– Jag kan säga att poesi är det som beskriver mitt liv, säger Hiyaw Aron, efter att ha funderat ett tag.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Fia Blixt letar i väskan och plockar fram en mapp med kopior på dikter hon skrivit. Där finns många svar. Frågan var en av de första de fick av kursledaren Ina Knutsson, berättar hon.
– Det kan vara allt man vill. Allt som får en att känna något och bli inspirerad.
– Det är ord men även en mening. Man kan uttrycka vad man vill, tillägger Alaa Naroum.
Övningar gav oväntade effekter
I Lindesberg är Spoken Word inne på sin andra termin. När ETC Bergslagen träffar några av deltagarna: Fia Blixt, Hiyaw Aron och Alaa Naroum, är det en vecka kvar tills gruppen ska framföra sin poesi för publik. De ville hitta ett sätt att avrunda våren. En viktig del av träffarna består av att hitta redskap till att närma sig sitt eget språk. Övningarna har haft oväntade effekter. När Aala lärde sig att rimma insåg han att han kunde använda poesin för att skriva texter till raplåtar. Hiyaw upptäckte att flödesskrivning, där orden får komma hur de vill utan prestationskrav, gav en genväg in till svenska språket.
Med sina 23 år är Fia Blixt äldst i gruppen. Hennes intresse har hållit i sig sedan högstadiet. Hon har alltid gillat att uttrycka sig i ord och väger dem på guldvåg innan de skrivs ner.
– Jag är pedantisk med ord. Det måste vara rätt så att det matchar känslan.
Mest skriver hon om känslor som lämnar spår: ensamhet, kärlek och sådant som gör ont. Att skriva är ett bra sätt att få utlopp för och ringa in sina känslor, tycker hon.
– Det blir mer konkret, man förstår sig själv bättre.
Inspirationen till en dikt kan komma när de minst anar det. Plötsligt dyker en bra mening upp i huvudet.
– Det kan komma mitt i en lektion. Då tar jag upp skrivboken direkt och skriver ner det, säger Aala.
”Man inspirerar varandra”
I nuläget är det osäkert om Spoken Word kan fortsätta i höst. Men det är fritt fram att starta en skrivargrupp på eget initiativ.
– Det skulle vara riktigt kul om det gick att fortsätta på något sätt. Man blir lite mer sporrad av att sitta tillsammans och skriva, säger Fia, och får medhåll av kompisarna.
– Man inspirerar varandra, ser hur andra tänker och försöker att göra likadant, säger Aala.
Innan Spoken Word drog igång var de ganska ensamma i sitt skrivande. Att upptäcka att det fanns fler där ute med intresse för ord, har gett skrivandet en ny innebörd.
– Det är kul. Det är ett intresse som inte är så vanligt. Innan gruppen startade kände jag ingen som skrev, berättar Fia Blixt.