För 50 år sen, år 1967, dömdes konstnären Carl Johan De Geer till 75 dagsböter för skymfande av statssymbol och uppvigling. Anledningen var en grafisk bild med en brinnande svensk flagga med ovanstående text. Nu får han en belöningsmedalj i guld, för ”ett enastående konstnärskap som förnyat och berikat den svenska konstscenen”.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
– Jag började storskratta när den här mannen från kulturdepartementet ringde mig, jag skrattar fortfarande.
Det är regeringen som utsett och ska dela ut medaljen till den konstnärlige rebellen i december.
– Det hela är rätt absurt. Därför att för precis 50 år sedan så beslagtog polisen min konst och eldade upp den. Och 50 år senare får jag en medalj för samma sak. Det visar ju att tidsandan förändras, eller att saker och ting svänger. Och att allt är en komedi, säger Carl Johan De Geer.
Bakom de beslagtagna bilderna, som ställdes ut på ett litet konstgalleri i Vasastan 1967, låg Vietnamdemonstrationer, flaggviftande studenter och en växande ilska mot nationalismen.
– Det var ganska stora demonstrationer mot Vietnamkriget som kunde samla tusentals personer som gick till amerikanska ambassaden. Men på trottoarerna brukade det stå unga killar med studentmössor och vifta med svenska flaggor. För att protestera mot demonstrationen. Det var då jag blev arg på nationalismen.
Polisen dök upp efter en dag
Carl Johan De Geer blev snabbt medveten om den politiska styrka som låg i den serie bilder med budskapet ”svik fosterlandet” som han ställde ut på galleriet.
– På lördagen var det vernissage och på söndagen kom polisen och beslagtog bilderna. Det var ett hårt slag för mig som skulle försörja mig på att sälja dem. Det grafiska bladet med flaggan, det skulle jag sälja för 25 kronor styck. Jag hade tryckt upp 25 signerade och numrerade bilder.
Endast tre av bilderna slapp undan polisen – och har sedan dess stigit kraftigt i värde, berättar Carl Johan De Geer. På Bukowskis har de gått för 70 000 kronor.
– Det är ju polisens förtjänst eftersom det finns så få bilder kvar. Men de kanske har sparat de där bilderna och sålt dem och skaffat fram pengar till den här guldmedaljen jag ska få. Den är inte tillverkad än, berättade han som ringde mig.
– Men den ska vara väldigt tung och stor. Det är tydligen en ovanlig storlek fick jag veta, det är den tolfte storleken. Den måste tydligen bäras runt halsen.
För att pröva guldets äkthet planerar en skämtande Carl Johan De Geer att han ska betala med medaljen på restaurang.
– Jag betalar med den här, det är guld, så tar de upp den och biter i den och om det blir tandavtryck så är den äkta.
En kunglig medalj
Det första Carl Johan De Geer skrattande frågade när han fick beskedet att han skulle tilldelas medaljen ”Illis quorum meruere labores”, var om den hade med kungen att göra.
– Jag frågade förstås om det var något kungligt, om det är något som kungen delar ut. Och det försäkrade de att det inte var. För om det varit det så hade jag ju tackat nej. Eftersom jag jobbar för Republikanska föreningen och gör diplomet till Årets republikan varje år, säger Carl Johan De Geer.
Det han inte visste då, när han tackade ja till utmärkelsen, är att medaljen instiftades av Gustav III på 1700-talet och fram till 1975 delades ut av kungen. Det är något han fått veta i efterhand.
– Det är ju underligt och absurt alltihop, och jag känner det som att jag var med i en komedi. Men nu är den inte kunglig längre i alla fall och jag har redan tackat ja.
Medaljen pryds av den regerande monarken, hur känns det?
– Är det så? Ja, det är ju lite bakvänt, jag får väl fila bort honom, säger Carl Johan De Geer.
Han har svårt att sluta skratta åt medaljen och vad han tackat ja till. Men att kungen inte delar ut den är ändå av största vikt.
– Jag bor i ett hyreshus på Södermalm där Evert Taube bodde en gång på 70-talet. Och jag har hört av grannarna att han brukade komma på natten iklädd morgonrock med franska hederslegionen på och fråga om de hade någon sprit hemma, för då hade han slut på allt nämligen. Och då tänkte jag att jag kan gå runt i huset med morgonrock och den här medaljen på nätterna och uppfylla en gammal tradition i vårt hus.
