Susanne Steneros är jurist och förbundsdirektör på Författarförbundet och efter sina 23 år på förbundet är hon den som kan mest om den nya sortens utgivningsavtal.

Det kan låta petigt av Steneros att hänga upp sig på ordval men eftersom den här delen av litteraturvärlden är fylld av missförstånd, falsk marknadsföring och oklarheter är tydlighet helt avgörande. Enligt henne är det inte ovanligt att debutanter hör av sig till förbundet och är jätteglada över att de har fått ett bokkontrakt, utan att ha insett att de själva ska betala för utgivningen. 

– Jag hade önskat någon form av märkning som gjorde det enklare att se skillnad på ett traditionellt förlagsavtal och ett avtal från ett bokutgivningsföretag. Vi har inget principiellt emot att författare betalar för sin utgivning, det vi tycker är viktigt är att författarna får tydliga avtal. Om vi någon gång ser ett avtal från ett bokutgivningsföretag som ser ut som det ska göra, då ska vi spika upp det på väggen. 

Läs mer: Så profiterar de nya förlagen på dina författardrömmar

Steneros menar att ett av företagens största problem är att de inte sållar bland manusen, utan ger ut i princip allt de får in. Det bekräftas av förläggaren och frilansskribenten Lukas Adamsson, som nyligen genomförde ett experiment som han beskrev i Expressen. För att bevisa hur oseriösa bokutgivningsföretagen är skickade Adamsson in ett manus till en av de stora aktörerna bestående av de första 20 sidorna av Karin Boyes ”Kallocain” som han kopierade och klistrade in tills texten var av lämplig längd. Efter en vecka fick han svar. Trots att manuset alltså bestod av ett redan publicerat, och dessutom klassiskt, verk där handlingen börjar om var tjugonde sida ville företaget gärna ge ut det – så länge Adamsson var villig att betala. 

Ett första utlåtande behöver inte spegla hela utgivningsprocessen och Adamssons plagiat hade med stor sannolikhet upptäckts av bokutgivningsföretaget längre fram. Men Adamssons experiment tydliggör fortfarande att bokutgivningsföretagens affärsidé är diametralt annorlunda än de traditionella bokförlagens, vilket Steneros ser som ett kärnproblem. 

– Lava och Ekström & Garay ger i princip ut allt de får in. Det är deras sätt att tjäna pengar. Och Ekström & Garay tar mer betalt än andra aktörer. Om du betalar 60 000 hos ett annat företag så kostar det ofta mellan 100 och 150 000 hos Ekström & Garay. Där kan du absolut inte räkna med att få tillbaka de pengar du har investerat.

”En katastrof” 

Författare som Dagens ETC har pratat med bekräftar att bokutgivningsföretagen är otydliga med vad en utgivning kommer att kosta. Men deras främsta kritik handlar inte om stora utgifter, utan om kvaliteten på slutprodukterna. 

Webbutvecklaren Lars Berg medverkade i en novelltävling som utlystes av nättidskriften Opulens i samarbete med Ekström & Garay. Efter några veckor fick han ett positivt mejl från Ekström & Garays marknadsförare. 

”Nu har våra redaktörer hunnit läsa din inskickade novell och jag har glädjen att få meddela dig att den blivit utvald till att få delta i vår kommande ljudboksantologi”. 

I utbyte mot 5 194 kronor skulle Lars Bergs novell ”bli inläst av en professionell ljudboksinläsare och publiceras på alla de stora ljudboksplattformarna i landet”. Dessutom erbjöd Ekström & Garay en royalty på 100 procent under de två första åren för att de medverkande författarna skulle känna sig ”trygga i processen”. 

Lars Berg blev misstänksam. Dels för att samarbetet med Opulens inte längre nämndes. Men också för att det aldrig hade sagts något om en ljudboksantologi i den tävling han deltog i. Dessutom tyckte han att kostnaden för att medverka var anmärkningsvärt låg med tanke på det som utlovades. Trots det tackade han ja till att medverka. 

– Jag vet ju vad professionella ljudboksinsläsare och publicering på de stora ljudboksplattformarna brukar kosta och det här var så pass prisvärt att jag slog till även om tvivlet gnagde. Det verkade för bra för att vara sant, och då är det ju som bekant oftast det.  

När inläsningen var klar blev hans farhågor bekräftade. 

– Det var inte en professionell inläsning, det var en katastrof. Det lät som en människa som läste texten för första gången helt utan kunskap om innehållet. Han uttalade ortsnamn och annat helt galet och det var fullt av syftningsfel.

En annan sak som inte stämde var hur många som medverkade i ljudboksantologin. I det första mejlet han fick från Ekström & Garay stod det att hans novell var en av ett tiotal utvalda. Men när novellerna publicerades på bokutgivningsföretagets hemsida såg det annorlunda ut. Det rörde sig om ett 80-tal noveller, indelade i olika antologier med underrubriker som ”resa”, ”brott” och”arbete”.

– Jag misstänker att alla noveller som skickades in blev ”utvalda”.

För Lars Berg blev det starten på en utdragen förhandlingsprocess där Ekström & Garay först vägrade genomföra några förändringar. ”Vi har erbjudit dig en tjänst. Du har tackat ja till denna tjänst och vi har levererat tjänsten. Vi beklagar att du inte är nöjd, men vi har fullgjort vår del av överenskommelsen”, löd svaret.

Först efter att Lars Berg blandat in författarförbundet gick Ekström & Garay med på att betala tillbaka halva summan och ta bort novellen från sin hemsida. 

– Ekström & Garay utnyttjar folks drömmar om att få sina alster publicerade, de gör det här medvetet för ekonomisk vinning. Jag önskar att fler reagerar så att de och liknande aktörer försvinner från marknaden.

Paul Nilsson, som är förlagschef på Ekström & Garay, dementerar Lars Bergs misstankar om att erbjudandet om att medverka i ljudboksantologin skickades till alla som deltog i novelltävlingen. Enligt honom kontaktade Ekström & Garay ett antal författare vars noveller ansågs "hålla för en utgivning”. Intresset visade sig sedan vara större än företaget hade räknat med. 

– Vi visste inte från början att intresset skulle vara så stort. Vår ambition var att få ihop en antologi med 12-15 noveller, men det var betydligt fler som var intresserade. Självklart vill vi ge så många som möjligt chansen att komma ut med sin novell och det blev därför en större satsning med flera antologier i en serie. 

Paul Nilsson menar, till skillnad från Lars Berg, att arbetet med novellerna höll en god kvalitet. 

– Det innefattade både språkgranskning och korrektur som de medverkande fick godkänna. Erfarna ljudboksinläsare anlitades och de medverkande fick en länk till ljudfilen innan antologin publicerades. 

Fokus på nya avtal 

Tävlingar och aggressiva PR-kampanjer är exempel på de metoder bokutgivningsföretagen använder sig av för att nå ut till nya kunder. ”Vill du bli författare? Vi söker dig!” skriver Hoi förlag i ett Instagraminlägg och Lava förlag anordnade i februari 2022 ”Sveriges största manustävling” där vinnaren erbjöds ett avtal på tre böcker. I ett inlägg i Facebookgruppen ”Författare på Facebook” berättar flera personer som deltog i Lavas tävling att de inte vann men ändå erbjöds bokkontrakt, mot betalning, när tävlingen var avslutad. 

Hoi Publishing är ett annat bokutgivningsföretag där författare kan betala för att bli utgivna. En person som tidigare arbetat med Hois uppdrag berättar för Dagens ETC att företaget jobbade intensivt med att teckna nya avtal. Målsättningen var hela tiden att öka mängden signerade kontrakt, vilket syntes på slutprodukterna.

Kritiska röster har även påtalat att Hoi förlag släpper alla sina titlar på samma datum varje månad. När böckerna klumpas ihop är det svårare för de enskilda titlarna att uppmärksammas och utgivningen känns ofta mer som en dumpning än en lansering.

Författaren valde att avbryta samarbete 

När en bok ges ut på traditionellt vis tjänar förlaget pengar på boken först om den säljer. Det gör att utgivaren har ett tydligt egenintresse i att verket ska bli så bra som möjligt när det kommer till redaktörsarbete, formgivning och marknadsföring. Bokutgivningsföretagens affärsmodell ser helt annorlunda ut. Deras inkomster kommer primärt från utgivningsavtalen som deras författare betalar för. En författare som inte säljer några böcker kan alltså fortfarande vara lönsam för företaget. 

Aktörerna är ofta själva duktiga på att berätta om sina ”generösa royalties”, men denna generositet blir bara av vikt om boken faktiskt säljer, vilket bokutgivningsföretagen själva inte vinner särskilt mycket på. Det här öppnar upp för hastiga redaktörsjobb, slarvig marknadsföring och undermålig ljudboksinläsning.

Bokkontrakt från bokutgivningstjänsterna innehåller dessutom sekretessklausuler där det uttryckligen står att författaren riskerar att behöva betala upp till 20 000 kronor om hen ”uppträder illojalt mot part”, och gäller även om avtalet sagts upp. 

Dagens ETC har pratat med en författare som valt att vara anonym. När författaren, som tidigare gett ut böcker på traditionella bokförlag, påbörjade ett samarbete med Lava chockerades hen över hur annorlunda bemötandet såg ut. Författaren vittnar om att korrekturläsningen och redaktörsarbetet var så pass undermåligt att hen behövde betala för externa lektörer. 

Likt Lars Berg var författaren besviken på ljudboksversionen av sitt verk, som hen inte heller hade fått ta del av innan publicering.  

– När jag hörde ljudboksversionen skrek jag rakt ut. Inläsaren kunde inte uttala huvudpersonens namn korrekt och tonläget var så monotont att det lät som en robot.

Idag har författaren avbrutit sitt samarbete med Lava och vill varna andra för företaget.

– Det primära för mig var aldrig att få ord tryckta på papper utan en bok som är värd att läsa. Men nu vet jag att det här är en utgivningstjänst och inte ett förlag, det syns även när jag läser andra böcker utgivna på Lava. De har inte heller fått kärlek från en vass redaktör. 

Övertalningsförsök från VD:n

En annan författare som fortfarande arbetar med en bok som ska ges ut på Lava berättar att hen hittade till bokutgivningsföretaget efter att ha googlat på det traditionella bokförlaget Ordfront. Hen trodde till en början att Lava var en del av Ordfront och förstod först senare att det rörde sig om en helt annan aktör. Efter att hen skickat in sitt manus gick allt väldigt fort och avtalet var snart påskrivet. Hen valde dock bort att betala för en ljudboksutgivning, något som gjorde att hen blev kontaktad av Lavas VD Peter Norrman vid ett flertal tillfällen. 

– Han försökte övertala mig att skriva på ett ljudboksavtal och var väldigt påstridig. Han hörde av sig mellan ett halvt dussin och ett dussin gånger. De var jävligt sugna på pengar. 

Kostnaden som stod i det ursprungliga avtalet mellan den anonyma källan och Lava har med tiden blivit betydligt högre och är i nuläget uppe i ungefär det dubbla. 

– Jag känner mig som en typiskt bedragen pensionär. Samtidigt är jag glad över att kunna skriva på en text som jag gillar skarpt. Jag växlar mellan att känna mig glad och att vara förbannad över hur de bär sig åt. Det är inte rätt. Lava borde åtalas.

I en intervju med Boktugg från 2018 sade Peter Norrman att deras produkter kan bli lika genomarbetade som de verk som ges ut på de stora, traditionella förlagen; ”Vi erbjuder precis samma tjänster som en bok går igenom på ett traditionellt förlag, med skillnaden att vi vänder oss till alla, inte bara etablerade författare”. 

Bilden delas varken av författarna Dagens ETC pratat med eller av Susanne Steneros, som berättar att Författarförbundet varnar debutanter för att ge ut böcker hos Lava. 

– Vi försöker sprida den information vi får in från författare som gett ut böcker hos exempelvis Lava. De upplever att de inte fått den hjälp de behöver med det redaktionella. Det här vill vi att den som skriver på ett avtal med Lava är medveten om. Du kommer eventuellt behöva lägga egna pengar på redaktionell hjälp från annat håll och du får eventuellt betala för att få en bättre inläsare om du har upplåtit ljudboksrättigheterna,. Så det kan kosta mer än vad det står i avtalet från början.

Lava förlag har trots upprepade förfrågningar inte återkommit med kommentarer.

Läs mer: Så profiterar de nya förlagen på dina författardrömmar