Västernorrland är tillsammans med Gävleborg sämst i landet när det gäller att ta hand om de kulturminnen som finns i våra skogar. Så mycket som 40 procent av de kända och inventerade lämningarna förstörs varje år i samband med avverkning och andra åtgärder som görs i skogsbruket. I riket i övrigt är snittet 20 procent, enligt Skogsstyrelsens statistik.
– Då ska vi också veta att mörkertalet är oerhört stort. De flesta kulturlämningarna finns inte registrerade eller utmärkta på någon karta, säger Anna Marntell, som är skogskonsulent på statliga Skogsstyrelsen.
Det är en snabbt pågående skövling.
– Varje vecka förstörs eller skadas kulturlämningar i vårt län, och de kommer inte tillbaka, konstaterar hon.
Riskerar att förloras
Att stora värden därmed riskerar gå förlorade för all framtid är också orsaken till ett initiativ som Skogsstyrelsen har tagit tillsammans med Sundsvalls museum. Tillsammans arrangerar de särskilda träffar för skogsägare om skogens historia.
– Vi vill sprida kunskap om de kulturlämningar som finns, hur de kan se ut och vad de berättar Ulrika Stenbäck Lönnqvist, intendent på Sundsvalls museum med placering på Norra Berget.
När Ulrika Stenbäck Lönnqvist och Anna Marntell börjar berätta växer en hel värld fram i den till synes intetsägande skogen. Några stenar på marken, en grop i landskapet gör plötsligt historien levande. Det är rester efter kolmilor och skogskojor, tjärdalar och kyrkvägar, odlingsrösen och fångstplatser.
– Den rikedom som fortfarande syns på de pampiga husen i stenstan byggde på det arbete som gjordes ute i skogen och vars historia är minst lika viktig att bevara, säger Ulrika Stenbäck Lönnqvist.
Under ungefär hundra år från 1850-talet var skogen en arbetsplats som sysselsatte många människor. På Norra Berget finns bland annat en timmerkoja som visar hur skogsarbetarna kunde bo förr och även en milarkoja.
– Lämningarna fungerar som en kulturbärare till vår nutid och kan ge dagens människor en bild av hur samhället var förr och hur det har utvecklats, säger Ulrika Stenbäck Lönnqvist.
Mer kunskap
Ökad kunskap är också nyckeln för att rädda skogens histora.
– Det är kunskapsfråga. Det är inte så att det skulle blir dyrare för vare sig skogsbolag eller markägare att ta den extra hänsynen, men ändå görs det allt för sällan, säger Anna Marntell och konstaterar att okunskap håller på att förstöra en del av vår gemensamma historia.
– Livet i skogen blir begripligt genom de lämningar som finns i landskapet. Sverige är unikt gynnat då så mycket är orört och fortfarande finns kvar fysiskt i skogen, säger Anna Marntell.
Kulturlämningarna skyddas av skogsvårdslagen och vid avverkning eller markberedning måste man alltså ta hänsyn till och spara dessa. Men lagen är tandlös. Inget fall har hittills ens lett till åtal.
– Jag är ändå hoppfull. En attitydförändring är på gång inom skogsindustrin och de miljöcertifieringar som rör skogsbruket håller på att uppdateras för att tydligare poängtera vikten av hänsyn till just kulturlämningar, säger Anna Marntell.
