De okuvliga berättar om okända hjältar

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0

Erling Borgen, en av journalisterna bakom serien, hur skulle du beskriva serien?

– Jag och den danska dokumentärfilmaren Tom Heinemann vill berätta om okända hjältar som kämpar för mänskliga rättigheter i länder som förföljer, fängslar och avrättar aktivister. Vi undersöker vad kampen betyder. Hur vågar de göra vad de gör? Vad är det som driver dem?

– Vi har intervjuat en kvinnlig konstnär i Egypten som blev gängvåldtagen på Tahrirplatsen och som var den första att gå ut offentligt och berätta, en tidningsredaktör i Guatemala som har rapporterat om presidentens korruption och motor till kokainkartellerna. Vi har pratat med en demokratiaktivist i Vitryssland som suttit fängslad men ändå fortsätter. En advokat i Bangladesh som slåss för de allra fattigaste som dödas i arbetet med skrotade fartyg. Alla har de fått betala ett högt pris.

Det här är saker som vi ändå hör om på nyheterna, vad är det med era filmer som är speciellt?

–Vi har följt de här personerna över tid och till skillnad från ett flimrande nyhetsinslag kommer vi dem nära och får reda på hur de resonerar och lever. Jag menar att vi beskriver dem som hela människor och inte som statistik.

– De här människorna vinner sällan nobelpris men kämpar med stora personliga kostnader för det de tror på. De förföljs fängslas, deras familjer mordhotas och kidnappas.

Vet vi för lite om de här konflikterna?

– Med fragmentiseringen i medierna och bristen på seriös journalistik tycker jag nog det.

När du något hopp om att de som kämpar kan lyckas att vinna i något av de här fallen?

– Det beror på. Att kämpa för demokrati i Europas sista diktatur, Vitryssland, framstår just nu som en svår kamp att vinna. Men situationen i Guatemala håller på att förändras, presidenten och vice presidenten fängslades till slut till följd av de avslöjanden som tidningsredaktören gjorde, det är ett steg i rätt riktning. Hur det blir med advokaten i Bangladesh vet vi inte, men när det kastas ljus på frågan blir det en ”naming and shaming” gentemot redarna i västvärlden som skrotar sina fartyg där.

Serien har visats i Danmark och Norge också. Hur mottogs den?

– I Danmark nådde den 125 000 människor vilket är bra siffror. I Norge vet vi inte än. En del av filmerna har visats på dokumentärfestivaler och vunnit priser. Det är bra eftersom de då blir kända och budskapet når ut.