BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8

Reportageboken handlar om modeindustrin, det snabba konsumtionsmodet och hur de stora klädkedjorna håller nere sina priser genom barnarbete, inhumana arbetsvillkor och löner som är omöjliga att överleva på. Mellan åren 2014 och 2016 har Moa Kärnstrand och Tobias Andersson Åkerblom bland annat besökt H&M:s och Gina Tricots textilfabriker i Burma och Bangladesh, där de träffat så väl flickor som jobbar upp emot 14 timmar om dagen för 1 100 kronor i månaden, som cyniska fabriksägare. 

– Frågan vi ställer oss är om det finns en koppling mellan de billiga klädpriserna och de dåliga arbetsförhållandena. Det vi kommit fram till är att de låga lönerna är inbyggda i affärsmodellen. Klädkedjornas låga priser förutsätter helt enkelt att lönerna är väldigt låga, säger Moa Kärnstrand.   

Jobbar 14 timmar om dagen

I Modeslavar får vi bland annat möta flickan Myat som nyss fyllt 18 år men har jobbat som sömmerska på textilfabriken i Rangoon sedan hon var 16. Likt många andra på fabriken har hon fått jobbet genom att visa upp ett falskleg. Myat jobbar 14 timmar om dagen, sex till sju dagar i veckan och har en lunchrast på 30 minuter, under vilken hon absolut inte får lämna det inhägnade fabriksområdet. För det får hon 1 100 kronor i månaden, vilket knappt räcker till hennes och mammans matkostnader.  

– Myat började jobba i ett tehus redan när hon var elva år. Det var gripande att träffa henne och jag kommer att bära med mig hennes historia länge. Hon var en väldigt liten och späd tjej, men ändå så tuff och medveten. Hon förstod vikten av att prata med oss journalister för att ge oss den större bilden. Det grep mig verkligen, säger Moa Kärnstrand. 

Rör sig om barnarbete

Vi får också möta Zu Zu, en 15-årig flicka på samma fabrik, som jobbar 12 timmar om dagen eller fram tills hon stupar av utmattning. 

Enligt FN-organet ILO (International Labour Organisation) rör det sig tveklöst om barnarbete. 

Visserligen är det enligt lag tillåtet för barn över 14 år att arbeta i Burma, men fram tills att de har fyllt 16 är det enbart tillåtet med fyra timmars arbetsdagar (för att det ska kunna kombineras med studier), därefter är åtta timmars arbetsdagar accepterat, vilket Myat och Zu Zu:s schemalagda arbetstid med råge överstiger. Och de är knappast ensamma, enligt en kartläggning gjord av ILO är en majoritet av de unga anställda i industriområdet att klassa som barnarbetare. I samma område ligger elva av H&M:s 19 Burma-baserade fabriker. 

– H&M gör fabrikskontroller, men de går inte ut med hur många av dem som är oanmälda. De unga tjejerna på fabrikerna berättade dessutom för oss om hur de skolas i vad de ska säga om en kontrollant dyker upp. De här jobben är trots allt viktiga för dem att få behålla, eftersom det ger dem en inkomst, säger Moa Kärnstrand.  

Varför tror du vi i Sverige fortsätter att köpa dessa billiga kläder? Om vi funderar lite så förstår vi väl att de är billiga av en orsak, att någon annan får betala priset? 

– Jag vet inte om vi verkligen är så medvetna om det här. Vi tycker om när det är billigt. Att fundera kring vem som betalar det verkliga priset är inte lika roligt, säger Moa Kärnstrand.