De äter sig fram till julafton

– Vi blev därför sugna på att porträttera vad barn varit med om i historien. Resultatet blev den här julkalendern där vi tittar på hur barn mått, vad de gjort och vad de har ätit, säger seriens regissör, Karin af Klintberg.

Tusenårig resa

I Tusen år till julafton tar Lotta Lundgren och Erik Haag med barnen på en tidsresa från julen år 1015 till julen år 2015. I 24 fristående avsnitt kliver en grupp barn in i ett tidsexperiment där de bland annat får vara med om epoker när man åt suraborre, när människor flydde från Sverige och när barn inte fick prata om de inte blev tilltalade. Barnen själva vet inte vad som ska hända i experimentet förutom att de ska överleva dagen.

– Vi fungerar som barnens rekvisita och spelledare. De reagerar och då försöker vi följa upp. Det är det roliga med barn, de har en sådan tunn gräns mellan verklighet och fantasi, säger Lotta Lundgren.

Vilken tidsålder hade ni helst velat vara barn i?

– Vår moderna tid är svårslagen i och med att det finns glasögon, rulltrappor och rullar som man kan ta bort katthår med. Men en sak som vi lärt oss är det finns bra saker med alla tider vilket gör att man tappar lite av den etnocentriska bilden av att den här tiden är den bästa, säger Erik Haag.

– Det har varit intressant att titta på historien utan att moralisera över den. Barnen har nästan aldrig moraliserat och sagt ”vad knäppt” utan de har velat förstå varför det sett ut som det gjort, säger Karin af Klintberg.

Svält, barnarbete och att skiljas från sin familj för att man inte har råd att ge mat till sina barn är några av de situationer som barnen blir utsatta för. Synen på klass och könsroller i de olika epokerna är andra perspektiv som återkommer i serien.

Hur reagerar barnen på orättvisor de utsätts för?

– Det är då de protesterar, när man till exempel säger: Herre gud, du är ju pojke du ska inte leka med dockor. Då blir de faktiskt ledsna och sura. Vi gjorde även ett 1600-talsprogram som handlade om de fyra stånden och hur de olika samhällklasserna inte fick blandas och de blev väldigt upprörda, det var så tydligt, säger Lotta Lundgren.

Uppskattade trångboddhet

Under arbetes gång blev de positivt överraskade över hur bilden av dagens barn som bortskämda och bekväma inte stämde. Barnen var villiga att prova andra sätt att leva, de uppskattade trångboddhet och ville inte alls bara äta tacos, berättar Erik Haag.

– Vi trodde de skulle tycka det var äckligt med suraborre och lammtunga, men de tyckte det var gott. De här barnen har varit jättetappra på ett sätt som känns lite hoppfullt, säger han.

Vilken tidsålder har känts mest relevant att berätta om?

– Avsnittet som utspelar sig i slutet av 1800-talet, den period i vår historia då en fjärdedel av Sveriges befolkning lämnar landet därför att det inte går att bo kvar, det är för fattigt. Den epoken känns ju hyperrelevant idag med den rådande globala flyktingkrisen, säger Lotta Lundgren som hoppas att julkalendern kan fungera som ett slags empatiskola och visa att det inte alltid sett ut som det gör i dagens Sverige.