Je suis Charlie. Je suis Chablis, sa en vän två dagar efter attacken och korkade upp. Vi skrattade, kände något slags gemenskap i humorns förlösande effekt. Tecknarna på Charlie Hebdo hade gjort satir av sin egen död om de kunnat – fläskat på, överdrivit, skämtat och narrats om sin egen avrättning.
– Det var så de arbetade. Det var så de levde, säger Alain Topor, en av ETC:s grundare och en som hade ett långt samarbete med Paris-redaktionen på 80-talet.
ETC var en av få svenska tidningar som på den tiden översatte och publicerade teckningar från Charlie Hebdo. Alain Topor hade ett par år tidigare startat Partisano, förlagan till ETC, tillsammans med Johan Ehrenberg och några till. Han föddes i Frankrike och växte, liksom de flesta fransmän, upp med de ikoniska satirteckningar som än idag tapetserar tidningskiosker i Frankrike. Tidningar är en del av gatulivet i Frankrike på ett helt annat sätt än i Sverige. Inte bara dags- och kvällstidningarnas löpsedlar trängs i det offentliga rummet, även en relativt liten, bespottad och provocerande satirtidning som Charlie Hebdo pockar på uppmärksamhet, tillåts en plats i stadsmiljön och sticker i ögonen även på dem som inte vill se. Ett tecknat budskap går in även i förbigående.
– Det var en väldigt tydlig och synlig symbol som retades med allt och alla. Därför var attacken på ett sätt kanske inte så oväntad.
Under 80-talet besökte Alain Topor Charlie Hebdos redaktion i Paris vid ett flertal tillfällen. Han översatte teckningar, till största del av tecknaren Jean-Marc Reiser, som sedan publicerades i ETC. När han kom på besök fick han vara med när redaktionen hade veckomöte, precis som de hade den 7 januari förra veckan när de överfölls med automatvapen och avrättades.
– Att kliva in på redaktionen var som att komma in i en helt annan värld. Mitt i lokalen fanns ett stort redaktionsbord som det stod vinflaskor och mat på. Alla satt runt bordet och ritade och garvade, samtidigt som de åt och drack. Det som blev starkt för mig i nyhetsrapporteringen var att jag kunde se framför mig hur de här terroristerna stormar in på deras redaktionsmöte, där idéerna sprutar, mat och vin, ett himla liv, ett bejakande av livet som var helt otroligt. Och så dödandet mitt i allt detta, som en verklig förnekelse av livet.
Alain Topor tecknar en oerhörd bild av det korta ögonblick då de två ytterligheterna möts öga mot öga i den där lokalen, innan allt rasar samman.
– Charlie Hebdo bestod av människor som tyckte om livet och som levde därefter. De hade skapat sig en oas där de kunde driva varandra framåt i skapandet. Konstnärer som satt tillsammans och sporrades av varandras gensvar. Det var en fantastisk miljö.
Träffade du någon av dem som blev ihjälskjutna?
– Ja, Cabu, han med de runda glasögonen. Men jag hade ingen direkt kontakt med honom, jag översatte mest Reiser.
Varför just Charlie Hebdo?
– En teckning har ett så otvetydigt budskap, och där fanns alla typer av tänkbara hädelser samlade på ett enda ställe. Sedan är bevakningen av officiella mål i Frankrike väldigt avancerad nuförtiden, så det hade krävts mycket mer. Även om det var en liten tidning var den välkänd över hela Frankrike och enormt många hade en personlig relation till den.
Även på den tiden var många av de teckningar som tidningen publicerade för kontroversiella och grova för att möta en svensk publik. Då som nu präglades det franska samhället av en sexualiserad och sexistisk kultur som Charlie Hebdo ännu är en del av. Tidningen tillhörde inte en avskild del av samhället som var finare än någon annan, berättar Alain Topor, utan speglade den franska självbilden och överdrev den groteskt. Förutom det var det ofta religion som hamnade i skottgluggen. De var hotade till livet för det, även då.
– Det fanns inget heligt, de drev med allt. Jag kommer ihåg att jag kände mig smått förvirrad av alla skämt som flög genom luften. En av deras tecknare som var med från början, Siné, fick cancer. Han skrev och tecknade om sin egen död, karikerade sina sjuksköterskor elakt och garvade ända till slutet.
– Det fanns ofta en sexualiserad sida, som jag tror gjorde det svårt för svenska läsare att ta till sig teckningarna. Det var män som ritade, män som gjorde tidningen och män som gestaltade sexualiteten. Ibland med humor över sig själva, men helt inriktade på mäns syn på kvinnor. När vi valde att översätta Reiser handlade det första albumet om djur, men annars ritade han kvinnor på ett sätt som ofta var sexistiskt. Han var väldigt förälskad i kvinnor, som fransmännen säger.
LÄS HELA INTERVJUN I VECKANS HELG
Den här artikeln kommer från veckans ETC Helg, som du kan beställa i pappersformat här. Tidningen finns också i vår Androidapp och Ipad/Iphoneapp.
Vill du prenumerera för under 12 kronor numret? Skicka ett mejl till kundtjanst@etc.se.