över 100 år sedan. George L. Fox (1825–1877) är en av historiens första och mest legendariska clowner och blev offer för det gift som den vita ansiktsfärgen innehöll. För att få färgen så heltäckande som möjligt användes oxidanter och stora mängder bly, vilket kunde leda till både förlamning, depression och ett irrationellt beteende. Det var inte förrän den legendariska kosmetikaexperten Max Factor emigrerade till Hollywood och kom ut med sin ”Safety Clown White” 1920 som clowner kunde räddas från att få kronisk blyförgiftning.
Andra filmclowner vi minns:
Scenen i James Bond-filmen ”Octopussy” när en cirkusclown jagas och dödas i en skog. Roger Moore lyckas maskera sig själv i en likadan kostym senare i filmen när han ska desarmera en bomb.
Både Jack Nicholson och Heath Ledger har lyckats överföra serietecknaren Frank Millers Jokern till en fullblodspsykopat på vita duken på ett strålande sätt.
Clowndockan i ”Poltergeist” som plötsligt får eget liv och försöker strypa pojken Robbie.
I David Finchers ”The game” hittar Michael Douglas en nyckel i munnen på en träclown som blir början på den livsfarliga lek som han utsätts för.
PRENUMERERA PÅ ETC HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg.
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.
