Konspirationsteorierna har avlöst varandra genom historien och omfattat allt från fejkade månlandningar till teorier om mörkade motiv bakom terrorattacken mot World trade center. Förenklat innebär termen att människor tillskriver stora samhällshändelser hemliga illvilliga planer, ofta organiserade av politiker och institutioner.
I några få fall har påståenden som avfärdats som konspirationer visat sig vara sanna. Som när USA:s tidigare president Richard Nixon åkte fast för mörkläggning av Watergate-inbrotten på 70-talet.
– Ska man vara helt ärlig är det svårt att säga var gränsen för en konspirationsteori går. Att konspirationsteorier ofta är svåra att motbevisa är delvis vad som gör dem så förföriska. Men faran med dem är att människor slutar lita på officiell information från myndigheter, säger Julia Aspernäs som varit med och utformat studien där man undersökt sambandet mellan mottaglighet för missinformation och tron att sanning är relativ.
Sanning - en upplevelse?
Undersökningarna genomfördes med enkätsvar från 1 000 svenskar och 400 britter.
Slutsatsen var solklar – individer som likställer sanning med personlig upplevelse är också mer benägna att omfamna konspirationsteorier.
– Förenklat brukar människor antingen tro att objektiv sanning existerar, eller inte. Gruppen som avfärdar objektiv sanning verkar också vara mer benägen att tro på falsk eller vilseledande information.
En upptäckt som förvånade forskarna var att gruppen som betraktade sanning som subjektiv också tenderade bibehålla sina övertygelser när de konfronteras med fakta som motsäger dem.
För att motverka konspirationsteorier – eller kunskapsresistens – är det viktigt man tar hänsyn till informationsmottagarens sätt att se på världen, menar Julia Aspernäs.
– Det finns en risk att vi talar helt olika språk när vi vill skapa insatser som motverkar missinformation. När man vill få folk att sluta tro på falsk information är det lätt att man i stället förolämpar personen i fråga. I studier där man ändrat folks felaktiga uppfattningar har man ofta lyckats genom att rama in frågan i personens världsbild.
Inte fler men mer högljudda
Enligt tidigare forskning brukar de som tror på missinformation vara mer spontana i sin bedömning av uppgifter, menar Julia Aspernäs.
– Personerna förlitar sig på snabb, intuitiv reaktion i stället för att bedöma informationens innehåll.
Under pandemin florerade rykten om att coronaviruset i själva verket var framkallat av statliga labb i USA. En annan mindre känd teori menade att det var ryska myndigheter som spridit covid för att distrahera omvärlden när de förberedde invasionen i Ukraina.
– Ibland talar man om människans behov av trygghet och förklaringar när kriser uppstår. Konspirationsteoretikerna kanske blir mer högljudda under dessa perioder men forskning har än så länge inte dragit några fasta slutsatser om att de blivit flera.
Julia Aspernäs kan inte svara på om det finns något samband mellan olika sociala grupper och ”riskzonen” för konspirationsteorier. Däremot kan i princip vem som helst falla offer för olika former av missinformation eller konspirationsteorier.
–Även högskoleutbildade och kunniga personer kan ha fått en felaktig uppfattning som sedan hänger kvar. En person med högerideologiska åsikter kan vara högutbildad och ändå ta till sig av falska uppgifter om vänstern och vice versa.
