I dag är spelformen i det närmsta utrotningshotad. Maskinerna är i många fall bortplockade från offentligheten och bara en handfull nyproducerade spel görs varje år. Kvar finns dock ett gäng inbitna flippermurvlar som fortfarande tävlar i flipper och samlar på spelen.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Faktum är att Sverige anses vara en av världens främsta flippernationer. Två av de topp tio bästa spelarna i världen är svenskar. Med det i åtanke känns det kanske extra förvånande att det tidigare aldrig har funnits någon utställning dedikerad till flipperkonst i Sverige. Inte förrän nu, vill säga.
Göteborgarna och tillika flipperentusiasterna Mats Holmquist och Claes Johansson slog i helgen upp portarna till utställningen Tilt – the art of pinball på Konstnärscentrum väst. Idén kom till Mats Holmquist i samband med en flytt i februari 2015.
– När jag och min hustru flyttade och jag packade ner alla mina böcker i lådor stötte jag på en med titeln ”Pinball Art”. I den gick det att läsa om utställningar i USA, och kanske även någon i Europa. Men i Sverige har vi aldrig haft något liknande. Jag tänkte att det var en kul idé att göra det här, och när jag nämnde det för Claes höll han med.
Kulturhistorisk tidsspegel
Även om flipperkonsten är tydligare för de som faktiskt spelar berättar Mats Holmquist att det inte ens är säkert att de mest inbitna lägger märke till den.
– När du flippar ser du glaset på 1,5 meters avstånd i en lokal som ofta har skum belysning. Men när glaset tas ur framträder detaljer som man inte lagt märke till innan.
Faktum är att flipperkonsten är extremt rik på små detaljer som berättar stora historier. Det går också att läsa ut mycket om hur livet var på 70-talet genom att betrakta målningarna.
– Jag brukar säga att det är som en kulturhistorisk tidsspegel. Motiven skildrar många historiska skeenden, som black power-rörelsen, den sexuella frigörelsen och Vietnamkriget, berättar Mats Holmquist.
På utställningen har verken delas upp i olika teman. Här skildras bland annat den rasism och sexism som ofta var vanligt förekommande bland de tidigare målningarna.
– Flipperspelen är något som män har tillverkat för män. I de mer moderna spelen har sexismen tvättats bort, men under 70-talet var det vanligt förekommande med lättklädda damer, säger Mats Holmquist.
Ett exempel som visas på utställningen är artworken på spelet Jack in the box. Titeln, som på svenska kan översättas till Gubben i lådan, låter kanske oskyldig. Men runt clownen som hoppar upp från leksakslådan trängs lättklädda kvinnor med smala midjor, överdimensionerade bröst och kjolar så korta att de snarare är att betrakta som små tygstycken än hela klädesplagg.
Nazistiska symboler
På temat nazism gjorde sig konstnären David Christensen ett namn genom att smyga in subtila nazistiska budskap eller symboler. Mats Holmquist pekar ut artworken från spelet Captain Fantastic and The Brown Dirt Cowboy.
– Som du ser är det en konsert med Elton John. Men titta lite närmare i publikhavet ...
Det krävs en del letande för att förstå vad Mats Holmquist syftar på. Vid en första anblick finns det inget särskilt uppseendeväckande med publiken som trängs bakom Elton John. Men där nere, inträngd i ett hörn ... Har inte den personen en väldigt karaktäristisk mustasch?
– Precis. Han smög alltså in Hitler i publikhavet.
På spelet Mata Hari, vars artwork skapats av samma konstnär, håller en kvinna i en kniv med inskriptionen ”Meine Ehre heisst Treue”, på svenska ”Min ära heter trohet”, vilket var mottot för SS.
– Vad vi har kunnat hitta finns det ingen särskild orsak till att Christensen ritade in de här sakerna. Han gjorde det bara för att han kunde, så vitt vi vet, säger Mats Holmquist.
Den här rebelliska mentaliteten verkar vara karaktäristisk för många flipperkonstnärer. Ett annat exempel är hur flera av dem signerar sina verk. Under flipperspelens tidiga storhetstid var det nämligen inte tillåtet för konstnärerna att sätta sina signaturer på verken. Det blev dock lite av en gimmick att konstnärerna på olika sätt försökte smyga in sin signatur i verken. Mats Holmquist visar upp artworken från Strikes n’ spares, ett verk som föreställer en bowlinghall. Avbildat finns ett resultatkort där merparten av namnen är oläsliga kråkfötter. Men en av signaturerna är mer ifylld, och tittar man närmare går det tydligt att läsa ut Kevin O’Connor, konstnären namn.
Stor förlust
Förhoppningen är att utställningen, som håller öppet till 21 januari, ska locka en stor bredd av besökare.
– Jag tror vi har en ny och spännande grej här, något som till och med få inbitna flippernördar har tänkt på. Jag inbillar mig att det nog finns ett stort intresse av att se detta.
Om inte annat är det ett försök att sätta rampljuset på en konst- och spelform som är på väg bort från det offentliga rummet.
– Det är lite lustigt när man tänker på hur otroligt vanligt förekommande flipperspelen var, och hur det nu i det närmsta skett en marginalisering. Flipperspelen finns ingenstans, knappt ens på bild. Förr var de något man kunde samlas kring för att spela, tjöta och umgås. Jag tycker nog att det är en ganska stor förlust att de knappt finns kvar, säger Mats Holmquist.