Istället har 10-talet varit något av de coola brudarnas årtionde. Tjejer som Miriam Bryant, Charli XCX, Billie Eilish, Lykke Li och Tove Lo har fullkomligt tagit över den tidigare så stenhårt mansdominerade musikbranschen – såväl här hemma i Sverige som på andra sidan Atlanten.

Som Miriam Bryant själv sa när jag träffade henne för en längre intervju, inför hennes skivdebut på svenska, i våras:

– Feminismen har ju haft något av ett genombrott under de senaste åren, och det har börjat märkas även i musikbranschen. Det är svårt att komma och vara snubbe idag, en singer-songwriter-dude, om du inte redan har en etablerad karriär. Folk vill ha grymma, självständiga solo-artisttjejer. Det är det som är inne nu.

Nya stjärnskott tog över

Inom den svenska hiphop-scenen har det skett något av ett generationsskifte. Om det för tio år sedan fortfarande var Petter, Ken Ring, Ison och Fille samt Stor, som var de stora, tunga namnen, har genren idag kommit att tas över allt mer av nya stjärnskott som Cherrie, Z.E och Yasin.

Linda Pira, som i och med sin albumdebut ”Legendarisk”, från tidigare i år, tveklöst har släppt årets (om inte decenniets) svenska hiphopplatta, sa i höstas att hon, som debuterade ihop med Stor på ”Rom och Kush” 2013, idag känner sig som något av en gammal ”hiphop-mormor”, men att hon låter sig inspireras av de yngre:

– Jag har lyssnat in mig på den nya generationens hiphop, även om det var ganska svårt för mig i början. Jag kände liksom: ”Gud, vad håller de på med? De här ungarna kan ju inte rappa”. Men ju mer jag lyssnade, ju mer förstod jag charmen, och jag började höra på vilket sätt de inspirerats av det vi gjorde, på vår tid. Då bestämde jag mig för att om jag ska fortsätta göra det här, då kan jag inte vara en bitter gammal gumma, utan då måste jag ta till mig av det nya, säger Linda Pira (34 år).     

Hjärtat på kavajslaget

Utvecklingen inom rockmusiken har precis som i tidigare generationer (ända sedan 50-talet) främst vuxit fram underifrån. Även om det på de riktigt stora arenascenerna fortfarande är synnerligen bredbenta och enkelspåriga band som Foo Fighters, Volbeat och Gyllene Tider, som med sina publikfriande allsångsrefränger drar fulla hus, är det de smalare indieartisterna som kommer med den nya intressanta musiken som verkligen sätter unga människors hjärtan i brand.

Här Hemma i Sverige har framför allt två akter märkt ut sig lite extra de senaste åren – Hurula, som med hjärtat på kavajslaget sjunger om klassförakt, desperation och självmord, samt Avantgardet, vars sångare Rasmus Arvidsson skriver personligt och utlämnande om missbruk, hemlöshet och social utsatthet, så att hjärtat blöder.
I detta sammanhang vill jag även passa på att tipsa om den brittiska indierockaren Frank Turner, som likt ett välkänt svenskt gammalt punkband (hint, hint) sjunger om att aldrig växa upp, utan istället förbli sann mot rebellen i sig själv.

Kort och gott – 2010-talet har varit ett mycket bra decennium för ny banbrytande musik. Det bästa decenniet på mycket länge tror jag tamejfan!

Christian Egefur

Indie, folk, pop/rock

1. Carrie and Lowell

Sufjan Stevens (2015)

Carrie och Lowell var Sufjan Stevens mamma och styvfar, och på skivan skapar han perfekt harmoni av sin barndoms trauman. Mamman som lämnade honom hade nyligen gått bort och Sufjan sökte förståelse och gav förlåtelse. Bländande vackert på både Stevens och hela 10-talets finaste skiva.

2. Here’s to taking it easy

Phosphorescent (2010)

Det blev egentligen följande skivan från 2013 som blev det bredare genombrottet. Men jag personligen föll som en fura för Phosphorescent i allmänhet och Matthew Houcks röst i synnerhet på Here’s to taking it easy.

3. Southeastern

Jason Isbell (2013)

Det som egentligen är ganska standardiserad americana får sitt lyster genom Jason Isbells sätt att närma sig sina egna låtar. Hans berättande texter och rösten han framför dem med är filterlöst och smärtsamt ärligt. På redan den andra soloskivan efter tiden med Drive by truckers hade Isbell fulländat det.

4. Killers walk among us

Killers walk among us (2014)

Den självbetitlade skivan blev sångaren och låtskrivaren Stefan Holmbergs testamente. När musiken, som han jobbat på i tio år, var färdiginspelad valde han tragiskt nog att avsluta sitt liv. Den inramningen trycker naturligtvis extra hårt på de melankoliska texterna. Men hur man än väljer att lyssna så är det här den bästa indierocken i typisk Göteborgsskrud från hela 10-talet.

5. Beväpna dig med vingar

Thåström (2012)

Thåström är Thåström och vilken som av de skivor han släppt under 10-talet kunde varit med här. Men jag väljer ändå Beväpna dig med vingar, för det var här ”Pimme” med små nyanser gjorde sitt musiklandskap ännu mer suggestivt och Berlinmörkt jämfört med de självransakande och avskalade skivorna som kommit före.

6. Better Oblivion Community Center

Better Oblivion Community Center (2019)

En del Phoebe Bridgers och en del Conor Oberst visade sig vara en utsökt kombination. Två låtskrivare med så starka personliga uttryck behöver ju inte nödvändigtvis passa ihop, men Los Angeles-sångerskan med bejublat debutalbum och den 14 år äldre gamla Bright Eeys-ikonen gör det synnerligen.

7. Let England shake

PJ Harvey (2011)

20 år in i karriären blixtrade Polly Jean Harvey till igen med vassa Let England shake, som bland annat var var en vass politisk kommentar om sin samtid. I The glourious land sjunger PJ om att Englands och USA:s åkrar är plöjda av marscherande fötter och stridsvagnar. Mörkret i texterna får spela mot tunn, drömsk sång.

8. Helpnessless blues

Fleet Foxes (2011)

Den självbetitlade debuten var egentligen ännu ett strå vassare, men kom redan 2008. På Helpnessless blues bevisade dock Robin Pecknold att han under några år var en av hela världens mest originella och bästa låtskrivare. Uppfödd på föräldrarnas skivbackar så lät Fleet Foxes som både inget och allt annat. Efter lång time out lyckade de tyvärr inte följa upp med Crack-up från 2017. Men, än finns det ju hopp.

9. Vi är människorna våra föräldrar varnade oss för

Hurula (2014)

Den forna Masshysteri-sångaren presenterade på sin solodebut en punkodlad melodisk rock som andades längtan och utanförskap. Ett musikalisk giftermål av Ebba Grön och Broder Daniel som visade sig kunna tilltala allt från just gamla punkare till Håkan Hellström-publik.

10. Revy

Pascal (2016)

Man kan hitta mängder med återanvänt material i Pascals postpunk-bygge. Gun Club, Broder Daniel, Joy Division, The Cramps och en del annat låter göra sig påmint. Ändå låter de aldrig som något annat än just Pascal. Och Pascal låter fantastiskt. Det gjorde de även efter en längre paus innan de släppte Revy.

Jörgen Lund

Rock, pop, punk, metal

1. Winter

New Model Army (2016)

Postpunkbandet NMA, som hållit ihop sedan 1980, släppte 2016 sitt mörkaste, hårdaste och troligtvis bästa album i karriären. Ett rent mästervärk där texterna kretsar kring flyktingkris, främlingsfientlighet, fascism samt bristen på humanitet i vårt moderna, kapitalistiska samhälle.    

2. Den morronen

Thåström (2015)

I mitt tycke det bästa album som Thåström släppt ifrån sig sedan han började med sin mer avskalade stil på Skebokvarnsvägen 209. Det är mörkt och suggestivt, men ändå medryckande.

3. Vapen till dom hopplösa

Hurula (2016)

Intensivt och nervigt med matande Clash-gitarrer. Desperationen i rösten gör det lilla extra i låtar som ”Ont som jag”.

4. I Never Learn

Lykke Li (2014)

Lykke Li har förnyat sitt artistiska uttryck för varje ny skiva. På just detta album är det vemodiga och nakna ballader från hjärtat som gäller. Oerhört vackert!    

5. Miman

Nicole Sabouné (2015)

Även Nicole Sabouné har förändrat sitt uttryck för varje ny skiva. På detta, hennes andra, album är det suggestiv, nästintill hypnotiskt tung domedagsgoth som står på agendan.  

6. The Wild Hunt

Watain (2013)

Becksvart och smutsigt. Det riktigt stinker av förruttnelse och härsket grisblod i dessa om vartannat kaotiska och harmoniska black metal-spår.

7. Rock n’ Roll Machine

Turbonegro (2018)

l Bandet möttes av en gigantisk skitstorm från sina mest trogna fans när denna skiva släpptes förra året. Detta för att de vågat sig på det helt otänkbara i sammanhanget, att blanda in synthar! Ett rent genidrag, enligt mig.

8. Songbook

Frank Turner (2017)

”Positive songs for negative people”. Så lyder en titel på ett av Frank Turners tidigare album, som rätt väl beskriver vad det rör sig om här. Det är medryckande låtar, även om ämnena inte alltid är så solskensljusa. Något av en Billy Bragg för vår tid.       

9. Wolves

Miss Li (2013)

Miss Li – Linda Karlsson – skrev låtarna till detta album då hon var svårt sjuk i en kronisk ledsjukdom. Något som hörs i den avsevärt mörkare tonen. Kom att bli Miss Lis sista skiva på fyra år.

10. The Horse and Sparrow Theory

Victims (2019)

Vansinnigt bra kängpunk om klimathotet samt de sociala och ekonomiska orättvisor, som måste rådas bot på om vi ska ha en chans att vända på skutan.

Gustav Gelin

Hiphop, soul, electro, grime, punk

1. good kidd, m.A.A.d city

Kendrick Lamar (2012)

Det har bara gått sju år sedan en 25-årig Kendrick Lamar albumdebuterade på allvar och slog sönder en hel omvärlds bild av vad hiphop kan vara. Med nasal röst och ett bakåtlutat, men närmast ekvilibristiskt flow flyttade han gränserna för musiken. Texterna om självförakt och tro, alkoholism och barndomens Compton och dagens proteströrelser speglar en samtid som ingen annan på 2010-talet. Fem år senare blev han den första populärmusikern i historien att vinna Pulitzerpriset.

2. In Colour

Jamie xx (2015)

När engelsmannen och musikgeniet Jamie xx gjorde det här albumet var det med ambitionen att det skulle låta tidlöst. Han både lyckades och inte. ”In Colour” låter exakt som sommaren 2015, men samtidigt både som 1988 och 2028.  Det är en hyllning till 70-talsgospel, tidig rave, sena 90-talets UK garage och 00-talets elektronika, allting snurrat i en tidsmaskinsmixer rakt in i framtiden.

3. Invasion of Privacy

Cardi B (2018)

Attityden, flowet, uppriktigheten, extravagansen, humorn. Med texter så snuskiga att jag rodnar och en leverans är så tung att jag ramlar baklänges gjorde en före detta stripteasedansös från Bronx det hårdaste hiphop-album jag hört sedan jag första gången spelade »Yo! Bum Rush the Show« hemma i pojkrummet.

4. I See You

The xx (2017)

Efter två hyllade album med kolsvart minimalistiska vaggvisor breddade den brittiska pop-elektro-trion sitt spektrum, samplade Hall & Oates, tog in trancepartier och housebeats, och skapade ett mästerverk för alla som spiller tårar på dansgolvet.

5. Suedi

Erik Lundin (2015)

Okej, det är bara en femspårs-ep, men det är ett verk så banbrytande att det ändå är den både bästa och viktigaste skiva som släpptes i Sverige under hela 2010-talet. Ibrahima Erik Lundin Banda gick från underjordisk dubstep på engelska till att bli folkkär och vår allra främste svenska textförfattare. Skål för att historierna förevigas!

6. Gang Signs & Prayer

Stormzy (2017)

Få musikgenrer har varit mer levande under 2010-talet än den brittiska mixen av hiphop, jungle och dancehall som vi kallar grime. Och ingen har varit en mer självklar kung i genren än Stormzy från södra London. På debutalbumet visar han sin enorma bredd, från uppkäftig drum’n’bass till storslaget andlig gospel, ständigt med ett socialrealistiskt filter. Ett soundtrack till Brexit-eran och ett land i förfall.

7. Lemonade

Beyoncé (2016)

”The most disrespected person in America is the black woman.” Malcolm X-citatet sammanfattar bakgrunden till Beyoncés ”Lemonade”, som var lika delar ett sårbart skilsmässoalbum som en stenhård knytnäve rakt i magen på Donald Trump och hela det vita patriarkala samhället. 10-talets viktigaste artist.

8. I Never Learn

Lykke Li (2014)

Ödesmättade uppbrott, schlagers klädda i kolsvart goth-klänning. Krossade hjärtan har skapat väldigt mycket bra musik i historien. Lykke Li själv beskrev det som ”powerballader för de nedbrutna” och klev med detta tredje album upp i absolut världstopp.

9. Honey

Robyn (2018)

Vare sig hon gjort Max Martin-pop, hipster-electro, slick r&b eller som nu senast glittrande, vemodig disco har Robyn alltid haft en förmåga att trollbinda världen. Under svindlande 25 år har hon hållit sig aktuell och i den internationella toppen, men aldrig har hon varit lika bra som just här.

10. Vapen till dom hopplösa

Hurula (2016)

Smärtsamt, personligt, politiskt. Robert Hurula var 22 när han lämnade Luleå för ett Stockholm som brinner. På alla tre album han släppt sedan dess har han visat att ingen annan kommer i närheten inom nutida svensk punkrock. En smärtsam och storslagen hyllning till betongbarnen.

Signe Lidén

Musikal, folk, körverk, pop

1. Kärlekssånger

Ulrika Bodén Band (2013)

Den här skivan har allt jag älskar med modern svensk folkmusik men som man ofta bara brukar få några bitar av: magiskt bra sång, låtar som ger en koppling mellan nu och då, arr som tar fram det bästa ur låten och musiker som svänger nåt otroligt. Låtarna handlar om alla delar av kärleken: uppvaktning, rus, uppbrott och svartsjuka.

2. Body talk

Robyn (2010)

”Body Talk” släpptes i EP-portioner under 2010 och som fullängdare under hösten samma år. Under den tiden kändes det som om den drivna elektroniska poppen, oftast skriven av Robyn och Klas Åhlund, snurrade i allas hörlurar. Monster-hitten ”Dancing on my own” utsågs nyligen av tidningen Rolling Stone till årtiondets bästa låt.

3. Hamilton

(2015)

Musikalen ”Hamilton” handlar om den amerikanske 1700-talspolitikern med samma namn ... har du somnat än? Lin-Manuel Miranda vet hur han ska berätta en historia. Hamilton och hans vänner är alla svarta i hans musikal – och musiken består till största delen av rap. Manuset vann Pulitzerpriset och Miranda har lyfts in bland historiska musikalgenier som Sondheim, Lloyd Webber och Bernstein.

4. Pretend

Seinabo Sey (2015)

En otrolig röst, grymma låtskrivare och en fläskig produktion gjorde ”Pretend” till mycket värdig fullängdardebut för Seinabo Sey. Hit-singlarna ”Hard time” och ”Younger” är fantastiska, men stämsångstäta balladen ”Burial” (en hyllning till bortgångne pappan) gjorde störst intryck på mig när den här skivan släpptes.

5. Sara Parkmans Skog

Sara Parkman (2016)

Att lyckas göra folkmusik intressant eller hipp för en större målgrupp är en konst som Sara Parkman behärskar. Den här plattan är en både hudlös och medryckande blandning av folk och pop, och betonar att man kan vara svag och stark samtidigt. Tidningen Lira kallar Sara Parkman ” den unga generationen folkmusikers stora geni” – och det är bara att hålla med.

6. 21

Adele (2011)

Under 2011 gjorde Adeles stora röst och hjärtskärande soulpop succé på bred front, sedan singeln ”Rolling in the deep” – som vann en Grammy för årets låt, banat vägen. I en sönderkommersialiserad musikvärld är det alltid en välsignelse när en ny artist är riktigt bra på att sjunga – och det är Adele.

7. The Switch

Emily King (2015)

R’n’B-singer-songwritern King gör både känsliga soulballader och riktigt funkiga hittar. På ”The Switch” känns det stundtals som om Prince är reinkarnerad, inte minst i titelspåret och ”Believer”. Välskrivet, välsjunget och väldigt svängigt.

8. Sunrise mass av Ola Gjeilo

Majorstua Kammerkor (2013)

Ola Gjeilos favoritkompositörer jobbar alla med filmmusik, vilket hörs mycket i norrmannens ”Sunrise Mass”, inspelad av den Oslobaserade kammarkören med stråkorkester. Det är luftigt, storslaget och oerhört vackert.

9. Book of Mormon

(2011)

En musikal om mormoner på uppdrag i Uganda, signerad ”South Park”-skaparna Trey Parker, Matt Stone – det låter pajigt, men blev både medkännande, tokroligt och mångfaldigt Tony-belönat. Nästan varannan låt på skivan är en hit. (Det skadar nog inte att de tog hjälp av kompositören Robert Lopez, som sedan vann bästa låt-Oscars för både ”Frost” och ”Coco”.)

10. In the lonely hour

Sam Smith (2014)

De senaste åren har det snackats allt mer om de farliga machoidealen och om att killar också måste få visa känslor. 2014 gjorde Sam Smith just det: bar sitt krossade hjärta för hela världen att se, med skör stämma sjöng han utlämnande texter som ”Stay with me” och ”Leave your lover”. Ett välkommet trendbrott bland alla tuffa killar i musikvärlden.